Uppsatsen är en undersökning av läroböcker i litteraturhistoria för gymnasieskolan utifrån ett postkolonialt perspektiv. De viktigaste resultaten i undersökningen visar en eurocentrism inom läromedel, där endast en liten mängd litteratur från icke västerländska delar av världen presenteras. Den visar även en framställning av icke västerländska delar av världen som statiska i kontrast till västerlandet där utveckling och modernitet betonas. Författare ur den icke västerländska litteraturen presenteras ofta som skildrare av livet i sina delar av världen och premieras sällan för originalitet.