I uppsatsen har behandlats vilka förutsättningar det finns enligt svensk rätt för avtalsbundenhetatt uppstå genom kommunikation baserat på emojier. För att uppnå uppsatsens syfte har utretts(1) hur avtalsmekanismen fungerar traditionellt och digitalt, (2) om det finns tillbörligaalternativa former för avtalsslut, (3) hur emojin ter sig som tolkningsdata för avtalsbundenhetoch (4) om avtalstolkning kan reda ut eventuella svårigheter i att tolka emojin. Eftersom svaretpå uppsatsens syfte ej har gått att finna direkt i rättskällorna har endast svarsförslag kunnatpresenteras. I diskussonen har redogjorts för att att emojin som bärare av data, med en vissosäkerhet för tydlighetsrekvisitet, tycks kunna uppfylla rekvisiten för rättshandlingar. Vidarehar föreslagits att avtalstolkning hjälpa till att fylla ut eventuella hål i förståelsen. Vidare harsvarsförslaget beskrivit att det verkar finnas utrymme för att kommunikation med emojier kanleda till avtalsbundenhet och att om konkludent handlande eller konkludent handlande ikombination med passivitet föreligger ökar den möjligheten ytterligare.