Sveriges migrationspolitik och debatten om den har genomgått betydande förändringar under de tio år som följt reformen av systemet 2008. Den här uppsatsen tittar på debatten i riksdagen om arbetskraftsinvandring från 2008 till 2018 och svarar på två frågor. 1. Hur ser konfliktlinjerna ut i svensk arbets- kraftsinvandringspolitisk debatt? 2. Hur har partiernas arbetskraftsinvandringspolitiska argumentation förändrats över tid? För att svara på frågorna konstrueras typargument utifrån en tvådimensionell skala över migrationspolitik med en materiell och en immateriell axel, samt tidigare erfarenheter av hur partier argumenterat för mer öppen respektive restriktiv politik. Inläggen i debatterna kodas sedan utifrån vilka av typargumenten som används. De svenska partierna går att dela in i två grupper: fem partier som är konsekvent för en mer öppen arbetskraftsinvandringspolitik – M, C, KD, FP och MP – och tre partier som är konsekvent för en mer restriktiv politik – S, V och SD. Den tvådimensionella modellen av migrationspolitisk konflikt är dåligt lämpad för att beskriva konflikten mellan dessa kluster. Bland de öppna använder Allianspartierna och i synnerhet M en mer materiell argumentation medan MP använder en mer immateriell argumentation. Bland de restriktiva använder S och V nästan uteslutande hänvisningar till att arbetskraftsinvandringen riskerar att pressa löner och villkor på den svenska arbetsmarknaden, medan SD också hänvisar till andra argument. Nästan ingen argumentation för mer restriktiv politik är immateriell. Över tid har argumentationen för en mer öppen arbetskraftsinvandring förändrats signifikant i riktning mot mer materiella och mindre immateriella argument, medan den restriktiva argumentationen har varit oförändrad. Troligen finns ett samband med den migrations- politiska debattens utveckling mot en mer restriktiv diskurs. / Swedish migration policy and the debate surrounding it has undergone significant changes during the ten years that have past since the reform of 2008. This thesis looks at the debate in the Swedish parliament on labour migration from 2008 to 2018, and answers questions. 1. What are the conflict lines in Swedish labour migration policy debate? 2. How has the parties’ argumentation on labour immigration policy changed over time? To answer the questions, type arguments are created on a two-dimensional field with a material and an non-material axis, as well as previous experience of how parties argued for more open or restrictive policies. The arguments are coded with the type arguments used. The Swedish parties can be divided in two groups: five parties that are consistently for a more open labour migration policy – the Moderates, Centre Party, Christian Democrats, Liberals and Green Party – and three parties that are consistently for a more restrictive policy – the Social Democrats, Left Party and Sweden Democrats. The two-dimensional model of migration policy conflict is poorly suited to describe the conflict between these clusters. Among the open, the centre-right parties and especially the Moderates, use a more material argumentation, while the Green Party use a more non-material argumentation. Among the restrictive, the Social Democrats and Left Party use almost exclusively references to the fact that labor migration risks pressing wages and conditions on the Swedish labour market, while the Sweden Democrats also refer to other arguments. Almost no argumentation for more restrictive policy is non-material. Over time, the argumentation for a more open labour migration changed significantly towards more material and less non-material arguments, while the restrictive argumentation has remained unchanged. There is probably a connection with the development of the migration policy debate towards a more restrictive discourse.