<p>Sverige anses vara ett lågkorrupt land men ändå förekommer mutbrott. Mutbrottslagstiftningen i Sverige skärptes år 2012 i syfte att åstadkomma en tydligare och mer ändamålsenlig lagstiftning. Förändringen leder bland annat till en nykriminalisering genom att det införs en ny regel i 10 kap. 5e § BrB om vårdslös finansiering av mutbrott. Regeln innebär att en näringsidkare som tillhandahåller pengar eller andra tillgångar åt någon som företräder näringsidkaren i en viss angelägenhet och därigenom av grov oaktsamhet främjar givande av muta, grovt givande av muta eller handel med inflytande enligt 10 kap. 5d § i den angelägenheten döms för vårdslös finansiering av mutbrott. Främjande att begå brott regleras även i 23 kap. 4 § BrB, de så kallade ”medverkansreglerna”, som innebär att ansvar som är föreskrivet för viss gärning ska träffa inte bara den som utfört en brottslig gärning utan även annan som främjat gärningen med råd eller dåd.</p><p>I uppsatsen diskuteras om och hur den nya lagstiftningen kan komma att träffa svenska banker. Huvudsyftet med min uppsats är att analysera om och när ledningen och anställda i banker kan drabbas av ansvar för vårdslös finansiering av mutbrott enligt 10 kap. 5e § BrB – eller medverkan till mutbrott enligt 23 kap. 4 § BrB – på grund av att banken lånar ut eller på annat sätt betalar ut pengar till egna företrädare eller till ett kundföretag som självt eller genom sina företrädare begår mutbrott. </p>

Korruption och mutbrott är och har på senare år ökat både i Sverige och i världen över. Skattepengar fördärvas och den rådande fria konkurrensen på marknaden snedvrids och tar stor skada av detta problem. I och med Sveriges tillträde till de internationella instrumenten OECD-konventionen, Europarådskonventionen och FN-konventionen har Sverige inte bara iklätt sig förpliktelser att utforma och anpassa sina straffbestämmelser på ett visst sätt, utan även utforma åtgärder som har en brottsförebyggande effekt. Utifrån en rekommendation från OECD ”2009 Anti-Bribery Recommendation” förde den svenska lagstiftaren år 2012 in samtliga straffbestämmelser om mutbrott under ett och samma kapitel, brottsbalkens 10 kapitel om förskingring, annan trolöshet och mutbrott. I samband med detta straffbelades en ny typ av mutbrott, BrB 10:5 e ”vårdslös finansiering av mutbrott”, i syfte att framförallt ta sikte på internationellt begångna mutbrott. BrB 10:5 e straffbelägger fallet att någon med ledande ställning hos en näringsidkare tillhandahåller pengar eller andra tillgångar åt den som företräder näringsidkaren i en viss angelägenhet och därigenom av grov oaktsamhet främjar givande av muta, grovt givande av muta eller handel med inflytande i den angelägenheten. I och med avsaknaden av prövning i domstol av straffet vårdslös finansiering av mutbrott under de drygt 6 åren som bestämmelsen varit i kraft kommer jag genom att pröva de rekvisit som skall ligga till grund för att någon skall kunna dömas till ansvar enligt BrB 10:5 e på ett fiktivt konstruerat fall. Ett fiktivt fall där den verkställande direktören för det svenskägda företaget X-nät AB, Knut Knutsson ovetandes finansierar mutbrott i landet B. Finansiering som till synes verkar vara helt legitim och till utvecklingen av verksamhetens ändamål i landet. Tids nog utreds av företagets revisor att så inte alls var fallet, en del av finansiering har varje månad använts som muta i landet. Hur skulle då en utredning kunna gå till? -       Vem skulle kunna ha intresse av att bidra med information? -        Vilka sanktioner utöver de rent straffrättsliga och näringsförbud skulle kunna bli aktuella? -       Vilken kontroll av egna företrädare och personal krävs?