Bakgrund: Natur i vården eller grön terapi innebar att kontakt med natur och växter användes som en kompletterande behandling för att läka och lindra. Naturen påverkade människor med demens. Den hjälpte dem att hålla i gång olika funktioner och färdigheter i kroppen. Syftet: med litteraturöversikten var att belysa naturens effekter för människor med demens och att beskriva implementering av naturen i klinisk verksamhet. Metod: Litteraturöversikt, där åtta kvantitativa och tre kvalitativa artiklar bearbetades och analyserades med innehållsanalys. Resultat: Natur i vården skapade många fördelar för människor med demens. Fördelarna var bland annat förbättrad sömn och aptit, minskad oro och stress, ökat välbefinnande och autonomi samt minskad läkemedelsförbrukning. Människor med demens deltog gärna i utomhusaktiviteter och var engagerade under terapin. Diskussion: Det fanns olika uppfattningar om hur personalkrävande grön terapi kan vara. Brist på personal var ett argument för att inte använda sig av natur i vården. Utbildad och engagerad personal var nödvändigt för att kunna anpassa aktiviteterna efter olika funktionsnedsättningar. Slutsats: Det var viktigt att ledning och personal diskuterade utevistelse och grön terapi för människor med demens. Utevistelse skulle prioriteras högt och schemaläggas i arbetsplaneringen.