I detta arbete kommer fyra pamfletter, och fyra kungliga påbud, från den senare delen av Sveriges tryckfrihetstid (1770­­–1772), att analyseras stilistiskt. Arbetet fokuserar på att ställa pamfletter och kungliga påbud mot varandra, för att genom stilistisk analys undersöka om det finns stildrag som, trots de båda texttypernas olikheter, ändå förenar dem. Arbetet tar även kortfattat upp den inverkan som tidens censur, social tillhörighet, och stilmönster hade på pamflettförfattarna. Analysen visar på att pamfletterna har en ledigare stil än de kungliga påbuden, men att de trots det ändå uppvisar stildrag som i hög grad är förknippade med myndighetstexter. En möjlig bidragande orsak till detta kan vara att pamflettförfattarna utövade sina färdigheter som skribenter redan innan tryckfrihetstiden inleddes, och att det kanske inte var helt lätt att släppa tankarna på den föregående tidens hårda publiceringsregler.