Allt fler i världen drabbas av diabetes och siffrorna förväntas öka under den närmaste framtiden. Samhällets kunskaper om orsaker till olika diabetesdiagnoser tycks vara bristande och ha skapat en syn på sjukdomen som är både dömande och ohållbar. Patienter bemöts inte alltid på ett tillfredställande sätt av omgivningen vilket leder till utanförskap på grund av särbehandling. Sjuksköterskor möter allt oftare patienter med en diabetesdiagnos och har därför en viktig roll att stödja patienten i sin nya situation. Syftet med arbetet var att beskriva hur sociala aspekter påverkar livet för personer som lever med diabetes typ 1 ur ett patientperspektiv för att få förståelse hur patienter upplever sin situation. Studien är baserad på sammanlagt åtta artiklar varav hälften hade kvalitativ metod och den andra halvan hade kvantitativ metod. Dataanalysen mynnade ut i tre kategorier: Betydelsen av att vara i ett sammanhang, Att förhålla sig till andras tyckande och tänkande samt Skilda åsikter om stöd. Resultatet visar att patienter generellt har behov av att bli förstådda av sin omgivning men ta emot stöd eller klara sig själv är faktorer som varierar på individnivå. Patienter mår dåligt på grund av omgivningens okunskap om sjukdomen vilket har lett till både social osäkerhet men också särbehandling i olika sociala sammanhang. I diskussionen problematiseras studiens viktigaste fynd. Sjuksköterskan har en viktig roll att ge stöd och öka välbefinnandet för patienter. Genom att vården tar hänsyn till patientens autonomi kan patienten få möjlighet att själv påverka hur vården ska se ut och ges rätt stöd för att stärka patientens förmåga att själv hantera sin situation. En viktig klinisk implikation är att öka tillgängligheten på information. Det kan uppnås exempelvis genom att hålla fler föreläsningar för allmänheten och att öka tillgängligheten för stöd till patienterna genom bland annat internetkommunikation. För att vården ska vara aktuell och följa befintliga riktlinjer bör det även ske en granskning av befintliga rutiner.