I denna uppsats undersöks relationen mellan tilltro till föräldraförmåga och föräldrabeteenden över tid och huruvida föräldrars depression och föräldrastress modererar relationen. Tidigare forskning har konstaterat att tilltro till föräldraförmåga är en stark prediktor för föräldrabeteenden, och att föräldrars depression och föräldrastress minskar positiva och ökar negativa föräldrabeteenden. Syftet med uppsatsen är att undersöka om föräldrars välmående är en omständighet då tilltro till föräldraförmåga inte är en lika stark prediktor för positiva föräldrabeteenden. Studiens hypotes är att högre nivåer av föräldrars depression och föräldrastress försvagar associationen mellan tilltro till föräldraförmåga och positiva föräldrabeteenden över tid. Urvalet i studien kommer från ett större projekt som undersökt föräldrars användning av internet och sociala medier, och hur det associerade till föräldraskap. I denna uppsats inkluderas föräldrar (N = 247) till barn i åldrarna 0-5 år och datan är insamlad vid två tillfällen via enkäter. Resultatet av moderationsanalysen går i linje med tidigare forskning och visade en predicerande effekt av tilltro till föräldraförmåga på positiva föräldrabeteenden över ett års tid. Den aktuella studien adderar kunskap om det longitudinella sambandet mellan tilltro till föräldraförmåga och positiva föräldrabeteenden hos föräldrar med barn under sex år. Resultatet visade inga signifikanta modererande effekter av föräldrars depression eller föräldrastress i associationen. Resultaten indikerar att föräldrars välmående inte leder till förändringar i deras föräldrabeteenden över tid, oavsett tilltro till föräldraförmåga. Framtida forskning bör fortsätta undersöka sambandet och använda ett normalfördelat urval gällande föräldrars depression, föräldrastress, tilltro till föräldraförmåga och föräldrabeteenden. / This thesis examined the relationship between parental self-efficacy (PSE) and parental behavior, and whether levels of parents' depression or parental stress can moderate the relationship over time. Previous research has inferred that PSE is a strong predictor for parental behaviors, further research suggests that depression and parental stress, decrease positive and increase negative parental behaviors. The purpose of this thesis is to investigate whether parents' well-being, such as parents' depression or parental stress, could be circumstances in which PSE decreases its predicting effect on positive parenting behaviors. The hypothesis is that higher levels of parents' depression or parental stress decreases the strength of the association between PSE and positive parental behavior over time. The sample is drawn from a larger longitudinal study in Sweden that investigated parents' use of internet and social media, and its link to parenting. This study included parents (N = 247) of children 0-5 years old and data was collected at two times via survey responses. Research questions were tested using moderation analysis. Results supported previous findings of a significant predicting effect of PSE on positive parenting behavior over time. In addition, the current study contributes with knowledge that a longitudinal association also exists for parents with children under six years of age. Furthermore, results showed no significant moderating effects of parents' depression or parental stress on the association of PSE and positive parenting behaviors. Findings indicate that levels of parents' depression and parental stress does not change positive parenting behaviors over time, regardless of PSE in this sample. Future research should further investigate parents’ well-being and the effects of PSE and parenting behavior and use a normally distributed sample regarding levels of depression, parental stress, parental self-efficacy and positive parenting behavior.

Syftet med denna studie var att undersöka sambandet mellan unga vuxnas psykiska hälsa och upplevelsen av deras föräldrars föräldrastilar under barndomen. Studien utgick ifrån de fyra föräldrastilarna auktoritativ, auktoritär, tillåtande och försumlig. För att undersöka detta formulerades fyra olika påståenden om att det fanns ett positivt samband mellan samtliga föräldrastilar och psykisk hälsa/ohälsa bland unga vuxna. Det formulerades även ett femte påstående: att sambandet mellan föräldrastilar och unga vuxnas psykiska hälsa var starkare bland män än kvinnor. Studien genomfördes med kvantitativ metod och tvärsnittsdesign. I urvalet ingick 128 studenter från Högskolan i Skövde (86 kvinnor, 40 män och två som uppgav annat som kön) med ålder mellan 18 och 29. Via högskolans olika student-facebookgrupper fick respondenterna svara på en enkät bestående av tre delar. Den första delen täckte bakgrundsfrågor om kön och ålder. Den andra delen användes mätinstrumentet S-EMBU, för att mäta upplevelsen av föräldrabeteende/föräldrastilar, och i den tredje delen ingick mätinstrumentet GHQ-12, för att mäta generell psykisk hälsa. Resultaten visade att finns ett starkt samband mellan unga vuxnas mentala hälsa och deras upplevelse av sina föräldrars föräldrastilar under barndomen. De auktoritativa och tillåtande föräldrastilarna hade en positiv inverkan på unga vuxnas mentala hälsa, medan den auktoritära och försumliga föräldrastilen hade en negativ inverkan. Studien fann också att effekten av föräldrastilar på mental hälsa varierade beroende på kön, där sambandet var starkare bland kvinnorna än bland männen. / The purpose of this study was to investigate the relationship between young adults' mental health and their experiences of their parents’ parenting styles during their childhoods. The study was based on the four parenting styles: authoritative, authoritarian, permissive and negligent parenting styles. To investigate this, four different claims stating that there was a positive relationship between all the parenting styles and mental health/mental illness among young adults were formulated. A fifth assumption claiming that the relationship between parenting styles and young adults' mental health was stronger among men than among women was also constructed. The study was conducted using a quantitative method and cross-sectional design with a study sample consisting of 128 students from the University of Skövde (86 women, 40 men and two who didn’t identify by either gender) with ages ranging between 18 to 29 years. The respondents were asked through the university's various student Facebook groups to partake in answering a questionnaire consisting of three parts. The first part covered background questions about gender and age. The second part used the measuring instrument S-EMBU to measure the experience of parenting behavior/parenting styles, and the third part included the measuring instrument GHQ-12 to measure general mental health. The results showed a strong relationship between young adults' mental health and their experiences of their parents' parenting styles during childhood. The authoritative and permissive parenting styles had a positive impact on young adults' mental health, while the authoritarian and neglectful parenting styles had a negative impact. The study also found that the effect of parenting styles on mental health varied by gender, with the relationship being stronger among women than among men.