Flerspråkiga klassrum har blivit allt vanligare i svenska skolor. Enligt styrdokumenten ska alla elever ges lika förutsättningar att tillägna sig kunskap i skolan. Forskning inom matematikdidaktik har påvisat att tillämpandet av multimodala resurser är gynnsamt för att främja flerspråkiga elevers lärande i matematik. Dessutom visar forskning att transspråkande samt kodväxling är två pedagogiska verktyg som kan bidra till ökad förståelse inom matematik. Denna studie syftar till att undersöka vilka multimodala resurser som framträder i matematiklärares undervisning på gymnasiet samt hur dessa används för att främja flerspråkiga elevers lärande i matematik. För att kunna besvara studiens forskningsfrågor har en kvalitativ ansats gjorts där klassrumsobservationer samt kompletterande intervjuer genomförts. Teorierna som använts för att tolka och analysera studiens empiri är socialsemiotik, multimodalitet som resurs för lärande, transspråkande som resurs för lärande samt kodväxling som resurs för lärande.  Studiens resultat visar att semiotiska modaliteter som röstläge, kroppsspråk, bild och former samt tekniska hjälpmedel som projektorer och tavlor är starkt framträdande i matematikundervisningen hos de gymnasielärare som deltog i studien. Resultatet visar också att transspråkande samt kodväxling inte är lika starkt framträdande. Slutsatsen som dras är att multimodalitet används som resurs för lärande i matematikundervisningen för främjandet av flerspråkiga elevers lärande. Men flerspråkighet som resurs i form av transspråkande och kodväxling används inte lika frekvent på grund av ovisshet om de pedagogiska verktygen och lärares inställning om att undervisningsspråket ska vara på svenska.