Föreliggande studie har sin utgångspunkt i en redogörelse för anknytningens användning i den svenska läroplanens olika revideringar samt i att anknytning kan ses som en förutsättning för lärande. Syftet för studien är att undersöka vilken syn på, samt vilka strategier förskollärare använder i arbetet med anknytning i förskolan. De teoretiska utgångspunkterna för arbetet är John Bowlbys teori om anknytning samt begreppen barns perspektiv och barnperspektiv. Insamlingen av det empiriska materialet genomfördes genom tre semistrukturerade intervjuer med förskollärare och i sorteringen av det empiriska materialet användes den fenomenografiska metodens grundtanke om variation för att urskilja olika variationer i svaren. Intervjuerna utgick ifrån åtta formulerade frågor, där det gavs utrymme för djupare reflektioner. Resultatet för undersökningen visade en syn på anknytning som trygghet, ett professionellt fenomen samt att där finns två faktorer som ställer krav på arbetet med anknytning. Vidare framkommer det att flera strategier används i arbetet med anknytning: olika variationer av lyhördhet, inskolningen, relationen till vårdnadshavare samt de professionskunskaper som förskollärarna besitter.