<p>Den här uppsatsen utgörs i stort sett av en undersökning, vars syfte är att bekräfta eller dementera den tes som varit utgångspunkt. Tesen är att traditionella klassrumsstrukturer som är relativt bestående över tid kan förändras eller brytas om läraren använder sig av icke-traditionella undervisningsmetoder. En metodologisk kollektivism där grundtanken är att elevernas handlingsmönster inte bara är beroende av individen självt, utan en konsekvens av klassrummet som miljö är således bakgrunden för undersökningen. För att kunna besvara huruvida tesen håller eller ej har jag genomfört två observationer och en gruppintervju. Det är en gymnasieklass som jag följt vid två olika lektionstillfällen varav den ena utgjordes av en traditionell undervisning och den andra av en icke-traditionell undervisningsmetod. Fem elever från klassen ställde sedan upp på en gruppintervju för att diskutera de två lektionstillfällena.</p>

Den här uppsatsen utgörs i stort sett av en undersökning, vars syfte är att bekräfta eller dementera den tes som varit utgångspunkt. Tesen är att traditionella klassrumsstrukturer som är relativt bestående över tid kan förändras eller brytas om läraren använder sig av icke-traditionella undervisningsmetoder. En metodologisk kollektivism där grundtanken är att elevernas handlingsmönster inte bara är beroende av individen självt, utan en konsekvens av klassrummet som miljö är således bakgrunden för undersökningen. För att kunna besvara huruvida tesen håller eller ej har jag genomfört två observationer och en gruppintervju. Det är en gymnasieklass som jag följt vid två olika lektionstillfällen varav den ena utgjordes av en traditionell undervisning och den andra av en icke-traditionell undervisningsmetod. Fem elever från klassen ställde sedan upp på en gruppintervju för att diskutera de två lektionstillfällena.

Vi ämnar med detta arbete identifiera faktorer som hindrar eller gör det svårare för sex olika gymnasielärare att fritt välja undervisningsmetoder. För att uppnå detta mål har vi valt att utföra kvalitativa intervjuer som sedan har analyserats med hjälp av ramfaktorteori i allmänhet och institutionsteori i synnerhet. Resultatet visar att bland annat elever, kolleger, skolledning samt lärarens didaktiska kunskaper kan spela en viktig roll för vilken undervisning som läraren finner möjlig att genomföra. I slutet diskuteras lärarutbildningarnas, skolledningarnas och de individuella lärarnas ansvar för att matematikundervisningen ska kunna distanseras från den i dag väldigt utbredda traditionella undervisningen.