Bakgrund: Mäns våld mot kvinnor är ett stort samhällsproblem världen över som får förödande konsekvenser för både kvinnor, barn och samhälle i form av ohälsa hos individen och höga samhällskostnader. Trots detta är våld och våldsutövning ett tabu- och skambelagtämne i samhället i stort där få insatser riktas till våldsutövarna som målgrupp och få arbetar rutinmässigt med att identifiera potentiella våldsutövare. En kommun i Sverige har sedan ett år arbetat med att ställa rutinmässiga frågor om våldsutövning, och är därmed av intresse attstudera vidare. Syfte: Studiens syfte var att undersöka socialarbetares erfarenhet och upplevelse av att ställa rutinmässiga frågor om våldsutövande som en del i det våldsförebyggande arbetet. Metod: En kvalitativ intervjustudie med fyra informanter från en mellanstor kommun i Sverige genomfördes och bearbetades med hjälp av kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Resultatet visar att rutinmässigt fråga om våldsutövning utifrån ett fastställt formulär kan vara ett lämpligt arbetssätt för att identifiera potentiella våldsutövare och därigenom kunna erbjuda stöd och hjälp. Såväl de professionella som klienterna hade enbra upplevelse av frågeverktyget. Verktyget har kunnat identifiera potentiella våldsutövare. Samtalen ses även som ett bra sätt att normalisera detta tabu- och skambelagda ämnet i samhället. Viktiga komponenter för att upprätthålla detta arbete har varit betydelsen av att ha en samordnare som skapar struktur och stöd. Frågeverktyget har en del utvecklingspotential som exempelvis att nå fler målgrupper genom andra formuleringar. Slutsats: Att fråga omvåld är en viktig del i det våldsförebyggande arbetet. Om inte frågan ställs framkommer heller inte några svar. Det undersökta arbetssättet har visat sig fungera inom den studerade kommunen. Men metoden behöver utvecklas och studeras vidare både innan den kan komma till användning inom fler kommuners arbete mot våld i nära relationer, samt för att uppfyllade nya bestämmelserna inom socialtjänstlagen som ställer högre krav på att insatser riktas till de som utövar våld. / Background: Men's violence against women is a major societal problem worldwide that has devastating consequences for both women, children and society causing health problems and high societal costs. Despite this, violence is a taboo and shameful subject in society at large, where few efforts are directed at perpetrators of violence as a target group and few professionals work routinely to identify potential perpetrators of violence. A municipality in Sweden has been working for one year asking routine questions about violence, and is thus of interest to study further. Aim: The aim of the study was to examine social workers' experience of asking questions about violence on a routine basis as part of the violence prevention work. Method: A qualitative interview study with four informants from amedium-sized municipality in Sweden was conducted and processed with the help of qualitative content analysis. Results: The results show that a routine question of violencebased on an established form seems to be an appropriate way of working to identify potential perpetrators of violence and thereby be able to offer support and help. Both the professionals and the clients had a good experience of the query tool. The tool has been able to identify potential perpetrators of violence. The conversations are also seen as a good way to normalize this taboo and shameful topic in society. Important components for maintaining this work have been the importance of having a coordinator who creates structure and support. The questionnaire instrument has some development potential, such as reaching more target groups through other formulations. Conclusion:Asking about violence is an important part of violence prevention work. If the question is not asked, no answers will appear either.The working method examined has been shown to work within the municipality studied. But the method needs to be developed and studied further before it can be used in more municipalities' work against partner violence, and to meet the new provisions in the Social Services Act that demands greater efforts to target and treat perpetrators.

This thesis aims to provide a deeper understanding of the collaboration process between different authorities and organizations. The empirical example that the study is based on, is violence prevention work that aims to reduce men's violence against women. Of interest is where the focus is in the collaboration process, what function the collaboration process fulfills and what it results will be. The study uses concepts such as collaboration, collaboration theory, and system maintenance- and system changing gender equality work to answer the research questions. To answer the questions, I have interviewed three people from different authorities and organizations. Results show that the informants describe that collaboration is necessary as they are mutually dependent on each other in order to achieve their goals, according to the informants answers they largely agree with how collaboration works in theory versus practice described in collaboration theory and lastly the study conclude that the collaboration process largely results in a system-changing gender equality work.