Syftet med denna rapport är att belysa problemen med att jobba skift, främst nattpassen. Utryckningsavdelningen kräver bemanning dygnet runt och ständig beredskap för att rycka ut när något brott begås eller när polisens hjälp behövs. Det är främst skiftarbete, som innefattar nattjänstgöring, som inkräktar på fritid. Enligt Arbetstidslagen ska man ha minst elva timmars sammanhängande ledighet under varje period om tjugofyra timmar. Dygnsvilan ska vara mellan midnatt och 05.00. Eftersom polisen ska stå till allmänhetens förfogande dygnet runt har avvikelser skett genom kollektivavtal. Genom litteraturgranskning och intervjuer vill jag undersöka om forskning runt ämnet överensstämmer med vad tre poliser på ordningsavdelningen i Umeå tycker angående att jobba natt enligt blocklista. Mår de bättre av att jobba i block och hur påverkar det deras fritid? HASP- projektet och intervjuerna pekar på att det är problematiskt att jobba natt. Det är svårt att sätta ihop ett schema som passar alla och som samtidigt uppfyller verksamhetens krav. Blocklistan skapar mer tid till återhämtning och följer Arbetstidslagens direktiv mer än vad komprimerad turlista gör. Att tvinga någon på ett teoretiskt ”bra” schema leder bara till stress, låg arbetsmotivation och missnöje med arbetssituationen. Om inte skiftarbetarna har möjlighet att påverka och förändra schemat kan det ge stort missnöje och dålig stämning på arbetsplatsen. På sikt kan det öka risken för ohälsa och arbetsskador.

Den nya polisomorganisationen i Norrbotten har varit mycket omdiskuterad i medierna i Norrbotten den senaste tiden. Seppo Wuorio som är grundaren av den nya omorganisationen menar på att polisen i Norrbotten påvisar för dåliga resultat och har därför initierat denna omorganisation. Syftet med denna rapport är att ta reda på vad den nya omorganisationen egentligen innebär för de mindre kommunerna i inlandet samt att genom intervjuer kartlägga vad kommunalråden i dessa kommuner har för åsikter om den nya organisationen.Vi har även jämfört den nya polisorganisationen med närpolisreformen som svensk polis sedan 1990-talet ska jobba efter. Vi som skrivit denna rapport kan känna en viss oro när man hör vad kommunalråden i de olika kommunerna säger angående det minskade förtroende för polisen som allmänheten uppvisar. Grundtanken med den nya polisorganisationen i Norrbotten går ut på att centralisera resurserna till kuststäderna, och om det blir nödvändigt kunna utnyttja dessa resurser för insatser i glesbygden. Många chefstjänster flyttas, och med detta ökar risken för att lokala poliser tappar kontakten med sina närmaste chefer. Det största problemet ses ligga i att medborgarna tappar tilltro och förtroende för polisen som inte kan genomföra ett fullgott arbete då resurserna inte räcker till.

Syftet med denna rapport är att undersöka hur polisen som organisation definierar och framställer jämställdhet. Detta utförs genom att retoriskt granska polisens handlingsplaner gällande jämställdhet utifrån olika versioner av begreppet jämställdhet. I bakgrunden beskrivs begreppet jämställdhet som mångfacetterat och öppet för tolkning, vilket ger organisationen en möjlighet att själva definiera innebörden av jämställdhet. I bakgrunden beskrivs även de versioner av jämställdhet som rapporten bygger på. Resultatet av granskningen visar att polisens handlingsplaner innehållsmässigt betonar versioner av konsensus, skillnadstänkande och individualism. Dessa versioner utelämnar maktfrågor och frågor om över- och underordning. I diskusionen visas på faktorer som kan spela in i polisen som organisation och även faktorer som har betydelse för interaktionen mellan dess anställda. Avslutningsvis presenteras konkreta förslag till förändringar vad gällande jämställdhet inom polisen som organistion.

I svenska polisfordon används idag ett koncept där en av poliserna i en patrull alltid färdas i baksätet tillsammans med den frihetsberövade under en transport. Flera invändningar mot detta arbetssätt har gjorts eftersom det förekommit incidenter där poliser skadats av den frihetsberövade. Syftet med rapporten var att undersöka om det är möjligt att använda en fast monterad vägg mellan förare och passagerare i svenska polisfordon vid transport av frihetsberövade personer. Rapporten begränsades genom att endast fokusera på de personbilstillverkare som Rikspolisstyrelsen har avtal med samt att delvis bortse från komplexa tekniska frågeställningar. Kvalitativa intervjuer gjordes med representanter från Polisförbundet, Rikspolisstyrelsen samt med kontaktpersoner från leverantörer av polisfordon. Enligt Arbetsmiljölagen ska brister på en arbetsplats åtgärdas och då måste fördelarna med en fast monterad vägg vägas mot nackdelarna. Detta har påtalats från landets huvudskyddsombud till Rikspolisstyrelsen utan att någon praktisk lösning kunnats ta fram. Resultatet visade att det finns fordonstillverkare som är villiga att pröva detta koncept samt förslag på fordon som skulle vara aktuella trots de hinder, främst i form att försämrat krockskydd, som framkommit. Slutsatsen visade därför att det är möjligt att införa en fast monterad vägg i svenska polisfordon. En slutsats blev även att polisens utbildningsmaterial rörande transporter av frihetsberövade är bristfällig och därför borde förändras.

Arbetet som polis innebär i många fall att man måste arbeta under natten. Det är då lätt att dygnsrytmen blir rubbad. Syftet med denna rapport är att ge de personer som arbetar eller kommer att arbeta under natten information som kan vara till hjälp för att få kroppen att fungera på ett bra sätt under lång tid. Viktig information som hur man lättare kan somna och sova, vad som händer under sömnen och tips på hur det är bästa att fördela passen vid nattarbete tas upp i rapporten. Informationen är hämtad från litteratur samt intervjuer med poliser. De viktigaste slutsatserna som framkommit under arbetets gång är betydelsen av att ha kunskap inom ämnet sömn. Detta för att på bästa sätt kunna planera arbetet och det sociala livet utan att sömnen blir lidande. Förutom kunskap om sömn är det viktigt att lära känna sig själv och lyssna på sin kropp.

Jag vill med detta arbete ta reda på om polisyrket är ett farligt yrke och om poliser med anledning av denna eventuella farlighet går omkring och känner rädsla i det dagliga arbetet. Poliser hamnar ofta i stressfyllda och traumatiska situationer som kan framkalla rädsla. Frågan är hur dessa känslor ska hanteras. Resultatet är uppdelat i två delar; en statistikdel och en intervjudel. I statistiken framgår det att risken för att poliser ska råka ut för arbetsskador är mycket hög. Där framgår även att många poliser är oroliga för att bli utbrända. I intervjudelen redovisas svaren på intervjufrågorna från ett antal poliser. Majoriteten av de tillfrågade anser att trafiksituationer och våld och hot är de största faror som poliser utsätts för. De säger att de kan känna rädsla i arbetet och när rädslan behöver hanteras görs det oftast kollegor emellan. Rädsla är en naturlig mänsklig reaktion som poliser inte kan undvika. Poliser kan inte heller undvika att utsättas för olika faror. Det är däremot viktigt att hela tiden försöka göra arbetet så säkert som möjligt och att utbilda poliser om hur de ska hantera rädsla.

Huvudsyftet med uppsatsen är att undersöka vad som krävs för att en polisman skall ha möjlighet att erhålla brottsskadeersättning för kränkning från Brottsoffermyndigheten då han eller hon utsatts för våld och eller hot i tjänsten. Ytterligare ett syfte med uppsatsen är att undersöka om det finns några brister i gällande lagstiftning och praxis när det gäller brottsskadeersättning. Vidare är ett syfte med uppsatsen att tydliggöra vilket försäkringsskydd en polisman har samt vilka skadetyper/skadestånd som de försäkringarna täcker. Poliser har ett bra försäkringsskydd då det handlar om ersättning för sveda och värk samt lyte och men. Vi tycker dock att det vore en god idé att se över möjligheterna till en heltäckande försäkring för polismän, som är helt skild från skadeståndsrättslig praxis. För att en polis skall ha rätt till brottsskadeersättning för kränkning, skall han eller hon utsättas för en större grad av våld, för att kunna anses ha blivit allvarligt kränkt. Detta synsätt får dock, enligt lagstiftaren, inte dras så långt att den personliga kränkningen blir mindre viktig. Om en polis i tjänsten utsätts för en brottslig kränkning som direkt angriper den privata sfären, bör han eller hon ofta få ersättning för detta, trots att det ingår i arbetsuppgifterna att ingripa mot våldsamma och stökiga personer. Högsta domstolen har nu kommit med en ny dom som förmodligen kommer att bli vägledande när det gäller polisers möjlighet att få ut brottsskadeersättning när de blivit spottade på. Vi hoppas att detta innebär en ändring i praxis och att man från Brottsoffermyndighetens håll väljer att ta ledning utifrån den nya domen.

Det är inte ovanligt att ingripanden och handräckningar av psykiskt sjuka personer blir turbulenta när polisen skall omhänderta dessa individer. Vi intresserar oss av våldet från psykiskt sjuka personer mot poliser och vi har frågat oss vad som kan göras för att underlätta ingripanden och handräckningar av psykiskt sjuka personer. Vårt syfte är att utreda om arbetet kan underlättas genom ökad förståelse mellan psykvård och polis, mer utbildning och ökad kunskap kring lagstiftning. Våra frågeställningar sträcker sig från lagstiftningen i sekretesslagen, om polisers handräckningsärenden och övriga ingripanden som kan göras säkrare med ökad information från läkare och vad som i övrigt kan underlätta polisers möte med psykiskt sjuka individer. Informationsinhämtningen har dels skett genom intervjuer med poliser som har lång erfarenhet av yttre tjänstgöring, en överläkare på rättspsykiatriska utredningsenheten på NUS och dels genom relevant litteratur inom ämnet. Det har visat sig i våra intervjuer att poliserna ofta är missnöjda med informationen som läkarna lämnar ut i samband med handräckningsärenden medan läkaren säger att informationsut-lämningen styrs direkt av sekretesslagen och läkarna är tvungna att följa denna strikta lagstiftning. Poliserna som intervjuades säger sig själv ha bristande kunskap om både lagstiftningen och bemötandet i sig. Det kan göras mycket som skulle underlätta mötet med dessa personer och i denna studie ger två poliser sina förslag.

Denna rapport handlar om användningen av GPS inom polisens hundverksamhet. Vi har valt att göra en jämförelse mellan Norrbottens län (Luleå) och Västra Götaland (Göteborg) för att få en större spridning på vårt arbete, och för att se om användningen av GPS och GSM skiljer sig åt mellan dessa myndigheter. I rapporten kommer vi att inventera hur det nya automatiska positioneringssystemet Followit Hunter skulle kunna fungera praktiskt inom hundverksamheten. En enhet som i dagsläget inte används inom polisen, men som visat sig vara framgångsrik i tester som genomförts av Polismyndigheten i Västra Götaland. Enheten har även funnits på den privata marknaden under en tid och har där fungerat till största belåtenhet. Vi kommer att ge en beskrivning av Followit Hunter, hur den fungerar, vilka användningsområden den lämpar sig bäst för samt vilka för- och nackdelar som skulle kunna uppstå vid användandet av denna enhet i ovan nämnda län. Vi kommer att belysa problematiken med krånglande radiosamband som finns idag i en jämförelse mellan länen. Dessutom vill vi här redogöra för om den ständiga övervakningen av GPS kan påverka den personliga integriteten och hur säkra GPS och GSM-systemen är för eventuella intrång. Arbetet är uppbyggt på intervjuer, tidningsartiklar och information om GPS på internet och via RPS.

Syftet med detta arbete är dels att ge en orientering till blivande aspiranter om ämnet digitala bilder samt relaterat till det hur bevisprövning sker i Sverige. Jag vill också bidra till en ökad förståelse av hur detta påverkar polisens del i rättskedjan samt se om det finns några gemensamma riktlinjer för hur detta skall hanteras. För att man skall förstå varför det kan uppkomma frågor kring hur bilder används vid en rättegång så måste man förstå det svenska systemet med fri bevisprövning. Därför börjar denna rapport i det avsnittet för att sedan gå in på hur bilder hanteras i Sverige och till viss del i USA. Detta arbete syftar även till att orientera läsaren inom några områden inom digitala bilder, i tur och ordning avhandlas Metadata, Manipulering av bilder, Komprimering och Upplösning. Kunskaper inom dessa områden har införskaffats genom litteraturstudier och intervjuer. Sammanfattningsvis så kan det konstateras att manipulering i vissa former alltid kommer att finnas när det gäller bilder men det verkar inte vara något problem i dagens rättssystem. Däremot så finns det idag inga generella direktiv från rikspolisstyrelsen om hur hanteringen av digitala bilder skall skötas men förhoppningsvis så kommer det att komma sådana inom en snar framtid, samtidigt som det utvecklas ett nytt system (”Bildtjänsten”) för att följa upp dessa direktiv.