Tidigare forskning visar faktorer som kan bidra till att unga individer väljer en kriminell bana samt att det är vanligt att ungdomar begår enstaka brott men de flesta återgår senare till ett laglydigt liv. Dock fortsätter en del den kriminella banan vilket blir en kostsam fråga för samhället, varpå brottsförebyggande arbete är centralt. Vad som idag anses viktigt för att förebygga brott är att återintegrera kriminella ungdomarna till samhällets kultur. Medling är ett återintegrerande verktyg som bygger på teorin Reintegrative Shaming theory där syftet är att lösa konflikten mellan förövaren och brottsoffret. Styrkan i att återintegrera är att undvika grupperingar i samhället som normaliserar avvikande beteende och att de då istället integreras i samhället genom att dessa individer känner samhörighet. Därav har det socialpsykologisk relevans, att få en ökad förståelse om hur polisen upplever att samverkan och medling fungerar idag och om det finns förbättringsområden i det brottsförebyggande arbetet. Genom en kvalitativ metod intervjuades fem poliser som specifikt arbetar med ungdomar. Resultaten visade att omgivande faktorer kan spela roll för om en ungdom inspireras till en kriminell bana. Medling är ett bra verktyg för att återintegrera en ungdom i samhället, men brister i rutiner inom polisens arbetssätt och inom de olika myndigheterna bidrar till att medling uteblir. Samverkan mellan myndigheterna behöver kontinuerligt utvärderas för att fungera effektivt. Vissa lagar upplevs försvåra och begränsa polisens arbete, där de anser att lagstiftarna behöver vara mer insatta i samhällets utveckling. Trots att många samverkar för att förebygga brott så leder det avvikande beteendet oundvikligt ibland till fängelse eller vård. Det är genom ett långsiktigt arbete med effektiv samverkan som ungdomskriminalitet upplevs kunna förminskas.