<p>Den 20 november 1989 antog Sverige tillsammans med de flesta andra regeringar i världen FN:s konvention om barnets rättigheter. Tio år senare har det arbetats fram en strategi för att implementera Barnkonventionen i högre utbildning och då med en tyngdpunkt på de utbildningar som riktar sig mot yrken som berör barn. Exempel på sådana utbildningar är sjuksköterske-, socionom- och lärarutbildningen. Vi har intresserat oss särskilt för lärarutbildningen.</p><p>Demokratifrågor och utbildningsfrågor är i dagsläget högst aktuella på den politiska agendan, inte minst genom skolministerns ambition att kvalitetssäkra grundskolan. Vi har i denna uppsats för avsikt att beskriva en teoretisk demokratimodell, som är uttalat eftersträvansvärd i svensk politik, och med hjälp av den och Barnkonventionen, undersöka och problematisera framtida lärares kompetens i barnrätt. Vårt arbete koncentrerar sig på de olika ställningstaganden lärarstudenter tar i figurerade situationer där barnets rättigheter riskerar att åsidosättas. Metoden vi valt för detta är att genom en självskattningsenkät utfå ett representativt urval av lärarstudenter, vilka intervjuas i fallstudier.</p><p>24 utsagor från lärarstudenter har legat till grund för analys och tolkning. Läsaren kommer att få ta del av några karaktäristika, av den lärare som vi enligt undersökningen uppfattar som den vanligaste förekommande i dilemman som berör demokrati- och barnrättsfrågor. Men också hur den ideala läraren kan komma att gestalta sig ur ett deltagardemokratiskt och barnrättsperspektiv.</p>

Den 20 november 1989 antog Sverige tillsammans med de flesta andra regeringar i världen FN:s konvention om barnets rättigheter. Tio år senare har det arbetats fram en strategi för att implementera Barnkonventionen i högre utbildning och då med en tyngdpunkt på de utbildningar som riktar sig mot yrken som berör barn. Exempel på sådana utbildningar är sjuksköterske-, socionom- och lärarutbildningen. Vi har intresserat oss särskilt för lärarutbildningen. Demokratifrågor och utbildningsfrågor är i dagsläget högst aktuella på den politiska agendan, inte minst genom skolministerns ambition att kvalitetssäkra grundskolan. Vi har i denna uppsats för avsikt att beskriva en teoretisk demokratimodell, som är uttalat eftersträvansvärd i svensk politik, och med hjälp av den och Barnkonventionen, undersöka och problematisera framtida lärares kompetens i barnrätt. Vårt arbete koncentrerar sig på de olika ställningstaganden lärarstudenter tar i figurerade situationer där barnets rättigheter riskerar att åsidosättas. Metoden vi valt för detta är att genom en självskattningsenkät utfå ett representativt urval av lärarstudenter, vilka intervjuas i fallstudier. 24 utsagor från lärarstudenter har legat till grund för analys och tolkning. Läsaren kommer att få ta del av några karaktäristika, av den lärare som vi enligt undersökningen uppfattar som den vanligaste förekommande i dilemman som berör demokrati- och barnrättsfrågor. Men också hur den ideala läraren kan komma att gestalta sig ur ett deltagardemokratiskt och barnrättsperspektiv.