Syftet var att kartlägga klinisk praxis gällande ultrafiltrationshastighet (UFR) under hemodialysbehandling samt beskriva i vilken omfattning rekommenderad ultrafiltrationshastighet överskrids. Vidare var syftet att beskriva skillnader i UFR mellan män och kvinnor samt mellan patienter som har haft dialys kortare eller längre tid än 18 månader. Föreliggande studie utgick från DOPPS rekommendation där UFR inte bör överstiga 10 ml/h/kgkroppsvikt. Att överstiga rekommenderad UFR har enligt tidigare forskning visat en ökad risk för patienten genom högre morbiditet och mortalitet. Designen som användes var en beskrivande tvärsnittsstudie. Genom lottdragning ur SvensktNjurregister (SNR) gjordes ett slumpmässigt urval av 15 hemodialyskliniker av 66 möjliga. Samtliga hemodialysbehandlingar där ultrafiltration tillämpades vid dessa kliniker på en förvald dag inkluderades i studien. Tio kliniker valde att delta i studien och 167 dialysobservationslistor utgjorde undersökningsgruppen. Utifrån de registrerade studievariablerna, ultrafiltrationsvolym (ml),dialystid (h) och torrvikt (kg), beräknades ultrafiltrationshastighet.Resultatet visade att den vanligast förekommande ultrafiltrationshastigheten var 9.4 ml/h/kg, det vill säga strax under den rekommenderade. Studien visade också att vid var femte hemodialysbehandling överskreds rekommenderad UFR med ökad risk för behandlingsrelaterade komplikationer. Konklusionen i denna studie påvisar att det finns brister i klinisk praxis om riskerna med för hög UFR samtatt rutiner för vad som är maximal UFR saknas. / The aim was to identify clinical practices regarding ultrafiltration rate (UFR) on hemodialysis, and describe the extent to which the recommended ultrafiltration rate is exceeded. A further aim was to describe differences in the UFR between men and women and between patients who had dialysis shorter or longer than 18 months. The present study was based on DOPPS recommendation that UFR should not exceed 10ml/h/kg body weight. Prior research has shown an increased risk of the patient when recommended UFR  is exeeded through higher morbidity and mortality. The design used was a descriptive cross-sectional study. By drawing lots from Swedish Renal Registry (SNR), a random sample of 15 hemodialysis clinics of 66 possible. All hemodialysistreatments where ultrafiltration was applied at these clinics on a preselected day were included in the study. Ten clinics chose to participate in the study and 167 dialysis observation lists constituted the study group. Based on the recorded study variables, ultrafiltration volume (ml), dialysis (h) and dryweight (kg) was calculated ultrafiltration rate. The result showed that the most abundant ultrafiltration rate was 9.4 ml/h/kg, that is, just below the recommended. The study also showed that every fifth hemodialysis exceeded recommended UFR with increased risk of treatment-related complications. The conclusion of this study indicate that there are deficiencies in clinical practice about the risks of excessive UFR and the procedures for what is maximum UFR missing.

Syfte: Syftet med studien var att undersöka hur dialyssjuksköterskor motiverar de kliniska beslut de fattar avseende ultrafiltration (UF), och att undersöka på vad de baserar sin bedömning om vad som är rimlig ultrafiltrationshastighet (UFR). Metod: Studien är kvalitativ, med explorativ design. Sex sjuksköterskor på en dialysmottagning i Mellansverige intervjuades, och insamlat data analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Genom analysen definierades fem kategorier och 14 subkategorier, som speglar meningsenheternas manifesta innehåll. Huvudkategorierna var: datainsamling, kommunikation, erfarenhet och kompetens, åtgärder för att förebygga dialysrelaterade komplikationer samt förutsättningar för implementering av UFR som kvalitetsvariabel. Slutsats: Sjuksköterskornas beslut avseende UF påverkades i hög grad av både patienters och kollegors åsikter, medan ansvarig läkare i ringa utsträckning var delaktig i beslutsprocessen. Beslutet komplicerades av att både ankomstvikt och torrvikt ofta var inkorrekta. Informanterna kände, och tog genom egna initiativ, ansvar för att förebygga dialysrelaterade komplikationer. De använde sig ofta av tekniska hjälpmedel som till exempel blodvolymsmätning (BVM) och isolerad UF, men det var ovanligt att dialystiden förlängdes. Bedömning av vad som är rimlig UFR baserades i större utsträckning på tradition och intuitiv erfarenhet än på evidens, men vissa informanter efterlyste bättre direktiv och riktlinjer. / Aim: The aim of this study was to investigate how nurses responsible for dialysis treatment justify their clinical decision making regarding ultrafiltration (UF), and to explore the factors underpinning their assessment of an adequate ultrafiltration rate (UFR). Method: The study is qualitative, and of exploratory design. Six nurses, serving in a Swedish dialysis ward, were interviewed and the assembled response data was analyzed using qualitative content analysis. Results: Through analysis five categories and 14 subcategories, reflecting the manifest content of the meaning units, were identified. The main categories were: data collection, communication, experience and competence, measures to prevent dialysis related complications and presumptions for implementation of UFR as a quality indicator. Conclusion: The nurses' decision making regarding UF was influenced by the opinions of both patients and colleagues, while the responsible physician to a lesser extent was involved in the decision making process. The decision making was complicated by both arrival weight and dry weight often being inaccurate. The informants felt, and took through own initiatives, responsibility for preventing dialysis related complications. They often used technological aids, such as blood volume measurement (BVM) and isolated UF, but the session length was rarely prolonged. The assessment of what a suitable UFR would be was based on tradition and intuitive experience rather than on evidence, but some informants called for better directives and guidelines.