Bakgrund: Långvarig smärta innebär stora negativa konsekvenser för samhället i form av ökade sjukskrivningstal och mindre delaktighet i samhället. Patienter med neuropatisk smärta upplever att de inte får den hjälp de önskar. Hälso- och sjukvården har ett ansvar att stödja dess patienter till att uppnå upplevd hälsa trots lidande och sjukdom. Syfte: Att beskriva patienters upplevelser av att leva med neuropatisk smärta. Metod: Litteraturöversikt där datamaterialet består av tio kvalitativa artiklar ur ett patientperspektiv. Resultat: Resultatet visas i två huvudteman; neuropatisk smärta, en ständig kamp i vardagen och bemötande i hälso- och sjukvården samt fem underteman; acceptansens betydelse för hantering av smärta, inverkan på relationer, inverkan på dagliga aktiviteter, vårdens bristande kunskap och förståelse,  vägen till smärtlindring , en utmaning. Resultatet visar att neuropatiska smärtan påverkar många delar av livet. Upplevelser av negativa konsekvenser både inom arbetslivet, familjelivet och sociala aktiviteter. För att uppnå livskvalitet krävs acceptans av smärtan. Konklusion: Patienter med neuropatisk smärta bör förstås i ett helhetsperspektiv och utifrån den komplexa smärtupplevelsen de har. Hälso- och sjukvården har stora möjligheter till förbättringsarbete för att bemöta dessa patienter och bidra till en ökad livskvalitet. Detta kan ske genom ett aktivt och intresserat lyssnade för att få en förståelse för patientens livssituation.

Självskadebeteende innebär att skada sig själv på något sätt. Avsikten är inte att ta livet av sig utan att dämpa sin ångest och inre smärta. Majoriteten av personer med självskadebeteende är flickor i tonåren. Socialstyrelsen (2004) rapporterar att cirka en procent av alla flickor mellan 13-18 år någon gång skadat sig själva på något sätt. Syftet med studien är att få en uppfattning av hur självskadande tonårsflickor upplever bemötandet i vården. Studien är en kvalitativ innehållsanalys som gjorts med hjälp av tre självbiografier där flickorna berättar om sina upplevelser av bemötandet i vården. Resultatet presenteras i kategorierna: Känslan av hopplöshet vid bemötande, där vi belyser flickornas upplevelser av förtvivlan när löften inte hålls och när de inte blir tagna på allvar av vårdpersonal. Upplevelsen av utsatthet vid bemötandet, belyser flickornas upplevelser av personalens maktövertag och känslan av att bli behandlad som ett objekt. Möjlighet till stöd vid bemötandet, belyser betydelsen av vårdpersonal som lyssnar och vilket stöd det är för flickorna. I resultatdiskussionen diskuterar vi flickornas upplevelse av bemötande. Genom att komma fram till begreppen vårdlidande och trygghet, som vi anser speglar de bemötande flickorna upplevt i vården kan vi se hur dessa två områden tydligt har framträtt ur biografierna. / Program: Sjuksköterskeutbildning