<p>Syftet med den externa redovisningen som företag presenterar är att förse dess intressenter med information om företagets ekonomiska ställning. Bristen på både tid och pengar gör att en revisor inte kan granska alla transaktioner som uppkommer i ett företag, utan han/hon måste således prioritera det som är mest väsentligt att granska. Det finns i praktiken dock inga enkla och entydiga svar på vad som är väsentligt eller inte. Istället är det upp till revisorn att lita på sitt omdöme och sin erfarenhet för att bedöma vad som är väsentligt att granska. Syftet med den här studien var att undersöka hur olika revisorer på små revisionsbyråer gör väsentlighetsbedömningen. Vidare var syftet att undersöka huruvida bedömningen och själva väsentlighetsbeloppet skiljer sig åt, beroende på om det är en erfaren eller oerfaren revisor som tagit beslutet. För att få klarhet i hur det låg till med detta, har en kvalitativ metod använts. Genom fyra intervjuer, två med erfarna revisorer, respektive två med oerfarna revisorer, har deras synpunkter och tillvägagångssätt fångats upp. I fiktiva scenarios fick revisorerna ta ställning till ett antal variabler, för att sedan fastställa ett väsentlighetsbelopp för totala fel i årsredovisningen. Resultatet av den här studien visar att väsentlighets-bedömningen är en beslutsprocess där både kvantitativa och kvalitativa faktorer påverkar resultatet av bedömningen, vilket ligger i linje med vad tidigare forskning kommit fram till. Vad som snarare är intressant i den här studien är erfarenhetens roll i bedömningen. Studien visar att de erfarna revisorerna satte ett lägre väsentlighetsbelopp för totala fel än vad de oerfarna gjorde, dessutom behövde de erfarna revisorerna både mer information och tid för att kunna fatta ett beslut. Det visade sig även att de oerfarna revisorerna förlitade sig mer på de finansiella nyckeltalen än vad de erfarna revisorerna gjorde.</p>

Syftet med den externa redovisningen som företag presenterar är att förse dess intressenter med information om företagets ekonomiska ställning. Bristen på både tid och pengar gör att en revisor inte kan granska alla transaktioner som uppkommer i ett företag, utan han/hon måste således prioritera det som är mest väsentligt att granska. Det finns i praktiken dock inga enkla och entydiga svar på vad som är väsentligt eller inte. Istället är det upp till revisorn att lita på sitt omdöme och sin erfarenhet för att bedöma vad som är väsentligt att granska. Syftet med den här studien var att undersöka hur olika revisorer på små revisionsbyråer gör väsentlighetsbedömningen. Vidare var syftet att undersöka huruvida bedömningen och själva väsentlighetsbeloppet skiljer sig åt, beroende på om det är en erfaren eller oerfaren revisor som tagit beslutet. För att få klarhet i hur det låg till med detta, har en kvalitativ metod använts. Genom fyra intervjuer, två med erfarna revisorer, respektive två med oerfarna revisorer, har deras synpunkter och tillvägagångssätt fångats upp. I fiktiva scenarios fick revisorerna ta ställning till ett antal variabler, för att sedan fastställa ett väsentlighetsbelopp för totala fel i årsredovisningen. Resultatet av den här studien visar att väsentlighets-bedömningen är en beslutsprocess där både kvantitativa och kvalitativa faktorer påverkar resultatet av bedömningen, vilket ligger i linje med vad tidigare forskning kommit fram till. Vad som snarare är intressant i den här studien är erfarenhetens roll i bedömningen. Studien visar att de erfarna revisorerna satte ett lägre väsentlighetsbelopp för totala fel än vad de oerfarna gjorde, dessutom behövde de erfarna revisorerna både mer information och tid för att kunna fatta ett beslut. Det visade sig även att de oerfarna revisorerna förlitade sig mer på de finansiella nyckeltalen än vad de erfarna revisorerna gjorde.