Bakgrund: Självmord är ett globalt och nationellt folkhälsoproblem där patienten som överlevt självmordsförsök många gånger möter den psykiatriska öppenvården för uppföljande samtal. Tidigare forskning påvisar att samtal är kärnan i vårdandet och patienten behöver någon som lyssnar, å andra sidan är dessa möten utmanande för sjuksköterskan. Syfte: Att inom vuxenpsykiatrisk öppenvård belysa patienters och sjuksköterskors levda erfarenheter av uppföljande samtal efter självmordsförsök. Metod: En kvalitativ design med hermeneutisk ansats användes där patienters och sjuksköterskors levda erfarenheter insamlades genom semistrukturerade intervjuer. Intervjuerna analyserades utifrån en fenomenologisk hermeneutisk metod som gjorde det möjligt att sammanväva resultatet och genom Tidvattenmodellen metaforiskt fördjupa förståelsen av livsvärlden. Resultat: De framkomna sammanvävda temana Att färdas i motvind; Att vara färdkamrater; Att mötas genom berättelsens kraft och Att få vind i seglen sammanförs i huvudtemat, Att lotsas mot livet över erfarenhetens ocean. Slutsats: I det uppföljande samtalet är relationen av betydelse och sjuksköterskan behöver våga fråga, lyssna och vara mottaglig för berättelsen vilket ger patienten möjlighet att ge röst till sina innersta tankar och känslor.