Studien syftar att undersöka hur barnets bästa beaktas i tingsrättsdomar, gällande vårdnad-och umgängestvister, utifrån avvägningen av barnets tillgång till båda föräldrarna och barnets rätt till skydd från en potentiellt farlig förälder. Detta när det förekommer eller har förekommit påståenden om våld mellan föräldrarna. För att besvara studiens syfte användes två frågeställningar. Den första handlar om vad tingsrätten bedömer som betydelsefullt i domarna i förhållande till barnets bästa. Resultatet visar att rätten till båda föräldrarna bedöms som betydelsefullt utifrån barnets bästa. Vidare bedöms föräldrarnas förmåga att samarbeta som betydelsefullt. Barnets vilja bedöms av tingsrätten som betydande endast i de fall där barnet är äldre. Den andra frågeställningen handlar om hur tingsrätten argumenterar för barnets rätt till båda sina föräldrar i förhållande till det våld som uppdagats. Resultatet visar att kärnfamiljsperspektivet dominerar och att gemensam vårdnad ses som barnets bästa. Våldet ses generellt som en icke-fråga och en diskussion eller argumentation kring våldet förekommer inte i förhållande till föräldrarollen. Slutsatsen är att det saknas en koppling mellan barnets bästa och förekomsten av våld mellan föräldrarna. Implicit anses barnets rätt till båda sina föräldrar mer betydelsefullt än barnets rätt till skydd från en potentiellt farlig förälder.