Porous asphalt has gradually gained a lot of popularity in the past ten years for its ability to reduce traffic noise, especially noise generated between tire and road surface. The acoustical absorption properties are mainly due to the pore structure and the texture of the mixture. However, the percentage of these pores decrease during the lifetime. The main reason is that dirt and organic material get stuck in the air void structure and eventually cause clogging. In Nordic countries, particles from the road which get released due to the use of spiked tires accelerate clogging. To minimize wear and tear of these roads, larger aggregates are used. But, larger stone size diminishes the noise absorption ability of the mixture. Another reason that is attributed to void reduction is post-compaction. The fact that these mixtures damage prematurely and need more maintenance than conventional pavements is the main reason for its limited use. Given these problem, it is therefore important to understand how clogging can be minimized and/or reverted via operational maintenance actions. Different types of cleaning vehicles have been used previously to restore porosity. Unfortunately, these cleaning attempts have led to ambiguities and the effect of cleaning is widely debated. A method to look inside and to measure this effect is needed. This thesis has compared nine field core samples of porous asphalt from E4 Huskvarna, with the aim to conduct an in depth analysis of the air voids distribution before and after cleaning with a particular cleaning method. For this, the Skanska maintenance vehicle was selected, named VägRen  which is claimed to be optimized for porous asphalt under Nordic conditions has been used to clean a 100 m section. Cores were drilled before and after cleaning. The samples were scanned with high resolution X-ray computed tomography (CT) scanner in order to capture the entire morphology.  The digital image analysis program, AvizoFire® was used to characterize the 3D internal structure of air voids. Porosity evaluation as a function of depth of the asphalt layers has been studied to analyze the void distribution and cleaning effectiveness of the dirt with the investigated method. The results show that: (i) No visible damage induced by VägRen could be detected. (ii) Skanska's maintenance vehicles increased the air voids in the entire cleaned core and connected air voids increased by 83 %. The knowledge generated from this study can assist in the broader understanding of effectively utilizing porous asphalt under Nordic Conditions, though more research will be needed for conclusive results on the general effectiveness of the cleaning method and the effect of the life time of the pavement. / Intresset för att använda bullerreducerande beläggningar har gradvis ökat de senaste tio åren på grund av dess förmåga att reducera trafikbuller och i synnerhet det buller som genereras mellan däck och vägbana. Den bullerreducerande förmågan beror främst på beläggningens textur samt porstruktur. Dessutom minskar den procentuella andelen hålrum med tiden, det är främst partiklar och vägdamm som fastnar i porstrukturen och medverkar till igensättning av hålrummen. Denna igensättning accelereras i de nordiska länderna på grund av frekvent användande av dubbdäck. För att minska dubbdäcksslitaget används ofta beläggningar med större maximal stenstorlek, dessa större stenar genererar dock mer trafikbuller. En annan faktor som kan bidra till minskat hålrum är relaterat till efterpackning av beläggningen. Faktum att dessa typer av asfalt försämras i förtid och kräver mer underhåll generellt motverkar en bredare användning av bullerreducerande beläggningar. Ovannämnda problem belyser vikten att förstå till vilken grad igensättningsprocessen av beläggningens porstruktur kan minimeras samt återställas med riktade underhållsåtgärder. För att förbättra den akustiska livslängden har olika typer av rengöringsutrustningar testats. Utvärderingen från dessa tester har inte varit entydiga, vilket har lett till att effekterna av rengöring har ifrågasatts. Det finns således ett behov av att kunna utvärdera porstrukturen före och efter rengöring. Föreliggande avhandling har jämfört nio borrkärnor från en bullerreducerande beläggning från E4 utanför Huskvarna, med syftet att utföra en djupanalys av borrkärnornas porstruktur. Skanskas egenutvecklade underhållsfordon, VägRen (VR), optimerad för nordiska förhållanden användes för att rengöra en sträcka på ca 100 m av E4:an. Borrkärnorna togs före och efter rengöringen. Provkropparna analyserades med en högupplöst röntgen datortomograf (CT) skanner för att framställa hela morfologin. Bilderna erhållna från datortomografin bearbetades till 3D med bildanalysprogrammet, AvizoFire®. Porositeten som funktion av beläggningsdjup har studerats för att analysera effeketen av den valda rengöringsmetoden. Resultaten visar  att: (i) Inga synliga skador på den rengjorda sträckan, orsakade av  VägRen. (ii) Skanskas rengöringsfordon återställde en del av hålrummet på samtliga nivåer för de tvättade provkropparna. Andel sammanhängande porer ökade med 83 \%. Kunskap erhållen från denna studie kan bidra till en djupare förståelse om mer optimal användande av bullerreducerande beläggningar under nordiskt klimat. Dock behövs det mer forskning för att fastställa effektiviteten av rengöringsmetoden och hur den påverkar livslängen.

Hjärtsvikt är en hjärt-kärlsjukdom som drabbar allt fler människor i världen. Varje år söker ungefär en miljon patienter i U. S. A vård för symptom för hjärtsvikt. Kronisk hjärtsvikt delas in efter ejektionsfraktion, bevarad och reducerad. Vid bevarad ejektionsfraktion är det ofta en sämre fyllnad av vänster kammare. Magnet resonans tomografi (MR) är en undersökningsmetod som använder kroppens egna vätejoner för att skapa en bild med hjälp av ett starkt magnetfält och anses vara ”gold standard” för att mäta hjärtats volymer och massa. Syftet med den här studien var att jämföra vänster kammarvolymer, massa och funktion hos hjärtsviktspatienter med bevarad ejektionsfraktion och friska kontroller. Sju patienters och åtta friska kontrollers hjärtan undersöktes med magnetkamera på Skånes Universitetssjukhus i Lund. Bilderna analyserades genom manuell utlinjering av vänster kammare. Ingen statistiskt signifikant skillnad mellan grupperna kunde visas. I motsats med tidigare studier visade den nuvarande studien ingen skillnad i vänster kammarvolymer, massa och funktion. Dock kan den nuvarande studien anses vara begränsad på grund av det låga antalet patienter och kontroller. / Heart failure is a cardiovascular disease which affects more and more people in the World. Every year, approximately one million patients in the United States seek care for symptoms of heart failure. Chronic heart failure is categorized by ejection fraction, preserved or educed ejection fraction. In preserved ejection fraction it is common with a reduced filling of the left ventricle. Magnet resonance imaging (MR) is a test method which uses the hydrogen ions in the body to create an image using a magnetic field and is considered a “gold standard” to measure the heart volumes and mass. The aims of this study were to compare left ventricular volumes, mass and function in heart failure patients with preserved ejection fraction and healthy controls. The hearts of seven patients and eight healthy controls were examined in a magnetic camera at Skåne’s University Hospital in Lund. The images were analyzed by manual delineation of the left ventricle. No statistical significant difference could be demonstrated between the groups. In contrast with earlier studies this study did not show any difference in left ventricular volumes, mass and function. However, the current study is limited due to the low number of patients and controls.

This study explores the performance of porous Paptic paper materials composed of a mixture of softwood and lyocell fibers. The investigation involves laboratory experiments and numerical simulations to analyse the impact of various parameters on the paper's characteristics. Tensile and hygroexpansion tests were conducted on sheets with different binder quantities and drying methods. VTT aided in the analysis of mechanical properties using tomography images. The objective was to determine the optimal binder content, to understand the behaviour of the paper under different drying conditions and to optimise the pulp mixture through numerical simulations. Experimental tests involved producing paper sheets with varying binder amounts and different drying methods. Tensile tests were conducted to assess the elastic stiffness, strength, and strain at break. Constrained dried and freely dried papers were compared to evaluate the influence of drying conditions. Hygroexpansion tests were performed to examine the water storage behaviour of papers with added binders. Tomography measurements provided the density profile, which was replicated in the numerical sheets. A micro-mechanical model was employed for numerical simulations, representing each fiber as a beam. The model was calibrated using stress-strain data from VTT's tensile testing of the paper with the highest binder content. The influence of altering the amount and length of lyocell fibers was examined to optimise the pulp. From the tensile tests, an optimal binder content was identified that yielded the highest elastic stiffness while considering the density increase caused by binders. Further additions of binders did not enhance elastic stiffness. However, no optimal value was found for strength and strain at break, as both parameters continued to increase with additional binders. Tensile tests comparing constrained dried and freely dried papers showed similar behaviour, suggesting inadequate constraint in the former. Hygroexpansion tests confirmed the similarities between the two drying methods and revealed that papers with added binders stored less water at a given humidity. Additionally, the drying-moistening cycling exhibited an unusual behaviour not observed in conventional paper, with irreversible expansion occurring during the first drying cycle. Numerical simulations using a micro-mechanical model demonstrated that higher amounts of lyocell fibers improved performance, increasing strength and strain at break. However, varying fiber length did not yield significant improvements in these parameters, although stiffness showed a slight increase. While the literature suggests that the addition of long lyocell fibers decreases paper strength, this study found that when maintaining constant bulk, strength increased under the assumption that the bonding strength was unaffected by lyocell fibers. Furthermore, numerical simulations indicated that an even density profile throughout the paper thickness resulted in higher strength and strain at break. The tomography data revealed that the density profile is affected by the binder quantity. With the addition of binders, the thickness decreased even though the grammage increased. The density is high on the top and bottom surface of the papers which contain more binders while the density is lower in the middle. This difference in density is more pronounced with higher amounts of binders. / Denna studie undersöker prestandan hos porösa pappersmaterial från Paptic som består av en blandning av barrträd och lyocell-fibrer. Undersökningen innefattar laboratorieexperiment och numeriska simuleringar för att analysera effekten av olika parametrar på papperets egenskaper. Drag- och hygroexpansionstester utfördes på ark med olika mängder bindemedel och torkningsmetoder. VTT hjälpte till med analysen av mekaniska egenskaper genom tomografibilder. Målet var att bestämma optimalt innehåll av bindemedel, att förstå papperets beteende under olika torkningsförhållanden och att optimera pappersmassan genom numeriska simuleringar.  De experimentella testerna innefattade framställning av pappersark med varierande mängder bindemedel och olika torkningsmetoder. Dragtester utfördes för att bedöma elastisk styvhet, styrka och töjning vid brott. Inspännt samt fritt torkade papper jämfördes för att utvärdera inflytandet av torkningsförhållanden. Hygroexpansionstester utfördes för att undersöka vattenlagringsbeteendet hos papper med tillsatt bindemedel. Tomografimätningar gav papprens densitetsprofilen, som återskapades i de numeriska arken. En mikromekanisk modell användes för de numeriska simuleringarna, där varje fiber representeras som en balk. Modellen kalibrerades med hjälp av spännings-töjnings-data från VTT:s dragprovning av papperet med högst mängd bindemedel. Inflytandet av att ändra mängden och längden på lyocell-fibrer undersöktes för att optimera pappersmassan.  Från dragtesterna identifierades en optimal mängd bindemedel som gav högst elastisk styvhet när den densitetsökning som orsakas av bindemedel har tagits till hänsyn. Ytterligare tillsatser av bindemedel förbättrade inte den elastiska styvheten. Dock hittades ingen optimal värde för styrka och brottsträckning, eftersom båda parametrarna fortsatte öka med ytterligare bindemedel. Dragtester som jämförde inspännt och fritt torkat papper visade liknande beteende, vilket tyder på otillräcklig begränsning i det förstnämnda fallet. Hygroexpansionstester bekräftade likheterna mellan de två torkningsmetoderna och avslöjade att papper med tillsatt bindemedel lagrade mindre vatten vid en given luftfuktighet. Dessutom uppvisade torknings-fuktnings-cykeln ett ovanligt beteende som inte observerats i konventionellt papper, där irreversibel expansion inträffade under den första torkningscykeln. Numeriska simuleringar med en mikromekanisk modell visade att högre mängder lyocell-fibrer förbättrade prestandan genom att öka styrka och töjning vid brott. Ändringar i fibrernas längd gav dock inte märkvärda förbättringar i dessa parametrar, även om styvheten visade en liten ökning. Medan litteraturen föreslår att tillsatsen av långa lyocell-fibrer minskar papperets styrka, fann denna studie att när densiteten hålls konstant ökar styrkan under antagandet att bindestyrkan inte påverkas av lyocell-fibrer. Dessutom indikerade de numeriska simuleringarna att en jämn densitetsprofil genom papperets tjocklek resulterade i högre styrka och töjning vid brott. Tomografidata visade att densitetsprofilen påverkas av mängden bindemedel. När mängden bindemedel ökade, minskade tjockleken trots att ytvikten ökade. Densiteten är hög på papperets över- och undersida, medan densiteten är lägre i mitten. Skillnaden i densitet är mer uttalad med högre mängder bindemedel.

The aim of this thesis is to design and evaluate k-space weighting filters for simultaneously improving the spatial and temporal resolution of cardiovascular MRI, with the ultimate goal of improving the accuracy of quantitative flow measurements, which are important for diagnosis and follow-up of heart dysfunction. Two different k-space filters were implemented and evaluated retrospectively to already acquired data. In addition, evaluation was performed with respect to tapering of the filters in the radial k-space direction, as well as accelerated imaging using undersampling. To better utilize the properties of the golden-angle acquisition, a k-space filter was also implemented where the temporal footprint increased in discrete steps, referred to as rings. The temporal footprint of each ring was calculated according to the Fibonacci sequence, and the starting position for each ring was computed to satisfy the Nyquist criterion. The k-space filters were evaluated in comparison to non-filtered reconstructions of cine and phase-contrast images. Motion-mode images were created from the cine images and used to evaluate the edge sharpness of the septal wall indicating the spatial resolution of the image. Phase-contrast images were used to measure peak flow velocity over the mitral valve, and the myocardial velocity in the early and late filling phases. The resolution of the peak is highly dependent on the temporal resolution. Measuring the peak velocity gave an indication of the temporal resolution, which could be compared to non-filter reconstructions. This study showed that k-space filters adapted to the Nyquist criterion improve the temporal resolution of peak velocity measures. Further investigation is justified to conclude if the performance exceeded the best performing method without k-space filters. However, the k-space filter showed substantial agreement with the best performing temporal footprint without k-space filter. / Syftet med arbetet är att designa och utvärdera k-space viktade filter för att förbättra den spatiala och temporala upplösningen av kardiovaskulär MRI, med målet att förbättra noggrannheten i kvantitativa flödesmätningar, som är viktiga för diagnos och uppföljning av hjärtdysfunktion. Två typer av k-space filter skapades och utvärderades retrospektivt på redan inhämtade data. Dessutom utfördes utvärdering med avseende på avsmalning av filtren i den radiella k-rymdsriktningen, såväl som accelererad avbildning med undersampling. För att bättre utnyttja egenskaperna hos den gyllene vinkeln skapades det ena k-rumsfilter så att det temporala fotavtrycket ökade i diskreta steg, så kallade ringar. Det temporala fotavtrycket för varje ring beräknades enligt Fibonacci talen, och startpositionen för varje ring beräknades så att den uppfyllde Nyquistkriteriet. k-Spacefiltren utvärderades i jämförelse med icke-filtrerade rekonstruktioner av tidsupplösta, anatomiska bilder (cine) och tidsupplösta faskontrastbilder. Bilder i motion-mode skapades från cine-bilderna och användes för att utvärdera kantskärpan av hjärtats skiljevägg (septum), vilket användes som en indikator för bildens spatiala upplösning. Faskontrastbilder användes för att mäta den maximala flödeshastigheten över mitralisklaffen och myokardiets hastighet i den tidiga och sena fyllnadsfasen. Maximal flödeshastighet är starkt beroende av den temporala upplösningen och gav därav en indikation på den temporala upplösningen. Denna studie visade att k-rumsfilter anpassade till Nyquist-kriteriet förbättrar den temporala upplösningen av topphastigheten. Ytterligare undersökning behövs dock för att säkerställa att prestandan översteg den bäst presterande metoden utan k-rumsfilter. Bilder rekonstruerade med filtret visade dock god överensstämmelse med det minsta temporala fotavtrycket, utan filter.