<p>Belastningsskador har en tendens att öka bland ordningspoliser och blir ett allt större problem hosde poliser som jobbar i yttre tjänst. Vi kan redan idag som studenter på polisutbildningen anse attutrustningsbältet är i vägen när vi genomför övningar. Det är inte människan som skall anpassa sigtill arbetsmiljön utan det är arbetsmiljön som skall anpassa sig efter det personliga behovet. Enenkätstudie har genomförts med ordningspoliser med skiftande tjänstgöringstid. Undersökningenvisar att den enskilde polisen inte behöver speciellt många tjänsteår bakom sig innan problem medexempelvis rygg och höft uppstår och där utrustningsbältet är en bidragande faktor. Vidareframkom att bärande av utrustningen måste anpassas mer ergonomiskt både för män och kvinnorinom polisyrket. Det visade sig att önskemål finns om en utrustningsväst och författarna konstateraratt den översyn rikspolisstyrelsen (RPS) skall genomföra under år 2010 ses som mycket aktuell ochvälkomnad undersökning. Idag finns det ingen utrustningsväst för ordningspoliser utan deutrustningsvästar som finns används bara av specialenheter inom polisen. Författarna poängterar attom det skall produceras en utrustningsväst för ordningspoliser måste aspekten av signalvärdetövervägas noga. Det vill säga att en diskussion huruvida utrustningsvästen skall se ut designmässigtmåste komma till stånd så att polisen fortsätter att ge samhället en bra framsida och service.</p>

<p>I Sverige kommer det att År 2010 finnas 20 000 poliser i yttre tjänst, och riksdagen föreslårhöjda anslag för att klara de kostnader som kommer av ökat manskap. På landsbygden märkerman lite av det ökade antalet poliser. Regeringen vill spara in pengar på att stänga nerstationer där det i realiteten saknas förutsättningen för att bi behålla en polisiär närvaro,samtidigt måste de ha i åtanke att värna om den enskildes säkerhet.I Jämtland ligger Sveriges sjätte största kommun Strömsund. Här har antalet poliser krymptfrån 16 poliser till 10 på ca 20 år.Hur har detta påverkat polisens arbete? Finns det något positivt med att ändå jobba på ettsådant litet ställe trotts att arbetsbördan på den enskilde är stor. Poliserna själva tycker attkontaktnätet blir mycket stort på ett litet ställe, med många goda relationer. Vilket inte alltid ärpositivt, ett snabbesök på ICA kan bli 1 timme längre än förväntat.De anser även att det åtminstone skulle behövas större bemanning på helgerna, Annarsriskerar det att ” bli rena rama vilda western” som en av poliserna uttryckte sig. Det lillamantalet har fått ungdomar att tappa en del av respekten för polisen, vilket har lett till en delobekväma situationer i Strömsund.</p>

Belastningsskador har en tendens att öka bland ordningspoliser och blir ett allt större problem hosde poliser som jobbar i yttre tjänst. Vi kan redan idag som studenter på polisutbildningen anse attutrustningsbältet är i vägen när vi genomför övningar. Det är inte människan som skall anpassa sigtill arbetsmiljön utan det är arbetsmiljön som skall anpassa sig efter det personliga behovet. Enenkätstudie har genomförts med ordningspoliser med skiftande tjänstgöringstid. Undersökningenvisar att den enskilde polisen inte behöver speciellt många tjänsteår bakom sig innan problem medexempelvis rygg och höft uppstår och där utrustningsbältet är en bidragande faktor. Vidareframkom att bärande av utrustningen måste anpassas mer ergonomiskt både för män och kvinnorinom polisyrket. Det visade sig att önskemål finns om en utrustningsväst och författarna konstateraratt den översyn rikspolisstyrelsen (RPS) skall genomföra under år 2010 ses som mycket aktuell ochvälkomnad undersökning. Idag finns det ingen utrustningsväst för ordningspoliser utan deutrustningsvästar som finns används bara av specialenheter inom polisen. Författarna poängterar attom det skall produceras en utrustningsväst för ordningspoliser måste aspekten av signalvärdetövervägas noga. Det vill säga att en diskussion huruvida utrustningsvästen skall se ut designmässigtmåste komma till stånd så att polisen fortsätter att ge samhället en bra framsida och service.

Syftet med denna rapport är att undersöka hur After Action Debriefing (AAD) fungerar på polismyndigheten i Södermanlands län. Rapporten har sin utgångspunkt i åsikter från anställda poliser i distriktet i Eskilstuna angående frågor om debriefing. Rapporten fokuserar också på åsikter från ansvarig debriefingledare om debriefingens funktion och slutligen vad lagen (Arbetsmiljöverkets kungörelse) säger om rätten till debriefing. Tillvägagångssätt för insamling av data har skett genom enkäter, intervju samt litteraturstudier. Polisyrket är ett krävande yrke på många sätt, och risken för att utsättas för jobbiga händelser är stor. Då man utsatts för kriser, trauman och jobbiga händelser kan det både vara omstörtande och psykiskt påfrestande. Varje individ påverkas olika av situationer man har utsatts för. Det viktigaste av allt är att det finns professionell hjälp att få på myndigheten för att kunna hantera efterföljande beteende på bästa sätt samt minska risken för psykiska problem. Det finns ett stort behov hos de anställda poliserna till utökad debriefing, men att det finns för lite resurser och motivation till att utveckla det. Vi poliser kommer i allt råare situationer då samhället går mot en mycket hård utveckling. Vi är trots allt vanliga människor som inte tål vad eller hur mycket som helst, det vi möter idag är en tuff verklighet som jag tror kommer att bli allt svårare att hantera och till vår hjälp behövs debriefing.

Polisyrket är ett högriskyrke vad gäller våld och hot. Därmed finns också ett stort behov av bl.a. krisstöd. Medarbetare inom polisen måste kunna känna sig trygga gällande detta. De måste veta att de får ett gott psykosocialt omhändertagande om de utsätts för psykiskt påfrestande händelser för att må bra och för att kunna trivas med yrket. För att det ska fungera så måste alla chefer inom polisen ha kunskap och beredskap att vidta rätt åtgärder i rätt tid om medarbetare drabbas av psykiskt påfrestande situationer. Vi inriktade oss på att undersöka vilken hjälp som ska finnas för poliser att få efter svårarbetade händelser i tjänsten enligt Rikspolisstyrelsen, vidare vad polismyndigheterna erbjuder för krisstöd till poliser i yttre tjänst. Vi ville också ta reda på huruvida de enskilda poliserna utnyttjar den hjälp som polismyndigheterna erbjuder om det skulle bli aktuellt. Information inom detta område hittade vi genom litteratursökningar och på Internet, samt genom att intervjua personer som på olika sätt är insatt i krisstödsverksamheten. Det vi kom fram till var att det faktiskt numera finns någorlunda klara direktiv angående krisstöd från Rikspolisstyrelsen för polismyndigheterna i landet. Vad man har för sorts krisstöd på de olika polismyndigheterna ser lite olika ut, men det verkar som att polismyndigheterna var för sig har en utarbetad plan för krisstöd och olika särskilda rutiner för detta.

Skiftarbete, eller oregelbunden arbetstid, är något som alla på polisutbildningen kommer att utsättas för under sin första tid som polisaspirant. Tyvärr kommer flertalet att få problem med dessa arbetstider. Det är därför viktigt att lära känna sin kropps begränsningar och vad den behöver för att fungera på ett så bra sätt som möjligt. Det är dessutom viktigt att man sköter kost, sömn och eventuellt också träning för att man ska kunna fungera bra i det sociala livet. Att känna sammanhang både i det sociala livet och i yrkeslivet är viktigt, skulle det fallera på ena fronten så blir ofta även det andra lidande. Men för att bägge dessa delar ska fungera så måste även kroppens fysiska funktioner vara på topp. Denna rapport syftar till är att förklara sambandet mellan kost, sömn, det sociala livet och yrkeslivet. Den är ett försök i att förklara hur viktigt det är att känna ett sammanhang i sin tillvaro och hela tiden sporra sig till att tycka att saker och ting är intressanta och ge sig själv en utmaning för att klara av det som kanske kan komma att bli en trist vardag. Arbetet grundar sig på Antonovskys teori som säger att vi hela tiden utsätts för stress, kaos och olika påfrestningar men att människan hela tiden hittar nya vägar för att trots dessa klara av att ha en god hälsa. Författarna har genomfört en mindre empirisk undersökning för att visa på hur olika lösningar det finns för att uppnå detta välbefinnande som människan hela tiden undermedvetet strävar efter.

Frågeställningen som vi vill besvara är huruvida kvinnliga poliser hävdar sig i jämförelse till sina manliga kollegor. För bara några decennier sedan pågick en het debatt om kvinnor skulle få möjlighet att bli poliser. 1908 anställdes de allra första poliserna i Sverige, som på den tiden kallades polissystrar. Deras arbete koncentrerades på kvinnor och barn. Männen i sin tur arbetade för att få bort kvinnorna från polisyrket. 1958 startade en försöksverksamhet som innebar att kvinnliga poliser fick arbeta som ordningspoliser. Samtidigt som kvinnorna satte på sig polisuniformen bröts den manliga normen och normen om vad som passade sig för kvinnor. Trots detta var det de kvinnliga poliserna som fick hantera ärenden rörande kvinnor och barn. Enligt både litteratur samt intervjuer har de äldre polismännen samt de äldre civila medborgarna en gammaldags syn på kvinnor i polisyrket. De yngre manliga poliserna gör ingen skillnad på det kön deras kollegor har. De flesta poliser anser att det visst finns kvinnliga poliser som hävdar sig, men att detta problem generellt inte beror på könet, utan på den individuella personligheten De anser att det även finns manliga poliser som hävdar sig. Det är viktigt att kvinnor får vara kvinnor och män får vara män. Vi ÄR olika och ska försöka utnyttja detta på bästa sätt. Istället för att känna oss hotade av varandra och känna att vi måste bevisa saker och ting för varandra och för samhället ska vi utnyttja faktum att vi kan komplettera varandra.

Den svenska polisen har stor användning av hundar i det operativa polisarbetet. Hundar används bland annat för att eftersöka försvunna personer, spåra gärningsmän, skingra folkmassor, uppleta bevisföremål, söka narkotika och mycket mer. Polishundar brukar delas in i kategorierna ÖVS-hundar (övervakningshundar), specialsökhundar och kombihundar. De regionala myndigheterna bestämmer själva hur hundverksamhen ska vara utformad i länet. Den här rapporten tar sikte på att beskriva hur polishundsverksamheten ser ut i Skellefteå. Under våren 2007 skedde en omstrukturering av hundverksamheten i Västerbotten. Myndigheten bestämde att det inte längre skulle finnas någon egen ÖVS-hund i Skellefteå. Det bestämdes även att det i Skellefteå skulle startas upp ett nytt projekt med att utbilda en brottsplatsundersökningshund. För att få en bild av varför omstruktureringarna genomfördes har intervjuer hållits med personer som är insatta i frågan. Rapporten visar att omstruktureringen främst berodde på svårigheter att hitta kompetent personal som kunde utbilda polishundarna i Skellefteå. Vidare visar rapporten på ekonomiska motiv bakom omstruktureringen.

Syftet med rapporten är att undersöka hur närpolisreformen har påverkat polisarbetet i glesbygden och samtidigt ge en inblick i hur polisen arbetar i Västernorrlands glesbygd samt vad det finns för brottslighet. Inledningskapitlet tar upp närpolisreformen samt samarbetet mellan polisområdena i glesbygden. Under teorikapitlet som följer ges en närmare inblick i förarbetet till närpolisreformen, en sammanfattning av närpolisreformen samt en jämförelse mellan anmälda brott i stadsmiljö och glesbygdsmiljö. I resultat delen intervjuas poliser i yttre samt inre tjänst som ger sin bild av hur närpolisreformen påverkade polisen i glesbygd samt hur samarbetet mellan glesbygdsområden fungerar och hur det är att arbeta som polis i glesbygd. I det avslutande kapitlet diskuteras bl.a. vilka konsekvenser närpolisreformen och samarbetet mellan närpolisområdena har fått.

Denna fördjupningsuppgift beskriver problemen med livsstilsförändringar bland poliser som är i farozonen för välfärdssjukdomar. Målet med arbetet var att belysa olika modeller för beteendeförändringar mot en ökad fysisk aktivitet och förbättrad kosthållning. Information har hämtats från litteratur och Internet och sedan har olika modeller jämförts mot varandra. Uppsalamodellen har jämförts med Behovsteorin och Stages of Changes. Resultatet blev att livsstilsförändringar är svåra att genomgå på egen hand, men med rätt handledning och med små steg i taget är det ingen omöjlighet att lyckas. Dock kräver förändringar tid och ingen människa kan förvänta sig några mirakelkurer som snabbt leder till ökad hälsa.