The thesis mission is to investigate whether the swiveling laser that Vectura (former Vägverket Konsult) has in use to measure the road areas and straddle measuring can be used to detect differences in the reflective road markings function. This is to increase use of the swiveling laser and get rid of the manual measurements performed today. Currently, the measurement of road markings reflective function is performed with both mobile and handheld measuring instruments. The purpose of this thesis is to develop better methods for determination of road markings’ reflective function, in order to facilitate the description and suggestions for improvements of the maintenance of road markings reflective function.The questions that the thesis has been to start with are: Can the swiveling laser detect differences in longitudinal and transverse road markings reflective function? The accuracy of measurement has been sweeping the laser over the reference instrument (LTL-2000) Is it necessary with a conversion factor for swiveling laser data against the reference instrument data? To answer the question 2 and 3, there has been a field work in Värnamo where a road stretch with longitudinal road markings and zebra crossing (transverse road markings) has been investigated with a swiveling laser and LTL-2000. The formulas and calculations contained in the thesis are drawn from scientific reports that are produced by VTI in Linköping. The same formula that was used to calculate the optical measurement data was also used for the swiveling laser data. This can be explained by the measurement data derived by the swiveling laser data has been processed in a computer program (Matlab) that calculated gray tone image of road markings. This gray tone image was then analyzed in the image processing software ImageJ where every shade of gray represents a value of retroreflection. The results and analysis shows that the swiveling laser can detect differences in longitudinal and transverse road markings reflecting function, but the accuracy is not good and that there has emerged a need for a conversion factor for converting from the swiveling laser data to optical data. / Examensarbetets uppgift är att undersöka om den sveplaser som Vectura (före detta Vägverket Konsult) använder för mätning av vägområden och frihöjdsmätning, kan användas för att detektera skillnader i vägmarkeringars reflekterande funktion. Detta för att öka användningsområdet för sveplasern och få bort de manuella mätningarna som utförs idag. Idag utförs mätning av vägmarkeringars reflekterande funktion med både mobila och handhållna mätinstrument. Syftet med rapporten har varit att ta fram bättre mätmetoder för fastställande av vägmarkeringars reflekterande funktion, för att underlätta beskrivningen och förslagen på förbättringar av underhållet på vägmarkeringars reflekterande funktion. Frågeställningarna som examensarbetet har haft att utgå från är: Kan sveplasern detektera skillnader i längsgående och tvärgående vägmarkeringars reflekterande funktion? Vilken mätnoggranhet har sveplasern gentemot referensinstrumentet (LTL-2000)? Vilken omräkningsfaktor gäller för sveplaserdata gentemot referensinstrumentsdata? För att besvara frågeställning 2 och 3 så har det gjorts en fältstudie i Värnamo där en vägsträcka med längsgående vägmarkeringar och ett övergångsställe (Tvärgående vägmarkeringar)har undersökts med sveplaser och LTL-2000. Formler och beräkningar är hämtade från vetenskapliga rapporter som är framtagna av VTI i Linköping och dessa formler har även använts vid beräkning av sveplaserdata. Detta kan förklaras genom att de mätdata som fåtts fram från sveplasern har behandlats i ett beräkningsprogram (Matlab) som räknat fram en gråtonsbild av vägmarkeringarna. Denna gråtonsbild har sedan analyserats i bildbehandlingsprogrammet ImageJ där varje gråton representerar ett värde på retroreflektionen. Resultat och analys visar att sveplasern kan detektera skillnader i längs- och tvärgående vägmarkeringars reflekterande funktion, men att mätnoggrannheten inte är bra och att det framkommit ett behov av en omräkningsfaktor för sveplaserdata till optiska mätdata.

Ackumuleringen av plast och mikroplast i miljön är idag en globalt aktuell fråga. Forskning kring mikroplast och dess påverkan på miljö och biota har ökat kraftigt det senaste decenniet. En av de största utsläppskällorna till mikroplast är slitage från vägtrafiken, speciellt från däck, men mikroplast kan även komma från vägmarkeringar. Vägmarkeringar innehåller plastpolymerer (som bindemedel), fyllnadsmedel, pigment och tillsatsämnen (additiv), och ofta ingår även glaspärlor. Vissa ämnen kan ge en negativ påverkan på människa och miljö. I dagsläget saknas det data för att kunna kartlägga i vilken omfattning vägmarkeringsslitage bidrar till spridning av mikroplaster samt för att bedöma om och hur det skulle kunna påverka miljön och vattenlevande organismer. I detta examensarbete har toxicitetstest av lakvatten från vägmarkeringsprodukter utförts med algen Raphidocelis subcapitata för att studera om de är toxiska samt om det finns någon skillnad mellan olika vägmarkeringsprodukter. Partiklar från fyra olika typer av vägmarkeringsprodukter (prefabricerad termoplast, varmapplicerad termoplast, vattenbaserad akrylatfärg och 2-komponentsakrylatfärg) genererades och lakades var för sig med skakning i avjoniserat vatten under 24 timmar. Lakvattnen utan partiklar användes sedan till algtillväxthämningstest. Algerna exponerades under 72 timmar för lakvatten i olika koncentrationer, där den högsta motsvarade 100 g vägmarkeringspartiklar per liter, och algtillväxt mättes. Effektmåtten var maximal tillväxthastighet och lag-fas och dessutom analyserades korrelationen mellan dem som ett mått för anpassningseffektivitet. De fyra lakvattnen påverkade lag-fas och/eller tillväxthastighet i olika omfattning och medförde antingen inhibering eller stimulering av algtillväxten. Lakvattnet från den vattenbaserade akrylatfärgen påvisade störst inhibering av tillväxt och var även det mest toxiska eftersom ingen tillväxtanpassning skedde. För övriga lakvatten påvisades olika grad av anpassningseffektivitet av alger vid exponering. Dock krävs mer ingående statistisk utvärdering för att åtskilja de två lakvatten som hade minst påverkan, dvs. från den prefabricerade och den varmapplicerade termoplasten.  Detta är enbart en första studie. Upprepade tester med fler vägmarkeringsprodukter och fler tester med andra organismer, såsom bakterier, kärlväxter, kräftdjur och fisk, krävs för att bättre kunna utreda om och hur olika vägmarkeringar kan påverka biota. För ytterligare studier skulle det vara intressant att utvärdera vilka ämnen i vägmarkeringar som kan påverka miljön och om dessa skulle kunna ersättas med andra, mindre giftiga ämnen. / The accumulation of plastic and microplastics in the environment is a current global issue. Research on microplastics and its impact on the environment and biota has increased rapidly in the last decade. One of the largest sources of microplastics is wear from road traffic, especially tires, but they can also originate from road markings. Road markings contain plastic polymers (as a binder), fillers, pigments, and additives, and often also glass beads. Some substances may have a negative impact on humans and the environment. At present, there are no data to map the extent to which wear from road markings contributes to the emissions of microplastics, or to assess the effect they might cause on the environment and aquatic organisms. In this thesis, toxicity tests on leachates from road marking products were conducted on the alga Raphidocelis subcapitata to study the effect on the algae and if it differs between the different products.  Particles from four types of road marking products (prefabricated thermoplastic, hot-applied thermoplastic, acrylic water-based paint, and 2-component acrylic paint) were generated and leached separately by shaking in deionized water for 24 hours.  The leachates without particles were used in the standard algal growth inhibition tests. The algae were exposed for 72 hours to the leachates in different concentrations, with the highest corresponding to 100 g road marking particles per liter, and algal growth was monitored. Endpoints used were maximum growth rate and lag phase and, in addition, their correlation was analyzed as an indicator for adaptation capacity. The four leachates affected lag phase and/or growth rate to a varying extent and caused inhibition or stimulation of algae growth. Exposure to leachate from the water-based acrylic paint showed most inhibition of growth and was also the most toxic as no growth adaptation was observed. For the other tests, different rates of adaptation efficiency of the algae growth were found. However, more detailed statistical evaluation is needed to differentiate between the two leachates that had the least effect, i.e. the prefabricated and the hot-applied thermoplastic. This is only a first study. More tests with more road marking products and with other organisms, such as bacteria, vascular plants, crustaceans, and fish, are required to better understand if and how different road markings could affect biota. Additionally, an evaluation of what substances in road marking materials may cause effects and whether these can be replaced by other, less toxic substances, would be of interest.