Syftet med detta arbete är att bidra till en ökad kunskap om den ökande frånvaron hos eleverna i dagens gymnasieskola. Målet med detta arbete är att försöka förstå varför en grupp elever med dålig närvaro inte får sin skolgång att fungera. Eleven ska från sin synpunkt få berätta hur denne ser på sin situation i skolan och i hemmet. Resultatet tyder på att elever kan ha varit studiemotiverade och haft lätt för sig i grundskolan, men redan här har understimulans märkts av och i gymnasiets år 1 har sedan kärnämnena kommit som ytterligare repetition. Gymnasieskolan är inte lika snabb att ringa hem vid frånvaro som grundskolan och den dåliga vanan att skolka har blivit slentrian. Föräldrarnas tjat har sedan allt mindre effekt ju äldre barnen blir. För några elever är också frånvaron relaterad till sömnproblem.