Syftet med den här studien är att med hjälp av intervjuer studera och analysera hur elever med olika sociala bakgrunder och på olika gymnasieprogram förhåller sig till populär- och finkultur, till utbildning och skola och syn på framtid. Studien baseras på semistrukturerade intervjuer med åtta stycken elever som går på en gymnasieskola i en stad i Mellansverige. De resultat som har framkommit har tolkats och analyserats med hjälp av begrepp och teoretiskt perspektiv som är inspirerat av Pierre Bourdieus kultursociologi. Studien påvisar strukturella likheter och skillnader i elevers kulturella praktiker, det vill säga hur och vad de tar del av när det gäller musik, litteratur, filmer, moden, tv-serier med mera. Det framgår att eleverna tar del av kultur i en väldigt hög utsträckning men att det sker på olika sätt. Vissa ger uttryck för att vara någorlunda bevandrade i vad som ofta kallas för finkultur i fråga om litteratur och teaterbesök, samtidigt som andra elever helt saknar kännedom om detta utbud eller dessa genrer. Några elever ser sig som allätare av kulturuttryck medan andra istället beskriver sig som renodlade stilkonsumenter. Det går även att se strukturella likheter och skillnader när det gäller elevers förhållningssätt till utbildning. För somliga är skolan en plats där kulturella och symboliska tillgångar förvärvas och där högskole- eller universitetsstudiers ses som något självklart. Andra går istället i skolan för att förvärva en yrkeskompetens som kan möjliggöra en egen försörjning. Oavsett om det gäller hållningar till kultur eller utbildningsstrategier går det här att se samband mellan elevernas förhållningssätt och deras sociala bakgrund.

I denna studie ämnar jag skapa förståelse för samt bidra med kunskap om hur några ungdomar som är eller tidigare varit elever vid ett av landets Riksgymnasier för rörelsehindrade resonerar om utbildning och planer för framtiden. Den svenska arbetsmarknaden och utbildningsmarknaden har under ett antal år förändrats avsevärt. Detta har fått följden att elever på gymnasiet idag uppmanas att söka sig vidare till universitet och högskolor efter avslutade gymnasiestudier. En förutsättning för att eleverna ska kunna navigera och orientera sig samt skapa strategier för framtiden är att besitter eleverna någon form av kapital. Den här studien tar sin utgångspunkt i Pierre Bourdieus kapitalteoretiska perspektiv. Studiens metodologiska utgångspunkt är kvalitativa semistrukturerade intervjuer. Studien bygger på intervjuer med totalt sex informanter som går eller har gått vid ett av landets Riksgymnasier för rörelsehindrade. Studien undersöker hur deras förhållningsätt till eftergymnasiala studier kan förstås. Den forskning som presenteras i uppsatsens avsnitt om tidigare forskning behandlar, skolsituationer för elever med olika funktionsnedsättningar.  De viktigaste resultaten i studien är att de som valt att studera vidare efter studierna vid Riksgymnasiet har haft en drivkraft att hjälpa andra som utgångspunkt när de gör val av vidare studier. Detta kan förstås mot bakgrund av att informanterna har med sig erfarenheter som följd av deras funktionsnedsättningar som påverkat att informanterna vill hjälpa andra i liknande situationer.  Studiens resultat visar vidare att de informanter som har akademiska föräldrar ser det som en självklarhet att studera vidare efter studierna vid riksgymnasiet. Det råder en avsevärd skillnad mellan de elever som har akademiska föräldrar och de som saknar detta i fråga om förhållningsätt till vidare studier och framtidsplaner efter studierna vid riksgymnasiet