Background Carbohydrate counting is a method used to calculate insulin doses to meals, in the treatment of diabetes type 1. Few studies are available with a clear consensus on its efficacy and effect on anthropometrics in children and adolescents. Aim To evaluate if carbohydrate counting as treatment method in diabetes type 1 improved glycemic control and anthropometrics compared to conventional treatment, one and two years after onset in children and adolescents at Astrid Lindgren children’s hospital. A secondary aim was to explore patients and caregivers perception of insulin dosage to meals with focus on efficacy, time consumption and adherence. Method A clinical prospective study was performed on data collected from the Swedish pediatric quality registry (Swediabkids). Children with diabetes onset between 2010 and 2014 registered at Astrid Lindgren Children’s hospital (n=371) were included and divided into two groups, carbohydrate counters and non-carbohydrate counters. Normal distribution was assumed and parametric tests were performed. The registry data was complemented with a web-based questionnaire providing information on perception of carbohydrate counting, answered by 78 subjects. Results Carbohydrate counting reduced insulin requirements (p<0.001) and eliminated differences between pump- and pen users (p<0.001) as well as differences between boys and girls. Glycemic control was not improved by carbohydrate counting one and two years after diabetes onset (p=0.233, p=0.295). An adverse effect was increased body mass index standard deviation score (BMI-sds) (p=0.044), especially amongst girls (p=0.038). Conclusion Carbohydrate counting lowers insulin requirements with maintained glycemic control. Contradictory, greater weight gain was found in the carbohydrate counting group, especially among girls. A plausible explanation is that carbohydrates have taken focus off protein- and fat intake in combination with a more liberal approach to energy dense foods, causing excess energy intake. The strength of carbohydrate counting does not lie in its ability to lower HbA1c-values but as a helpful tool, which patients are happy to use. / Bakgrund Kolhydraträkning är en metod som används för att beräkna insulindoser till måltider, i behandlingen av diabetes typ 1. Få studier finns för att ge en samlad konsensus gällande dess effekt på glykemisk kontroll och tillväxt hos barn och ungdomar. Syfte Att utvärdera om införandet av kolhydraträkning som behandlingsmetod vid diabetes typ 1 påverkat metabol kontroll och tillväxt i jämförelse med konventionell metod, ett och två år efter diabetesdebut. Ett andra syfte var att utforska patienters och vårdnadshavares uppfattning om insulindosering till måltider med fokus på effektivitet, tidskonsumtion och följsamhet. Metod En klinisk prospektiv studie utfördes med data inhämtad från Nationellt kvalitetsregister för barn och ungdomar med diabetes (Swediabkids). Barn och ungdomar som debuterade med diabetes typ 1 på Astrid Lindgrens barnsjukhus mellan 2010 och 2014 (n=371) inkluderades i studien och delades in i två grupper baserat på debutdatum; kolhydraträknare och icke-kolhydraträknare. Materialet bedömdes som normalfördelat och parametriska test utfördes. En tvärsnittsenkät administrerades till studiedeltagarna för att införskaffa fördjupad information om patienters och vårdnadshavares uppfattning om insulindosering till måltider. Den webbaserade enkäten besvarades av 78 deltagare. Resultat Kolhydraträkning reducerade insulinbehovet (p<0.001) och jämställde insulinbehovet mellan pump- och pennanvändare (p<0.001) liksom skillnader mellan pojkar och flickor inom gruppen. Glykemisk kontroll förändrades inte av kolhydraträkning ett och två år efter debut (p=0.233, p=0.295). En oönskad effekt av kolhydraträkningen var en ökning i BMI-sds (p=0.044), speciellt hos flickor (p=0.038). Slutsats Kolhydraträkning från diabetesdebut sänker insulinbehov med bibehållen glykemisk kontroll. Motsägelsefullt, så fanns en viktökning i gruppen som använde kolhydraträkning, speciellt hos flickor. En möjlig förklaring är att kolhydrater har tagit fokus från protein- och fettintag tillsammans med en mer frikostig syn på energität mat, vilket har orsakat ökat energiintag. Styrkan i kolhydraträkning ligger inte i dess förmåga att förbättra glykemisk kontroll men som ett användarvänligt verktyg som patienterna är nöjda med.

Research shows a large variability in the degree to which adolescents with diabetes adjust to their illness. Adjustment to diabetes is important because it affects the mental health of adolescents, and has been shown to predict both adherence to treatment, and glycaemic control. This thesis proposed that attachment security has the potential to explain some of the variability in adjustment to diabetes. A causal pathway was hypothesised whereby attachment security both directly predicts adjustment to diabetes, and indirectly via choice of coping strategies. In addition, it was hypothesised that attachment security would indirectly predict adherence behaviours and glycaemic control. The relative importance of attachment to parents and peers was compared. The research hypotheses were tested in a sample of 99 adolescents aged 13-18 years, who had been diagnosed with diabetes for at least a year. Measures of attachment security, adjustment to diabetes, coping strategies, treatment adherence and glycaemic control were taken at one time point. The data were analysed using structural equation modelling to test the hypothesised causal pathway. The results suggested that attachment security both directly predicts adjustment to diabetes, and indirectly predicts adjustment to diabetes via avoidance focused coping strategies. Attachment to parents, but not to peers was associated with adjustment to diabetes, and some gender differences were observed. The results also suggested that attachment security indirectly predicts glycaemic control via adjustment to diabetes. There were no significant associations between adherence to treatment and any other variables. Neither attachment security nor adjustment to diabetes were associated with approach focused coping. It is concluded that attachment security may play an important part in both psychological and physical outcomes for adolescents with diabetes, and this has implications for attachment based interventions. The findings are discussed in relation to other theoretical models, and indications for future research are suggested.

Introduction: Poor glycemic control has been shown to exert deleterious influences on multiple body systems. Additionally, residing in a rural area is associated with poorer diabetes care The rural adolescent patient described in this case study has a well-documented history of poor T1DM control. Her pediatric endocrinologist is located over 2 hours away from her home. Reported blood glucose levels average above 200 mg/dL, with a recent glycosylated hemoglobin (HbA1c) level of 10.3%. Previous blood glucose levels have reached an excess of 900 mg/dL. This study attempts to identify the beliefs of a rural T1DM adolescent patient, her mother, and her pediatric endocrinologist as they pertain to the patient's T1DM management. Methods: An embedded single case design with multiple embedded units of analysis was applied. Data was collected from the patient, mother, and pediatric endocrinologist between May and June of 2016. The design consisted of a mixed method approach that collected data using the Patient, Parent, and Provider Perception Questionnaire (P4Q). A triangulation of the responses from these subjects was used to elicit differences and similarities of disease management perceptions.Results: There is disconnect in diabetes care management noted in most aspects of the patient's treatment program. Interpretation: Disconnect can occur in the management of rural adolescent diabetes. Understanding theoretical propositions of the HPM may provide a pathway to limiting the shortfalls in patient care, which may lead to improvement in rural adolescent diabetes outcomes.

Diabetes typ 1 är en av de sjukdomar som ständigt ökar. Sjukdomen för med sig stora kostnader för samhället och på individnivå kan komplikationer utgöra stor risk och livshotande tillstånd för patienten. Behandling vid diabetes typ 1 består till största del av insulininjektioner och noggrann kontroll av blodsockret. Vården som ges till de som insjuknat i diabetes typ 1 strävar efter att hjälpa patienten till god egenvård och som i längden kan bidra till bättre hälsa. I samband med att sjukdomen tar plats i den sjukes vardag, i detta fall hos barnet, kommer sjukdomen inte enbart påverka barnet utan även familjen. Författarna valde att belysa ämnet då de båda har erfarenheter och intresse inom ämnet. Syftet med denna studie är att belysa ur ett föräldraperspektiv hur familjen påverkas när ett barn har diabetes typ 1. Författarna valde att göra en litteraturstudie som innebär att redan befintlig kunskap sammanställs. Studien består av 10 artiklar av både kvalitativ och kvantitativ forskning. Resultatet i studien visade att föräldrarna uttryckt familjens upplevelse. Det visade sig att familjen upplevde att deras rutiner i vardagen förändrades i och med att barnet blev sjukt. Familjen är i behov av kunskap och stöd för att få den nya vardagen att fungera samt stöd från vårdpersonal och andra familjer. I diskussionen tar författarna upp de tre teman som framkom i resultatet.

Due to psychosocial and hormonal changes, adolescents with Type 1 Diabetes (T1D) are at risk for poorer regimen adherence, quality of life (QOL), and glycemic control (HbA1c). Authoritative parenting (AP) supports youth development during the transition into adolescence. To date, the mechanisms behind authoritative parenting and better HbA1c are yet to be examined. Parent-youth dyads completed measures of authoritative parenting, adherence, and QOL. As hypothesized, more authoritative parenting related to higher socioeconomic status (SES; β = -.13, p = .04) rather than ethnicity. Further, more authoritative parenting related to better glycemic control via the mechanisms of higher youth QOL (β = .24, p < .001) and better diabetes adherence (β = .17, p = .008). Parents who provide more authoritative parenting have youth with better QOL, better adherence, and better glycemic control. More authoritative parenting helps youth achieve better diabetes care and quality of life during the transition into adolescence.

Background: Physical activity (PA) poses an additional burden on people living with type 1 diabetes (T1D) as it increases the risk of hypoglycemia, if performed at a moderate intensity. It is hypothesized that adding vigorous PA (VPA) into moderate PA (MPA) may help attenuate exercise-related hypoglycemia. Methods: Seventeen participants with T1D (23.7±6.6 years) completed an observational study of six days with continuous glucose monitoring and accelerometer-derived measures of PA to determine the association between PA intensity and both hypoglycemia risk and glucose variability (GV). Results: Higher evening moderate-to-vigorous PA (MVPA) increased the risk of overnight hypoglycemia (OR 1.03; 95% CI 1.002-1.047, p=0.031). Increased evening VPA was not associated with reduced hypoglycemia, but decreased overnight GV (3.20±0.25 for low vs 2.27±0.29 for high; p=0.022). Conclusions: Performing evening MVPA increases hypoglycemia risk overnight, but incorporating VPA did not prove to be protective. However, VPA reduced GV, which is a predictor of hypoglycemia. / May 2016

Type 1 Diabetes (T1D) is a serious chronic disease that results from an autoimmune destruction of the insulin-producing beta cells. Sweden has the second highest incidence of T1D in the world, and it affects more and more children each year. Genes controlling key functions of the immune system regulation of autoimmunity has been associated to T1D. Polymorphism in the Human Leukocyte Antigen (HLA) Class II is a major risk determinant for T1D but also Cytotoxic T lymphocyte Antigen 4 (CTLA-4) polymorphism can affect predisposition. Immune responses towards Glutamic Acid Decarboxylase 65 (GAD65), Insulin, insulinoma-associated antigen 2 (IA-2) and Heat Shock protein 60 have all been implicated in T1D pathogenesis. We aimed to study the effect and role of CTLA-4 and HLA Class II in the T1D immunity. By focusing on the immune responses associated to T1D in healthy children with risk genotypes we aimed to study immunological effects of T1D risk. We found that HSP60-peptide induced a higher IFN- response in subjects with risk associated CTLA-4 +49GG allele while GAD65 induced IL-4 secretion was lower in risk subjects. Individuals with T1D neutral HLA showed higher IFN- responses to GAD65 than DR3-DQ2 and DR4-DQ8 positive children. We did also detect that T1D patients have reduced IFN- responses to GAD65 compared to healthy children. Interestingly, HLA and CTLA-4 risk genotype seem to reduce those responses to become similar to responses of T1D patients. We also found that CTLA-4 and HLA risk is associated to reduced percentages of lymphocytes expressing intracellular CTLA-4 in healthy children. In another study we recorded maintained levels of CTLA-4 and TGF- mRNA responsiveness to GAD65 in recent onset T1D patients receiving ECP treatment although clinical outcome was certainly limited. In conclusion, HLA Class II risk genes but also CTLA-4 +49A/G to some extent, influence CTLA-4 capacity and T1D protective antigen-specific responses in a manner that might explain the genes’ predisposing and pathogenic capability. / Varför har Sverige näst efter Finland världens högsta incidens av barndiabetes? Typ 1 diabetes (T1D) är vanligare i norra Europa och särskilt i de nordiska länderna. Genetisk profil, infektioner och andra miljöfaktorer påverkar en individs mottaglighet för T1D. Hittills är det dock okänt vad som till slut utlöser den process som leder till att aktiverade immunförsvarsceller ”byter sida” och förstör kroppens egna insulinproducerande celler i bukspottskörteln. Ett grundläggande problem utifrån immunförsvarets perspektiv är att kunna skilja mellan vän och fiende, dvs skilja skadliga bakterie- eller virusfragment från fragment som tillhör kroppen själv. För att lära sig vad som är vad, utbildas immunförsvarets dirigenter, T-cellerna (en sorts vita blodkroppar) i thymus-körteln. Där sorteras överreagerande celler bort och de som blir kvar skickas ut i kroppen för att hjälpa oss att hålla oss friska. En förutsättning för att cellerna ska kunna göra den här åtskillnaden är att de nedbrutna bakterie- och virusfragment i form av äggviteämnen, visas upp för andra vita blodkroppar. HLA klass II molekylen fungerar som en serveringsbricka och håller upp det som ätarceller hittat och brutit ned. Variationer i konstruktionskoden för HLA gör att risken för att utveckla T1D ökar eller minskar. Möjligen sker detta genom att de HLA-varianter som finns i 95 % av T1D patienter serverar äggviteämnen på ett sätt som immunförsvaret missförstår som farligt. Vissa virus har identiska sektioner med äggviteämnen i de insulinproducerande cellerna vilket gör att immunförsvaret skulle kunna missta betacellerna för virusinfekterade celler och attackera dem. Det har på senare år visat sig att utbildningssystemet i thymus inte fungerar perfekt, utan faktiskt släpper igenom en del överreagerande celler, som skulle kunna starta reaktioner mot kroppens egna celler. För att hindra detta utnyttjar immunförsvaret ett kontrollsystem bestående av regulatoriska signaler och T-celler (T-reg celler). Treg celler har till uppgift att hålla eventuella självreaktiva immunprocesser i schack och undervisa immunförsvaret att tolerera ofarliga äggviteämnen. Ett viktigt äggviteämne i detta kontrollsystem är CTLA-4. Det är en ytmarkör som finns i och på T-celler, och framförallt T-reg celler. CTLA-4 fungerar som en sorts tröskel, så det krävs en tillräckligt stark (=säker) hotsignal för att komma över denna tröskel så att immunförsvaret sen kan gå till attack. CTLA-4 aktivitet tros vara väldigt viktigt i de mekanismer som kan bromsa eller hejda utvecklingen av T1D. Dessa skyddande mekanismer är målet för en del av forskningen kring framtida behandlingar av T1D. Konstruktionskoden för CTLA-4 varierar något mellan olika personer. Några varianter har visat sig vara sammankopplade med ökad risk för T1D och andra sjukdomar där immunförsvaret överreagerar och angriper kroppens egna vävnader (så kallade autoimmuna sjukdomar). Tidigare studier har visat att immunförsvarets signalmolekyler, cytokiner, driver in systemet mot i huvudsak två olika profiler, Typ1 och Typ2. De här profilerna är en viktig del i den normala kampen mot virus och bakterier, men i vissa sjukdomar visas en övervikt av den ena eller den andra profilen. Typ1 är vanligare bland personer som utvecklar typ 1 diabetes, medan Typ2 verkar skydda. Både immunprofil och Treg celler går att spåra med hjälp av signaler som är karakteristiska för celltyperna. Populärt förfarande vid utredning av T1D-immunologi och genetik är att man antingen studerar signalerna inom immunförsvaret och dess inbördes förhållanden, eller att man studerar hur stor andel av individerna med en viss genvariant som utvecklar sjukdomen. Detta är förstås värdefull information, men det lämnar en kunskapslucka i relationen mellan gen och immunförsvar. Det som är unikt med vår forskning är att vi studerat just vad för effekt de genetiska förändringarna får på immunförsvaret och särskilt det immunreglerande proteinet CTLA-4. Vår hypotes är att genom att gruppera friska och sjuka individer för olika kända riskgener - och sedan studera deras immunreaktioner – så kan vi identifiera delar av den process som riskgenerna verkar genom. Vi har fokuserat vår forskning på att försöka ta reda på hur de olika varianterna i HLA och CTLA-4 påverkar immunförsvaret så att de insulinproducerande cellerna angrips. Vi har observerat att immunsvaret i individer med den sjukdomsassocierade varianten av CTLA-4 har en större övervikt mot typ 1 när det retas med ett särskilt äggviteämne som är intressant inom diabetesforskning. Vi kunde även observera att friska barn med HLA klass II risk att utveckla T1D reagerade med svagare Typ1 svar än barn med neutrala gener när deras celler retades med ett äggviteämne som verkar vara aktivt i sjukdomsmekanismen av T1D. Intressant nog verkar barn med HLA risk ha en responsprofil som liknar de barn som redan utvecklat T1D. Observationer från ett annat projekt visar tecken på att barn med både CTLA-4 och HLA risk har försämrad förmåga till att uppreglera tolerans. Cellernas depåer av äggviteämnet CTLA-4 som är en viktig aktör i den toleransprocessen, är lägre i friska barn med genetisk risk. Inom avhandlingen har vi dessutom studerat effekter på toleranssystemen efter behandling med en tidigare föreslagen terapikandidat vid T1D, fotoferes. Behandlingen som i princip gick ut på att en andel av de vita blodkropparna bestrålades med UV-ljus, hade begränsade kliniska resultat men vi kunde se att behandlingen verkade stödja toleranssystemen. Genom att studera centrala immunologiska mekanismer och gener starkt förknippade med T1D har vi kunnat observera interaktioner mellan dessa system. Om vi drar oss till minnes att 95% av individerna som utvecklar T1D har HLA risk, kan vi nära nog säga att HLA risk är nästintill en förutsättning för att senare utveckla sjukdom. Vi visar att friska barn med HLA risk har en försämrad kapacitet att motverka ett självreaktivt immunförsvar. Kan det alltså vara så att T1D föregås av en försämring av kontrollsystemen? Det är viktigt att fortsätta undersöka hur CTLA-4 och framförallt HLA påverkar immunförsvaret och vad det betyder för personer med riskvarianter av dessa gener. I framtiden kanske vår forskning leder till att vi blir bättre på att se vem som riskerar att bli sjuk och hur detta går till. Det är också av yttersta vikt att vi får en tydligare bild av hur dessa centrala toleransmekanismer verkar när vi utvärderar den möjliga effekten av det nu aktuella T1D-”vaccinet” Diamyd och andra kliniska terapiförsök.

Introduction: Diabetes type 1 is a common chronic disease in children and adolescents. The disease affect, not only the child, but also the parents in their everyday life. The specialist diabetic nurse has a huge responsibility in supporting the parents to feel confident in managing the child’s diabetes. Aims of the study: To investigate how parents of children with diabetes type 1 perceive the care given from the specialist diabetic nurse and what wishes they have concerning the care they receive. Design and methods: Searches for studies in electronic databases were conducted between January 2013 and march 2013. A literature review containing 16 studies was compiled. Both qualitative and quantitative studies were used and analyzed according to Friberg (2006). Findings: Several parents had a positive view of the diabetic care they had received from the specialist diabetic nurse. Great knowledge, expertise in diabetic care and ability to inform the family in a proficient way were considered as important by the parents. To receive knowledge regarding diabetic care the parents preferred to be given practical education from the nurse, but also appreciated to get written information. The parents would have liked to get more emotional support during the time of the diagnosis, especially in forms of counseling and encouragement. They also whished that caregivers would have been more eager to prepare them in managing the disease outside the hospital.  Conclusions: The majority of the parents had an optimistic experience of the care they had received from the specialist nurse in diabetic care. To prepare the family for a life with diabetes it’s necessary with adequate education, encouragement and emotional support from the specialist diabetic nurse.

Bovine herpesvirus 1 (BHV-1) is a member of the Alphaherpesvirinae subfamily and is the prototype ruminant herpesvirus. BHV-1 causes a number of complications in cattle including upper respiratory tract disorders, conjunctivitis, genital disorders, abortions, and immune suppression. Like all herpesviruses, reactivation from latency can occur throughout the animal’s life. Of particular economic importance is the bovine respiratory disease complex (BRDC) or ‘shipping fever’, in which BHV-1 plays a major role. BRDC is an enormous economic concern as it costs the US cattle industry approximately one billion dollars annually. In order to generate improved gene-deleted vaccines against BHV-1, there is a need to understand the contributions of viral gene products during infection. US3 is a serine/threonine kinase present in BHV-1 and is thought to play major roles during viral infection. As in other herpesviruses, US3 in BHV-1 is expected to phosphorylate several cellular and/or viral proteins. We recently presented evidence that BHV-1 US3 phosphorylates both VP8 and VP22; however, further functional characteristics of BHV-1 US3 during viral infection have not been elucidated. The hypothesis of this project is that the deletion of the US3 gene leads to reduced BHV-1 fitness. To explore this hypothesis, we generated a US3-deleted (ΔUS3) and subsequent US3-rescued (US3R) BHV-1 virus. Using these viral mutants, we characterized the growth properties of the viruses, evaluated the effect of the US3 deletion on major structural BHV-1 proteins, characterized the protein composition of the mature virions, and, identified viral processes that were impaired in the deletion mutant. Initially, the ∆US3 virus was generated through a 3-step PCR strategy which replaced the gene of interest with an antibiotic resistance cassette. Following this, the US3 gene was rescued via a two-step en passant mutagenesis strategy which has been previously used to generate insertions, deletions, and substitutions in herpesvirus-containing bacterial artificial chromosome (BAC) DNA. In vitro characterization of ∆US3 BHV-1 has demonstrated that US3 deletion affects BHV-1 growth characteristics, expression kinetics of major structural proteins, mature virion composition, cell to cell spread, and the subcellular localization of key viral proteins during infection. Growth kinetics of ∆US3 BHV-1 were impaired compared to wild-type (WT) BHV-1, especially at late times post-infection. Plaque sizes formed by ∆US3 BHV-1 were significantly smaller than those formed by either WT or US3R BHV-1, demonstrating that US3 is important for cell to cell spread. The expression kinetics of major structural and regulatory BHV-1 proteins were different between cells infected with ∆US3 or WT BHV-1, and incorporation of these proteins into the mature viruses differed, demonstrating that US3 is instrumental in ensuring proper protein expression and mature virus composition in vitro. Of particular importance, glycoprotein B (gB), was shown to be expressed in higher quantities earlier during infection in the absence of US3, and that this protein was incorporated in significantly higher amounts in mature virions which lacked US3. Qualitative analysis of ∆US3 BHV-1 infected monolayers suggested the abolishment of cell to cell projections characteristic of WT BHV-1 infection. Finally, the disruption of gB in ∆US3 BHV-1 infected cells was confirmed by confocal microscopy and fluorescence-activated cell sorting (FACS) analysis. Through confocal microscopy, evidence was provided that infection with ∆US3 BHV-1 possibly results in earlier expression of gB on the surface of cells and less intracellular accumulation of this protein during late stages of infection. The observed effect on the localization of intracellular gB in ∆US3 BHV-1 infected cells was quantified by flow cytometry. ∆US3 BHV-1 infected cells had approximately 25% higher gB expression on the surface of cells and a corresponding 25% decrease in intracellular gB. Although these differences have not yet been demonstrated to be statistically significant and not confirmed through infection with US3R BHV-1, this suggests that US3 may influence the synthesis and cellular trafficking of gB in vitro.

Background Type 1 diabetes is a chronically disease that often occurs in early life. In every year around 77.000 children in the world is estimated with type 1 diabetes. When a child gets a chronically disease it affects the whole family, specially the parents who will be the child's caregiver. Aim The aim of this study was to describe parents experiences of living with a child with type 1 diabetes. Method A literature review was carried trough based on 10 qualitative scientific articles. The articles were analyzed and two main themes and seven subthemes emerged. Results All parents experienced that they needed some kind of support particularly early in their illness. They felt it was a big responsibility to take care of their child with diabetes and parents often felt anxiety and fear associated with the disease. Not having constant control over their child the parents experienced as a pain. Increased knowledge and experience contributed the parents to feel security and found it easier to manage their child's illness. Conclusion It's normal for parents of children with a chronical illness to experience different emotions such as anxiety, fear, control needs and guilt. Therefore it's important that health care focuses on supporting and educates parents in caring for their child with diabetes.