Föreliggande studie fokuserar på hur lärare berömmer sina elever i klassrummet. Lärares kommunikation undersöks i förhållande till tidigare forskning om hur olika typer av beröm påverkar barns självbild och lärande. Undersökningen bygger på en kvantitativ analys av sex observerade lektioner i grundskolans årskurs ett till tre. I undersökningen analyseras vilka olika typer av beröm som förekom, hur frekvensen såg ut för dessa olika typer av beröm samt i vilka olika situationer de olika typerna av beröm förekom. Därefter förs en diskussion om varför resultatet såg ut som det gjorde utifrån två skilda sätt att förstå beröm, samt hur resultatet kan tolkas i förhållande till tidigare forskning om hur olika typer av beröm kan påverka barns självbild och lärande. Resultatet visar att en tydlig majoritet av det beröm som förekom i observerade klassrum innehöll värderande information om det eleverna presterade och om eleverna som personer. De typer av beröm som visat sig vara mest effektiva och ha störst positiv inverkan på lärande förekom i relativt liten frekvens. Vidare har studien visat att frekvensen av beröm varierar, dels beroende på lektionsupplägg men också för att olika lärare kommunicerar olika. Fortsatt forskning på ämnet kan förslagsvis undersöka om det uppstår skillnader i hur lärare berömmer om en grupp lärare som fått fortbildning om hur beröm kan påverka lärande jämförs med en kontrollgrupp som inte fått det.

<p>Denna rapport redovisar resultatet av en analys som syftar till att identifiera pedagogiska metoder i utbildningsspel respektive underhållningsspel. Undervisningspotentialen i kommersiella underhållningsspel diskuteras ofta och anses kunna vara ett mycket bra sätt att motivera genom underhållning samtidigt som det är utbildande. Dock har inte många jämförelser genomförts mellan de pedagogiska fördelarna, nackdelarna och skillnaderna mellan underhållningsspelen och de kommersiella spel som specifikt har i syfte att utbilda. Analysens syfte är att undersöka pedagogiska metoder i två underhållningsspel och två utbildningsspel för att ta reda på om underhållningsspelen (oavsett om det gäller kunskap om spelet eller separata kunskaper) använder sig av ett större antal pedagogiska metoder än utbildningsspelen. Genom att analysera användandet av pedagogiska metoder i spel bör fördelar och nackdelar kunna hittas för att kunna förbättra utvecklingen av framtida utbildningsspel. Detta med utgångspunkt i att användningen av flera pedagogiska metoder under utlärning (s.k. multimodalitet) är fördelaktigt för att maximera lärandepotentialen. De pedagogiska metoderna har sin utgångspunkt i fyra inriktningar inom pedagogisk psykologi (behaviorism, kognitivism, konstruktivism och socio-kulturellt lärande). Dessa ställs i förhållande till ett antal spelegenskaper (utmaningar/regler, användargränssnitt, interaktionsmodell, bakgrundsberättelse och estetik/grafisk utformning) hos spelen för att identifiera pedagogiska metoder och placera in dem i aktuella spelegenskaper. Resultatet presenteras i form av ett antal matriser över förhållandet mellan pedagogiska metoder och spelegenskaper. Resultatet visar att ett marginellt större antal pedagogiska metoder kan identifieras i underhållningsspelen men att detta inte är något generellt resultat som kan sägas vara slutgiltigt då en mängd felkällor finns och antalet analyserade spel är för lågt.</p>

Denna rapport redovisar resultatet av en analys som syftar till att identifiera pedagogiska metoder i utbildningsspel respektive underhållningsspel. Undervisningspotentialen i kommersiella underhållningsspel diskuteras ofta och anses kunna vara ett mycket bra sätt att motivera genom underhållning samtidigt som det är utbildande. Dock har inte många jämförelser genomförts mellan de pedagogiska fördelarna, nackdelarna och skillnaderna mellan underhållningsspelen och de kommersiella spel som specifikt har i syfte att utbilda. Analysens syfte är att undersöka pedagogiska metoder i två underhållningsspel och två utbildningsspel för att ta reda på om underhållningsspelen (oavsett om det gäller kunskap om spelet eller separata kunskaper) använder sig av ett större antal pedagogiska metoder än utbildningsspelen. Genom att analysera användandet av pedagogiska metoder i spel bör fördelar och nackdelar kunna hittas för att kunna förbättra utvecklingen av framtida utbildningsspel. Detta med utgångspunkt i att användningen av flera pedagogiska metoder under utlärning (s.k. multimodalitet) är fördelaktigt för att maximera lärandepotentialen. De pedagogiska metoderna har sin utgångspunkt i fyra inriktningar inom pedagogisk psykologi (behaviorism, kognitivism, konstruktivism och socio-kulturellt lärande). Dessa ställs i förhållande till ett antal spelegenskaper (utmaningar/regler, användargränssnitt, interaktionsmodell, bakgrundsberättelse och estetik/grafisk utformning) hos spelen för att identifiera pedagogiska metoder och placera in dem i aktuella spelegenskaper. Resultatet presenteras i form av ett antal matriser över förhållandet mellan pedagogiska metoder och spelegenskaper. Resultatet visar att ett marginellt större antal pedagogiska metoder kan identifieras i underhållningsspelen men att detta inte är något generellt resultat som kan sägas vara slutgiltigt då en mängd felkällor finns och antalet analyserade spel är för lågt.