In this paper, I study the silence in Bart Moeyaert’s two novels Kärleken vi inte förstår (eng. It’s Love We Don’t Understand, 1999) and Alla är ledsna nuförtiden (eng. Everyone’s Sorry Nowadays, 2018) with the help of Maria Nikolajeva’s theories of narrative perspective. I examine the narrative perspective in relation to the other characters’ appearances – focusing on the narrator’s priorities and voice – as well as how the silence is portrayed. Furthermore, by using a method of close-to-text reading I seek answers to the following questions: how is silence portrayed in Kärleken vi inte förstår and Alla är ledsna nuförtiden? What is the role of silence in the previous novels? The last question refers to in what way Moeyaert uses the silence in his novels. Finally, I concluded that the silence in Kärleken vi inte förstår is ambiguous. On the one hand, it is used by the characters as a tool of communication, and on the other hand, it works as a storytelling technique to withhold information from the reader as well as amplify the atmosphere or mood. Moreover, the silence in Alla är ledsna nuförtiden rather has the function of a theme or a motif as it forces the story to move forward. / I denna uppsats studerar jag tystnaden i Bart Moeyaerts romaner Kärleken vi inte förstår (1999) och Alla är ledsna nuförtiden (2018) med hjälp av Maria Nikolajevas teorier om berättarperspektiv. Jag utforskar berättarperspektivet i relation till hur de andra karaktärerna framträder – med fokus på berättarens prioriteringar och röst – liksom hur tystnaden gestaltas. Vidare söker jag svar på följande frågor genom att göra textnära läsningar av ovan nämnda verk: hur gestaltas tystnad i Kärleken vi inte förstår och Alla är ledsna nuförtiden? Vilken funktion har tystnaden i de ovanstående verken? Slutligen kom jag fram till att tystnadens funktion i Kärleken vi inte förstår är dubbel; å ena sidan används den av karaktärerna som ett verktyg för att kommunicera, å andra sidan som ett sätt att, av Moeyaert, undanhålla information från läsaren samt förstärka stämningar. Fortsättningsvis fungerar tystnaden i Alla är ledsna nuförtiden snarare som ett tema eller ett motiv då den tvingar historien framåt.