Rapporten undersöker hur de unika egenskaperna på småhusfastigheter värderas när det är svårt att hitta likartade jämförelseobjekt på samma delmarknad. Det som skiljer det här arbetet från andra arbeten är att det diskuteras kring hur fastighetsvärderaren sätter ett värde på de unika detaljerna i marknadsvärdesbedömningen. För att samla in data till arbetet har det använts en kvalitativ metod som avser att klargöra hur undersökningarna går till för att uppfylla syftet.  Det finns några olika värderingsmetoder som enligt teorin används som grund av alla värderare, i olika sammanhang för att uppskatta marknadsvärde. En stor skillnad mellan teorin och praktiken som framkommer är att värderarens erfarenhet och känsla för värdebärande faktorer verkar ha en stor del i bedömningen, vilket kan vara positivt och ge ett bättre marknadsvärde men samtidigt kan vara negativt eftersom det inte är så sakligt. Vissa unika egenskaper kan värderas med produktionskostnadsmetoden och regressionsanalyser under vissa förutsättningar, för att ta fram värde på de unika egenskaperna. Om bedömningsprocessen inte är korrekt eller om värderaren har ont om tid kan det leda till mindre trovärdiga bedömningar och i slutändan en lägre trovärdighet för branschen, detta kan tänkas bli än värre om argumenten i värdeutlåtandet uppfattas som svaga. Det empiriska materialet har erhållits genom fem intervjuer för att kunna koppla teorin till verkligheten. De fem respondenterna diskuterade kring värdering av unika egenskaper från flera olika perspektiv, det konstaterades då att det finns vissa skillnader men också stora likheter i de olika arbetssätt som de tillämpar. Arbetet visar också att det finns en hel del skillnader mellan fastighetsvärdering i teorin och praktiken, konsekvenserna av detta är ett intressant område att forska vidare på. / This thesis will examine how unique characteristics of properties are being valued when it is difficult to find proper comparison objects on the same submarket. What differs this study from studies being already made is primarily the focus on unique characteristics in market value estimation. To collect data for this work, a qualitative method has been used. The method intends to clarify how the work should be executed to fulfill the purpose.  There are theoretically a couple of valuation methods used as a base by all appraisers, in different situations to estimate market value of properties. A big difference between theory and practice that is shown is that the appraiser’s experience and sense för value-bearing factors seem to have a large part in the assessment. This can be positive and provide a more precise market value, but it is also negative since it lacks factual base. Production cost method and regression analysis can be used to estimate the increase of value for unique characteristics under certain specific conditions.  If the assignments process is not correct or if the appraiser does not have a lot of time. This can lead to less reliable assessments and ultimately a lower credibility for the industry, especially if the arguments in the value statement are perceived as weak. The empiric material was collected through five interviews, to be able to establish a connection between theory and reality. The five respondents were discussing valuations of unique characteristics from several different perspectives, and it was found that there were some differences between the appraisers and how they work, but also many important similarities in the workflow and the methods being applied. This work will show that there are actually a number of differences between valuation in theory and in practice. The consequences of that are discussed a little bit but would be an interesting area for further studies.