Att motarbeta klimatkrisen ligger på allas axlar. Ett uppenbart tillvägagångssätt är att minska de utsläpp av växthusgaser som sker. Företags engagemang för frågan är kritiskt för att ha en chans att klara krisen. Idag är det praktiskt taget självklart för större företag att rapportera och därigenom arbeta med utsläpp som sker inom deras egna väggar, dels på grund av lagkrav, dels för att det efterfrågas av den internationellt vedertagna standarden för utsläppsredovisning GHG Protokollet. De indirekta utsläppen som sker i företags försörjningskedja motsvarar ofta flera gånger den påverkan som de direkta utsläppen står för. Trots detta faktum finns inga krav på rapportering för indirekta utsläpp. Det lämnas öppet för företagen att själva välja om de vill involvera detta i sin utsläppsredovisning eller inte. Vi vill med denna studie kartlägga erfarenheter av företag som har valt att involvera indirekta utsläpp i deras arbete samt hur och varför detta har gjorts. Tidigare forskning ger begränsad kännedom om utsläpp som sker indirekt i förhållande till företags försörjningskedja och på grund av den ökade påtagligheten av klimatkrisen är indirekta utsläpp ett område där forskningen måste fördjupas. Studien syftar till att bidra med kunskap om företags arbete med indirekta utsläpp till forskningsfälten inom CSR och hållbarhetsredovisning.  För att uppfylla studiens syfte har vi intervjuat åtta stora svenska företag inom olika branscher där alla påbörjat involveringen av indirekta utsläpp i sin redovisning. Den insamlade datan har sedan analyserats genom en tematisk analys för att möta studiens explorativa avsikt. Genom analysen har teman identifierats och vi har därigenom kunnat besvara våra forskningsfrågor.  Studien visar på att indirekta utsläpp är ett komplext område som företag börjat greppa mer och mer. De åtta medverkande företagen är alla i olika stadier av implementeringen av de indirekta utsläppen. Resultatet från studien visar på att de starkaste motiven till att inkludera indirekta utsläpp är påtryckningar från intressenter. Den tydligaste effekten av att arbeta med dessa utsläpp indikerar företagen är ökad medvetenhet om sin påverkan. Studien har identifierat ett antal utmaningar som företagen möter i arbetet, vilket bidrar till en förståelse för de barriärer företagen behöver överkomma. Gemensamt för alla företag var en förståelse för att indirekta utsläpp är något som kräver samarbete över försörjningskedjan. Det finns en upplevd förväntan på företagen att ta ansvar för sin miljömässiga påverkan. Vill företagen förstå och ta ansvar för detta måste de indirekta utsläppen involveras. Gör företagen detta gemensamma åtagande har vi en chans att klara klimatkrisen.

Växthuseffekten är idag ett välkänt fenomen. För inte så länge sedan skrev 195 länder på klimatavtalet i Paris, ett avtal som slår fast att länderna tillsammans ska arbeta mot målet att hålla den globala uppvärmningen under 2 grader Celsius. Redan före ingåendet av detta avtal fanns åtgärder som syftade till att minska den globala uppvärmningen. Införandet av utsläppsmarknaden är en sådan åtgärd. Denna marknad bygger på att man med hjälp av ekonomiska incitament påverkar företag att minska sina utsläpp. Om företag inte kan minska sina utsläpp står de inför stora kostnader. Hela idén med utsläppsmarknader hotas dock av det faktum att det inte finns någon vägledning kring hur företag ska redovisa utsläppsrätter i de finansiella rapporterna. Som ett resultat av avsaknaden av vägledning på området är det upp till företag själva att avgöra hur och om de ska redovisa utsläppsrätter. En ytterligare konsekvens av detta är det väldigt många företag som inte redovisar utsläppsrätter överhuvudtaget. Även bland de företag som valt att redovisa utsläppsrätter finns det en stor variation.I denna studie undersöks variationen ur ett annat perspektiv. Syftet med denna studie är att söka förklara varför företag tillämpar olika redovisningsmetoder gällande redovisning av utsläppsrätter utifrån ett anglosaxiskt och kontinentalt perspektiv. Den genomförda metoden i studien är en kvantitativ innehållsanalys med kvalitativa inslag som behandlade 32 anglosaxiska respektive 32 kontinentala börsnoterade företags årsredovisningar. Samtliga företag är deltagare på en utsläppsmarknad och följer IFRS.Studien visar att det finns skillnader mellan anglosaxiska och kontinentala företags redovisning av utsläppsrätter. Studien visar även att dessa kan förklaras utifrån de egenskaper som är typiska för respektive redovisningstradition. Anglosaxiska företag redovisar överlag mycket mindre om utsläppsrätter än vad kontinentala företag gör. Detta faktum kan troligen förklaras genom den starka position som revisionsprofessionen har i den anglosaxiska redovisningstraditionen. Bland de anglosaxiska företag som väl valt att upplysa visar studien att deras redovisningsval styrs av syftet med deras finansiella rapporter. Vidare visar studien att kontinentala företag använder varierande värderingsmetoder vilket kan kopplas till skattelagstiftningens påverkan på redovisningspraxis i dessa länder. En annan skillnad är att kontinentala företag i högre grad erkänner hela förpliktelsen i balansräkningen vilket har sin förklaring i att de anses redovisa mer försiktigt.Studien belyser hur företags redovisningsval påverkas av redovisningstraditionerna i ett land och bekräftar att de fortfarande existerar. Dessa slutsatser kan bidra med ett nytt perspektiv i det pågående arbetet att ta fram vägledning gällande redovisning av utsläppsrätter. Vi anser att vägledning är nödvändig för att utsläppsmarknaden ska leva upp till sitt syfte, vilket den inte gör idag. / Today, the effect of greenhouse gases is a well-known phenomenon. Not so long ago 195 countries signed the Paris agreement, a document which states that the countries will work together to achieve the goal of keeping the global warming below 2 degrees Celsius. Even before the entrance of this agreement measures were taken to reduce global warming. The introduction of an emission trading scheme is one such measure. The scheme tries to create economic incentives for companies to reduce their emissions of greenhouse gases. If no efforts are made in order to reduce their emissions, the companies will face extensive costs. However, the whole idea of an emission trading scheme is threatened by the fact that there is no guidance on how companies should report emission allowances in their financial reports. As a result of the lack of guidance companies will have to decide on their own if and how they should account for emission allowances. A further consequence of this is that many companies do not account for emission allowances at all. It is also a big variation among the companies that have chosen to account for emission allowances.In this study we investigate the variety through a different perspective. The purpose of this study is to explain why companies use different accounting methods when they account for emission allowances from an Anglo-Saxon and Continental view. The applied method of this study is a quantitative content analysis with qualitative elements on 32 Anglo-Saxon and 32 Continental companies´ annual reports. All of the companies are participants on an emission trading scheme and comply with IFRS.The study shows that there is a difference between Anglo-Saxon and Continental accounting for emission allowances. The study also shows that this difference can be explained by the characteristics that are typical for each accounting tradition. In general, Anglo-Saxon companies disclose less about their emission allowances than the Continental companies do. This fact can probably be explained by the audit profession’s strong position in the Anglo-Saxon accounting tradition. The study also shows that the Anglo-Saxon companies that have chosen to disclose are guided by the objective of their financial statements. Furthermore, the study shows that Continental companies use several different valuation methods, which can be explained by the strong connection between tax and accounting practice in the Continental countries. Another difference is that Continental companies more frequently gross the liability in the balance sheet, which is explained by the fact that Continental companies are considered more prudent. This study highlights how corporate accounting choices are influenced by the countries’ accounting traditions and confirm that these traditions still exist. These conclusions can provide a new perspective in the current effort to develop guidance regarding the accounting of emission allowances. We believe that guidance is necessary if the emission trading scheme shall fulfil its purpose, which it currently does not.

Handelssystem för utsläppsrätter används av flertalet länder och områden i ett försök att minska klimatförändringarna. Syftet med dessa handelssystem är att ge företag ekonomiska incitament att minska sina utsläpp av växthusgaser och på så vis gemensamt minska utsläppen på ett kostnadseffektivt sätt. Många av dessa system bygger på en ”cap and trade” princip, d.v.s. ett tak sätts för hur stora utsläppen får vara. För att säkerställa att de sammanlagda utsläppen inte överstiger taket kan företag förvärva utsläppsrätter genom gratis tilldelning eller köp. En utsläppsrätt innebär att företaget kan släppa ut en viss mängd växthusgaser. Företaget måste ha tillräckligt med utsläppsrätter för att täcka sina utsläpp, annars måste de köpa ytterligare utsläppsrätter av andra företag. Tanken är att man genom detta handelssystem gör det möjligt att minska utsläppen till minsta möjliga kostnad. I dagsläget finns det väldigt lite vägledning kring hur företag ska redovisa utsläppsrätter, vilket främst grundar sig i att åsikterna kring vad utsläppsrätter verkligen är går isär. En del hävdar exempelvis att utsläppsrätter ska ses som lager, medan andra hävdar att de är immateriella tillgångar. En argumentation har även först om att utsläppsrätter i grund och botten är rättigheter och därför ska behandlas som sådana i de finansiella rapporterna. I Nordamerika har organisationen FERC gett ut rekommendationer inom området, sedan tillbakadragandet av IFRIC 3 finns dock ingen vägledning i Europa. Syftet med studien är att undersöka hur 104 företag med säte i Nordamerika och Europa redovisar utsläppsrätter i sina finansiella rapporter. Vidare är syftet att fastställa om det finns några skillnader mellan kontinenter samt mellan sektorerna olja och gas, el samt naturgas. Dessutom förs en diskussion om reglering, särskilt i form av ytterligare standarder, kommer att förbättra kvaliteten på den information som delas i de finansiella rapporterna. Enligt tidigare forskning delger företag vanligtvis väldigt lite information gällande utsläppsrätter. Denna slutsats styrks även av vårt resultat då vår studie visar att en stor andel av företagen inte ens nämner utsläppsrätter i sina finansiella rapporter. Vidare har tidigare forskning visat att redovisningen av utsläppsrätter skiljer sig åt när det gäller klassificering såväl som värdering, något som även styrks av vårt resultat. Vårt resultat indikerar även att de skillnader som finns gällande klassificering och värdering delvis kan förklaras av sätes- och sektorstillhörighet men även av en viss påverkan från FERC och IFRIC 3 på respektive kontinent. Utsläppsrätter klassificeras vanligen som lager i Nordamerika och som immateriell tillgång i Europa, detta beror antagligen på att kontinenterna påverkas av FERCs rekommendation respektive IFRIC 3. Den vanligaste värderingsmetoden, på båda kontinenterna, är anskaffningsvärde. Bland de företag som inte använder sig av denna metod är skillnaderna mellan kontinenterna desto större. Resultatet tyder på att företagen vidtar försiktighet på grund av den osäkerhet utsläppsrätterna innebär. Utifrån detta drar vi slutsatsen att det finns stora skillnader i hur nordamerikanska och europeiska företag klassificerar och värderar utsläppsrätter i de finansiella rapporterna. Studien belyser hur val av redovisningsmetoder, gällande utsläppsrätter, skiljer sig åt mellan nordamerikanska och europeiska företag såväl som mellan olika sektorer. Vidare belyser studien hur den bristande regleringen påverkat kvaliteten i de finansiella rapporterna. Användbarheten i de finansiella rapporterna diskuteras även utifrån legitimitets-, intressent- såväl som institutionell teori. / Emission trading schemes are used by several countries and areas with the hope of mitigating climate change. The aim of these schemes is to create economic incentives for companies to reduce greenhouse gas emission and thereby cut the overall emissions cost-effectively. Many of these systems are based on a ”cap and trade” principle where a cap is set on the total amount of emission that can be emitted. To ensure that the overall emissions do not exceed the cap, companies receive, buy or trade emission allowances. These allowances give companies the right to emit a certain amount of greenhouse gases. The company must have a sufficient amount of allowances to cover the emissions, otherwise they must buy additional allowances from other companies. The idea behind this system is that it will make it possible to reduce emission where it costs less. Currently, there is very little guidance in terms of how companies should account for emission allowances. The main issue is that there are different views of what kind of an asset these allowances are. Some argue, for example, that emission allowances should be viewed as inventory while others argue that they should be seen as intangible assets. Arguments have also been made that these allowances are rights and therefore should be treated as such in the financial reports. In America, the organization FERC has given out some recommendations on the area and since the withdrawal of IFRIC 3, there is no guidance in Europe. The aim of this study is to investigate how 104 companies located in North America (USA and Canada) and Europe account for emission allowances in their financial reports. In addition to this, the study aims to determine whether any differences exist between the continents as well as between the sectors oil and gas, electric utility and natural gas. Furthermore, a discussion will be made whether guidance on the matter, especially in the form of additional standards, will improve the quality of the information in the financial reports. Previous research has concluded that companies usually disclose very little information regarding emission allowances. This conclusion is supported by our findings. Our study shows that many companies do not even mention emission allowances in their financial reports. Furthermore, previous research has concluded that the reporting of emission allowances differs among companies in terms of classification as well as valuation, which is consistent with our findings. Our results indicate that the differences in classification and valuation partly can be explained by location and industry affiliation but also by the influence of FERC and IFRIC 3 on the respective continent. Emission allowances are often classified as inventory in Northern America and as intangibles in Europe, which is probably due to the influence of FERCs recommendation and IFRIC 3. The most common valuation method on both continents are historical cost. Among companies that does not use this method the continental variations are major. These findings suggest that prudence plays a key part due to the uncertainty related to emission allowances. Based on this we conclude that there are major differences between how emission allowances are classified and valued in the financial report of North American and European companies. This study highlights how accounting choices differs among Northern American and European companies as well as among different sectors. Furthermore, this study highlights the lack of regulation and how this affects the quality of the financial reports. The usefulness of the financial reports is also discussed from a legitimacy-, stakeholder- and an institutional perspective.