Växtsonifiering är processen av att översätta elektrisk aktivitet i växter till ljud och ingår huvudsakligen i två discipliner, ljudkonst och botanik. Syftet med denna studie är att bidra med kunskap om hur växtsonifiering kan användas i både konstnärliga och naturvetenskapliga syften. I studien undersöks konstnärliga möjligheter genom tre musikaliska verk som är skapade via växtsonifiering samt genom analys av konventioner inom modern växtmusik. Naturvetenskapliga användningsområden för växtsonifiering undersöks i studien genom standardiserade experiment på tre olika växter, en monstera [Monstera deliciosa] och två separata rosengeranier [Pelargonium graveolens]. Genom att utsätta växterna för olika typer av beröring samtidigt som de är uppkopplade till en synthesizer via två elektroder undersöks det ifall reaktioner från växterna uppenbarar sig i de data som genereras. Studien visar på att växtsonifiering kan vara ett användbart verktyg till att bland annat skapa ambienta ljudlandskap och musik, men att det även finns fler konstnärliga möjligheter. Det övergripande resultatet av experimenten visar på att växtsonifiering kan vara ett användbart komplement till analys av visuella data, men att det enskilt inte är den bästa metoden för studerandet av växters fysiologi. Studien visar även på hur växtsonifiering kan brukas i syfte att förstå saker om naturen som inte är synligt för blotta ögat