Som poliser kommer vi dagligen i kontakt med barn i olika situationer. Det kan vara i den brottsförebyggande verksamheten, i den repressiva verksamheten eller i den hjälpande verksamheten. Syftet med vårt arbete har varit att ta reda på vilka förstahandsåtgärder som är viktiga att vidta när barn finns med i bilden och vikten av hur vi poliser bemöter barn i dessa situationer. Information angående ämnet har vi bland annat hämtat genom lagtexter, förarbeten och olika rapporter. Vi har även samtalat med ett antal poliser/barnutredare och personal inom Rädda barnen. Under rubriken resultat presenterar vi sammanfattningar av dessa samtal. De har visat sig att utvecklingen inom detta område gått framåt väldigt mycket de sista åren men att det fortfarande finns saker att arbeta på. När det gäller just förstahandsåtgärder är utbildning, erfarenhet och förmågan att se helheten viktig. Här finns även en del lagstiftning att ta hänsyn till beroende på om barnet är misstänkt, målsägande eller vittne. När vi kommer till bemötande är det på den enskilde polismannens ansvar att se barnet som en självständig individ med egna rättigheter, kunna läsa den för stunden speciella situationen och agera på bästa sätt därefter.

Kvinnovåld har blivit ett mer öppet problem som har resulterat i lagstiftning mot kvinnovåld. Att det finns män som slår och kränker sina kvinnor som de lever ihop med är ett faktum. Denna handling känns främmande och uppfattas för de flesta i vårt samhälle som ett onormalt beteende i ett parförhållande. Men för kvinnan som lever med en man som misshandlar henne är detta inget onormalt, orsaken är att hon har många gånger övertagit mannens förståelse av situationen och ser verkligheten med hans ögon. Detta kallas normaliseringsprocessen. Polisens bemötande av en våldsutsatt kvinna under en förhörssituation är av stor betydelse och kan vara avgörande för hur kvinnan väljer att framställa sin berättelse. Förhörssituationen kan bli problematisk om polisen inte innehar kunskap om denna normaliseringsprocess. Grunden i denna rapport utgår från frågeställningarna: hur den våldsutsatta kvinnans situation kan förstås, vilken förståelse polisen har för kvinnans situation och hur förhörssituationen kan förbättras genom polisens agerande. Vi har inhämtat information genom litteraturstudier och intervjuer med poliser och civila utredare. För att kunna förstå det kvinnliga brottsoffrets situation och få klarhet i varför hon reagerar som hon gör är det viktigt att lyssna och ge henne tid att berätta vad som har hänt. Många poliser har kunskap om normaliseringsprocessen och dess följder och kan tack vare det motivera kvinnan att genomföra förhöret och den fortlöpande processen.

Lagen om besöksförbud infördes 1988 för att förbättra skyddet för personer som förföljs och trakasseras. Den har under åren genomgått flera reformer och utvidgats genom bland annat två nya typer av besöksförbud: Särskilt utvidgat besöksförbud och besöksförbud avseende gemensam bostad. Antalet ansökningar om besöksförbud fortsätter att öka och år 2006 översteg ansökningarna 10 000 medan antalet beviljade ansökningar sjunker något. De förväntningar som lagen om besöksförbud gett hos många ställer höga krav på polisen och rättsväsendet när det gäller att följa upp besöksförbudet och se till att det efterlevs. Lagen har dock ofta varit omdebatterad som ett uddlöst verktyg som endast ger de som ska skyddas falsk trygghet samtidigt som rättsväsendets arbete med besöksförbuden och dess uppföljning fått kritik. Polisen arbetar för att förbättra sitt arbete med besöksförbud genom skriftliga rutiner, specialisering och fortbildning men många myndigheter har inte kommit så långt i sitt arbete och än återstår mycket arbete för att lagens målsättning ska uppnås.

Kvinnovåldet sker inom alla samhällnivåer och anmälningar av misshandel mot kvinnor har ökat de senaste tio åren. År 2006 gjordes över 25000 anmälningar och vid 72% av fallen var gärningsmannen bekant med offret. Mörkertalet gällande misshandlade kvinnor är dessutom stort. Som polis möter man ofta dessa kvinnor och då krävs ett professionellt agerande och kunskap om den normaliseringsprocess dessa kvinnor omedvetna går igenom. Att samtala med brottsoffer är något polisen ofta gör. Syftet till denna studie var att ta reda på samtalets betydelse, utformning och eventuella problem då brottsoffret är en våldsutsatt kvinna. Fördjupningsarbetet innehåller både litteraturstudier, intervjuer samt citat ur en blogg, där en enskild polisman uttalat sig om området. Detta redovisas i resultatdelen. Utifrån vald litteratur framgick bland annat att tre viktiga grundpelare bör finnas vid ett samtal till förändring; empati, villkorslös positiv aktning samt ärlighet. Intervjupersonerna, två poliser och en personal från Kvinnojouren, var eniga om att samtalet kan ha betydelse både på kort och lång sikt för kvinnan. De intervjuade poliserna beskrev varken känsla av uppgivenhet eller stora problem till att hålla motiverande samtal, medan personalen från Kvinnojouren hade mött uppgivna poliser som inte tagit sig tid. Känslan av uppgivenhet beskrivs även av en enskild polisman i de utvalda blogg-citaten.

Vi har i denna uppsats valt att titta på några av de behandlingsmetoder som finns för männen som begått ett brott mot en kvinna. Vi vill även veta om de har någon effekt och hur det kommer sig att männen blir placerade under behandling för sina handlingar. Vidare har vi dessutom tittat lite på internationella metoder. Det har varit viktigt för oss att försöka utreda begreppet ”våld mot kvinnor” och vilka brott som åsyftas. Sedan 1996 bedrivs ”projekt Skaraborg”. Projektets mest närliggande mål är att förhindra upprepningen av våld. Tillsammans med en samordnare utvecklar mannen ett program som består av motivationssamtal, stödsamtal och gruppverksamhet. Projektets utgångspunkt är att varje fall är unikt trots att det går att urskilja gemensamheter. Den brittiska modell vi valt att redovisa går ut på att både mannen och kvinnan skall involveras för att de förändringar som behövs skall kunna genomföras. Denna studie har visat bl.a. att det är ”vanliga! Män som slår, d.v.s. män med fast anställning utan missbruksproblem. Den andra internationella modellen vi studerat är den norska ”Alternativ til vold”. Detta är en av de äldsta modellerna som finns och här lägger man tonvikten på frivillighet. Det bygger på en insikt hos mannen om sin aggressivitet och sina problem. Man menar att ett våldsbeteende alltid är inlärt och att man kan bryta det genom att identifiera vad som utlöser våldet. Kan man lära sig att slå kan man lära sig att inte slå. Kanada genomled en stor social nedrustning under hela 80-talet. Med detta följde en ökad social misär och också ett ökat antal misshandlade kvinnor. Det var i denna tid som den s.k Duluth-modellen skapades. Modellens profil är den att man lyckats få med sig hela rättsväsendet i sin behandlingsmetod. Fler åklagare , snabbare handläggningar, fler påföljder och god insyn i varandras verksamheter kännetcknar denna modell. Duluth-modellen är också den som kan visa på bäst resultat.

I den här rapporten beskriver vi utifrån litteratur och intervjuer våldets bakomliggande orsaker samt varför kvinnan stannar kvar hos den man som plågar henne. Vi redovisar även den lagstiftning och det stöd som finns för misshandlade kvinnor. Med tanke på vårt framtida yrke där vi med stor sannolikhet kommer möta många fall av våld i nära relation, så var valet av ämne tämligen lätt. Det är en kvalitativ studie där vi intervjuat två personer som är väl insatta i ämnet. Resultatet vi kom fram till att den nya kvinnofridslagen, (Brb 4:4a, 2 st), inneburit ett stort steg framåt till förmån för utsatta kvinnor. Samhället har med den nya lagen visat man tar allvarligt på problemet. Vi har använt oss av normaliseringsprocessteorin för att förklara varför kvinnan stannar kvar i ett destruktivt förhållande.

För att kunna få en förklaring till varför en man utövar våld mot sin kvinna måste man få ett begrepp om varför överhuvudtaget en individ börjar utöva våld mot en annan individ, även när det gäller våld utanför relationer. Vi har beskrivit olika förklaringsmodeller till varför mannen slår och varför kvinnan stannar, samt vilka faktorer som inverkar på aktörerna. Vanmakten spelar en betydande roll när det gäller våldsutövning. Hur han kontrollerar maktlöshet är en produkt av inlärning och erfarenhet. En förklaring till varför våld utvecklas och fortsätter att utövas av mannen mot kvinnan är den så kallade mormaliseringsprocessen. Denna process är också en betydande orsak till varför kvinnan har svårt att lämna mannen. Alla möten har olika förhistorier. Som polis i mötet med våldsutsatta kvinnor bör man känna till att uppbrottet är en process som ofta tar lång tid. Att ta reda på var i uppbrottsprocessen hon befinner sig ökar förståelsen för kvinnans i hennes situation. Möten mellan människor sker inte alltid utan kategorisering. Som förhörsledare/polisman på plats måste man känna till att det finns en risk att kategorisera våldsoffer utifrån bl.a. händelse, social bakgrund och möjlighet att försvara sig. Den ideala offerrollen belyser denna risk. Tid är en annan avgörande faktor som påverkar utredningen, både ute i fält och under utredninge. Kvinnan måste få ta den tid hon behöver för att berätta om händelsen och för att öka hennes medverkan bör utredningen handläggas skyndsamt…

No description available.

Hotad, utsatt, uthängd, trakasserad, rädd och kränkt är ord som man kanske inte i första hand förknippar med läraryrket men som är verklighet för många lärare idag. Olika undersökningar visar att lärare känner obehag att gå till arbetet. De olika anledningarna till vad som skapar detta obehag är bland annat fysiskt våld, hot om fysiskt våld och trakasserier. Vi vill ta reda på om skolan har en handlingsplan för utsatta lärare, hur det upplevs att vara utsatt och varför det är så få som berättar om det. Vi valde en kvalitativ forskningsansats med ostrukturerade intervjuer samt litteraturstudier för insamling av datamaterial. Vi har intervjuat tre rektorer och tre skyddsombud. Det visar sig att en av anledningarna till att lärare väljer att inte kontakta arbetsgivare eller anmäla vid utsatthet är rädsla för att upplevas som misslyckad. Vad som även kom fram är att vid intervjutillfällen så fanns det inga handlingsplaner på skolorna som var kända för de anställda eller skyddsombuden. Rektorer hänvisade till likabehandlingsplanen, som egentligen är till för elever och inte lärare eller andra anställda på skolan. Skolan som organisation måste förbättra sin planering och sitt preventiva arbete mot hot och våld riktat mot lärare, och börja följa de fastställda stadgar och lagar som finns som riktlinjer för hur man ska hantera just hot och våld i skolan.

Uppsatsen handlar om problemet med att bevisa våldsbrott mot kvinnor i nära relationer. Det är vanligt att kvinnor inte anmäler våld som utövas av en närstående man alternativt väljer att inte medverka i den brottsutredande verksamheten efter en anmälan. Våldsutsatta kvinnors uppbrottsprocesser och rädsla för de våldsutövande männen är framträdande i uppsatsen. Problematiken med att bevisa brott inom stängda dörrar diskuteras även i samband med det eventuella kravet på stödbevisning i svensk rätt.