Syfte: Syftet var att belysa den äldre kvinnans erfarenheter i samband med förskrivning, användning och uppföljning av urininkontinenshjälpmedel i öppenvården. Metod: Kvalitativ intervjustudie med innehållsanalys. Baserad på 12 enskilda semistrukturerade intervjuer i deltagarnas hem. Resultat: Ur analysen framkom att flertalet av deltagarna saknade information om tillvägagångssättet och användningen av urininkontinenshjälpmedel. Trots detta är mer än hälften av deltagarna nöjda med sin förskrivning. Vidare visar analysen att hemtjänsten är en viktig arbetsgrupp för att uppföljning och utprovning sker. Flertalet av deltagarna upplever att uppföljningsansvaret låg på dem själva. Nästan alla deltagare i intervjustudien är mycket nöjda med bemötandet från vården. Slutsats: Föreliggande studie visar att det fanns ett behov av bättre information från förskrivaren, där det tydligt framgår vilka urininkontinenshjälpmedel som kan erbjudas och hur hjälpmedlet används samt uppföljning av hjälpmedlet. Vidare visade föreliggande studie att hemtjänsten var en viktig arbetsgrupp för deltagarna, för att hemtjänsten ser till att det fungerar med urininkontinenshjälpmedel i det dagliga livet även om det inte var korrekt utprovat. Samtliga deltagare i föreliggande studie uttrycker en känsla av att det inte var något märkvärdigt att använda urininkontinenshjälpmedel. / Aim: The aim was to elucidate the older woman's experiences in connection with prescription, use and follow-up of urinary incontinence aids in outpatient care. Method: Qualitative interview study with content analysis. Based on 12 individual semi-structured interviews in the home of the participants. Results: The analysis showed that most of the participants lacked information about the approach and use of urinary incontinence aids. Despite this, more than half of the participants are satisfied with their prescription. Furthermore, the analysis showed that home care services are an important working group for monitoring and testing incontinence aids. Most of the participants feel that the follow-up responsibility lay on themselves. Almost all participants in the interview study are very satisfied with how they were treated. All participants have accepted their situation in using urinary incontinence aids. Conclusion: The present study shows that there was a need for better information from the prescriber, where it is clear which urinary incontinence aids can be offered and how the device is used and follow-up of the aid. Furthermore, the present study showed that home care was an important working group for the participants, because the home care service ensures that it works with urinary incontinence aids in daily life even though it was not properly tested. All participants in the present study express the feeling that using urinary incontinence aids was not remarkable.