Intressenters efterfrågan på CSR har ökat, då näringslivet till stor del står till svars för den exploatering som sker av människan och miljön. Organisationers behov av legitimitet från omgivande intressenter, för att blir framgångsrika på marknaden, har därför lett till att allt fler organisationer väljer att frivilligt hållbarhetsredovisa. Studier visar dock att det ibland förekommer en särkoppling mellan organisationers externt redovisade CSR och deras praktiskt utförda CSR-arbete, vilket kan bli problematiskt då det kan leda till att en skev bild av hållbar utveckling presenteras. Föreliggande studie ämnar kritiskt granska särkoppling i relation till hållbar utveckling för att undersöka om och i så fall varför en organisations externa hållbarhetskommunikation kan leda till tröggående hållbar utveckling. Detta genom att utforska vad en förebildsorganisation externt kommunicerar gällande hållbarhet och hur det korresponderar med verkligheten. Urvalet utgörs av organisationen Hennes & Mauritz (H&M) då det går att argumentera för att organisationen är en förebild inom den globala textil- och konfektionsmarknaden. Genom en kritisk diskursanalys analyseras H&M:s hållbarhetsredovisning i syfte att se vilka diskurser organisationen externt kommunicerar samt hur dessa diskurser korresponderar med verkligheten. Resultatet/diskussionen utmynnar i att de diskurser som H&M externt kommunicerar främst villkoras av marknadsrationella ideal, varför en ”marknadisering” av kommunikationen går att argumentera för. Troligtvis kommuniceras detta av strategiska skäl då marknadsrationella ideal går i linje med den dominerande samhällsideologin nyliberalism, vilket kan leda till att organisationen erhåller legitimitet. Då en ”marknadisering” av H&M:s CSR-kommunikation identifieras i studien och detta vidare argumenteras för möjliggör ett sätt för organisationen att ta ett mer distanserat ansvar gällande hållbar utveckling i den sociala verkligheten, så skapas även argument för att H&M som förebild är med och bidrar till tröggående hållbar utveckling. Detta kan förstås utifrån nyinstitutionell teori som bland annat gör gällande att organisationer tenderar att efterlikna andra organisationer vars koncept är legitimitetsskapande och framgångsrika.