I denna uppsats har vi fördjupat oss i begreppet otillbörlig förmån gällande mutbrott. Uppsatsen riktar sig till både juridiskt kunniga och oskolade personer, eftersom vi har kommit till slutsatsen att en otillbörlig förmån juridiskt sett skiljer sig från hur begreppet används i folkmun. Med den här uppsatsen vill vi ge, såväl personer med som utan juridiska kunskaper, både en djupare förståelse för begreppet otillbörlig förmån men även konkret vägledning gällande hur en person bör handla i vissa situationer. För att kunna fastställa vad som utgör en otillbörlig förmån har vi analyserat och förklarat vilka omständigheter som domstolarna beaktar vid en bedömning. Vår utgångspunkt var att med hjälp av rättsfall, doktrin och juridiskt erkända riktlinjer försöka finna gränsdragningen mellan en tillbörlig- och en otillbörlig förmån. Vi har även förklarat hur mutlagstiftningen har förändrats från dess tillkomst på medeltiden fram till dagens (2012 års) lagstiftning. Vi har även tagit upp den förändring av mutlagstiftningen som skedde 2012, varför denna förändring har skett och vad den innebär. Genom detta arbete har vi nått en slutsats i frågan om att dagens mutbrottslagstiftning är för generellt utformad och därmed gör den svårtolkad. Efter att vi konstaterat vår slutsats har vi även gett konstruktiv kritik och i tillämpliga delar föreslagit förändringar som i vår mening borde leda till en mer lättolkad lagsstiftning och därmed öka rättssäkerheten. Framför allt så hoppas vi att detta arbete ska hjälpa läsaren att få en bättre förståelse av vad ett mutbrott är. Genom att bidra med en djupare förståelse av de omständigheter som ska beaktas vid bedömningen hoppas vi kunna hjälpa till med att undvika ogenomtänkta förmåner som i slutändan kan leda till ett mutbrott.

Syftet med uppsatsen är att beskriva rådande rättsläge inom svensk mutbrottslagstiftning, angränsande lagstiftning och vilka sanktionsrisker som föreligger för företag om medarbetare begår mutbrott, samt att utreda vilka åtgärder företag kan vidta för att minska risken för att mutbrott begås. En kombination av rättsdogmatisk metod samt litteraturstudie har tillämpats. Mutbrotten består av tagande av muta, givande av muta, handel med inflytande och vårdslös finansiering av mutbrott. Därtill har angränsande brott, sanktioner och närliggande rättsregler som kan bli aktuella vid mutbrott tagits upp. Enligt svensk rätt kan juridiska personer inte bära ett straffrättsligt ansvar, och därmed träffar de straffrättsliga sanktionerna i de flesta fall den enskilda personen. Företaget kan dock drabbas genom att åläggas företagsbot, en ekonomisk sanktion som kan aktualiseras om brott begåtts i näringsverksamheten. Det kan även bli uteslutet från offentliga upphandlingar. Därtill kan näringsförbud och straff för vårdslös finansiering av mutbrott indirekt drabba företaget genom att ansvar läggs på de fysiska personer som ansvarar för verksamheten i företaget. Utomrättsliga sanktioner som kan drabba företaget är exempelvis urholkat förtroende, skadat varumärke, bojkott, problem med kreditgivare och svårigheter med att rekrytera personal. Därtill ger anklagelser upphov till interna utredningar som kan bli kostsamma. För att minska riskerna för mutbrott och sanktioner bör företag vidta åtgärder. Exempel på sådant som tas upp är CSR-policy, interna uppföranderegler, utbildning, kontroll av mellanhänder och avtalsparter, visselblåsarfunktion, internrevision och uppföljningar.

<p>Sverige anses vara ett lågkorrupt land men ändå förekommer mutbrott. Mutbrottslagstiftningen i Sverige skärptes år 2012 i syfte att åstadkomma en tydligare och mer ändamålsenlig lagstiftning. Förändringen leder bland annat till en nykriminalisering genom att det införs en ny regel i 10 kap. 5e § BrB om vårdslös finansiering av mutbrott. Regeln innebär att en näringsidkare som tillhandahåller pengar eller andra tillgångar åt någon som företräder näringsidkaren i en viss angelägenhet och därigenom av grov oaktsamhet främjar givande av muta, grovt givande av muta eller handel med inflytande enligt 10 kap. 5d § i den angelägenheten döms för vårdslös finansiering av mutbrott. Främjande att begå brott regleras även i 23 kap. 4 § BrB, de så kallade ”medverkansreglerna”, som innebär att ansvar som är föreskrivet för viss gärning ska träffa inte bara den som utfört en brottslig gärning utan även annan som främjat gärningen med råd eller dåd.</p><p>I uppsatsen diskuteras om och hur den nya lagstiftningen kan komma att träffa svenska banker. Huvudsyftet med min uppsats är att analysera om och när ledningen och anställda i banker kan drabbas av ansvar för vårdslös finansiering av mutbrott enligt 10 kap. 5e § BrB – eller medverkan till mutbrott enligt 23 kap. 4 § BrB – på grund av att banken lånar ut eller på annat sätt betalar ut pengar till egna företrädare eller till ett kundföretag som självt eller genom sina företrädare begår mutbrott. </p>

Dagens svenska korruptionsbrottslagstiftning står nu i begrepp att förändras efter tryck från såväl nationellt som internationellt håll efter att stommen i lagstiftningen har sett i princip likadan ut under de senaste fyrtiofem åren. Under åren som gått har kritiken mot den befintliga lagstiftningen vuxit, vilket kulminerade i att regeringen tillsatte en utredning som 2010 kunde överlämna betänkandet Mutbrott. Enligt direktivet skulle utredningen se över hur lagen kunde moderniseras samt ta fram ett förslag till en kod för näringslivets självreglering. Efter att det sedvanliga remissförfarandet genomförts kunde propositionen 2011/12:79 - En reformerad mutbrottslagstiftning antas av riksdagen och den kommer att träda ikraft den 1 juli 2012. Propositionen innehåller ett flertal reformer där bl.a. korruptionsbrotten konsolideras till 10 kap. i brottsbalken, benämningarna på mutbrott och bestickning byts till givande respektive tagande av muta, nykriminalisering av handel med inflytande och vårdslös finansiering. Den här uppsatsen har genom användning av en klassisk rättsdogmatisk metod bearbetat den historiska utvecklingen, gällande rätt samt utvecklingen som lett fram till den av riksdagen antagna propositionen. Författaren riktar kritik mot att korruptionsbrottslagstiftningen behandlar den offentliga och privata sektorn gemensamt samt anser att lagen behöver bli mer konkret. Regeringens ambition att skapa en kod för näringslivets självreglering är blott en följd av en otydlig lagstiftning och ett osäkert rättsläge. Uppsatsen avslutas med ett förslag om att lagstiftningen för offentlig och privat sektor särskiljs med anledning av att de har så pass olika skyddsintressen.

Korruption och mutbrott är och har på senare år ökat både i Sverige och i världen över. Skattepengar fördärvas och den rådande fria konkurrensen på marknaden snedvrids och tar stor skada av detta problem. I och med Sveriges tillträde till de internationella instrumenten OECD-konventionen, Europarådskonventionen och FN-konventionen har Sverige inte bara iklätt sig förpliktelser att utforma och anpassa sina straffbestämmelser på ett visst sätt, utan även utforma åtgärder som har en brottsförebyggande effekt. Utifrån en rekommendation från OECD ”2009 Anti-Bribery Recommendation” förde den svenska lagstiftaren år 2012 in samtliga straffbestämmelser om mutbrott under ett och samma kapitel, brottsbalkens 10 kapitel om förskingring, annan trolöshet och mutbrott. I samband med detta straffbelades en ny typ av mutbrott, BrB 10:5 e ”vårdslös finansiering av mutbrott”, i syfte att framförallt ta sikte på internationellt begångna mutbrott. BrB 10:5 e straffbelägger fallet att någon med ledande ställning hos en näringsidkare tillhandahåller pengar eller andra tillgångar åt den som företräder näringsidkaren i en viss angelägenhet och därigenom av grov oaktsamhet främjar givande av muta, grovt givande av muta eller handel med inflytande i den angelägenheten. I och med avsaknaden av prövning i domstol av straffet vårdslös finansiering av mutbrott under de drygt 6 åren som bestämmelsen varit i kraft kommer jag genom att pröva de rekvisit som skall ligga till grund för att någon skall kunna dömas till ansvar enligt BrB 10:5 e på ett fiktivt konstruerat fall. Ett fiktivt fall där den verkställande direktören för det svenskägda företaget X-nät AB, Knut Knutsson ovetandes finansierar mutbrott i landet B. Finansiering som till synes verkar vara helt legitim och till utvecklingen av verksamhetens ändamål i landet. Tids nog utreds av företagets revisor att så inte alls var fallet, en del av finansiering har varje månad använts som muta i landet. Hur skulle då en utredning kunna gå till? -       Vem skulle kunna ha intresse av att bidra med information? -        Vilka sanktioner utöver de rent straffrättsliga och näringsförbud skulle kunna bli aktuella? -       Vilken kontroll av egna företrädare och personal krävs?

From an international comparative viewpoint, Sweden is generally regarded as a low-corruption country. Nonetheless, instances of corruption in the public sector can be observed, with high profile cases often involving local elected officials or employees within the Swedish municipalities. This paper explores instances of potential corruption cases in the Swedish municipalities with the purpose of mapping in which ways, and partly why, corruption appears in the municipalities. First, a quantitative approach is deployed in order to survey the municipal corruption that has been highlighted by various Swedish media sources over a ten year period. Following this data collection, a qualitative approach is deployed in order to further analyze the generated data, offering an explanation to significant patterns in the generated data. The theoretical framwork for analysis is primarily based on a collective action approach regarding the corruption prevalence in the observed context. The paper finds that a significant share of the observed corruption cases could be traced to public procurement processes where decision-makers within the municipality is at risk of undue influence from potential contractors, although every type of corruption is found in the collected data.

<p> </p><p> </p><p> </p><p>Officially, Sweden has a very low level of corruption and in 2008 topped Transparency International’s list in terms of the perception of a lack of corruption. However, on closer examination it would appear that the Swedish public sector is not as clean as the Transparency International list suggests. What appears to be relatively common and quite widely accepted in Sweden, especially in local government, are conflict of interest situations in which public officials use their position to obtain advantages for themselves, their friends and their colleagues, in particular with respect to public procurement.</p><p> </p><p>According to the Swedish constitution, the public administration shall be governed by the principles on legality and objectivity. Grave violations of these principles are deemed illegal and contrary to the penal code provisions relating to bribery, public misconduct and breach of confidentiality<em>.</em> This, however, is where the problem arises. The provisions of the law regarding public misconduct only cover those areas involving the exercise of public authority. Although the handling of public matters when a conflict of interest exists is prohibited, there are no sanctions in the penal code for occasions where these provisions are violated. As public procurement is considered to be a contractual matter rather than one that falls within the scope of public authority, there are technically no means, from a criminal law point of view, to address conflict of interest situations, unless the actions taken amount to for example bribery, fraud or a criminal breach of trust.</p><p> </p><p>The aim of this paper is to answer the following questions:</p><p> </p><p>Where does the improper influencing of public decisions due to a conflict of interest fit within the concept of corruption?</p><p>How can improper influence and conflict of interest be tackled from a criminal law point of view under the current Swedish legislation;</p><p>What changes, if any, would be required to permit that improper influence due to a conflict of interest can be properly addressed from a criminal law point of view?</p><p> </p><p>My research established that a situation in which public officials improperly influence the official decision-making process because of private interests falls within most international definitions of corruption, i.e. “the abuse of public office for private gain”. It was also established that this type of behaviour in the Swedish public service is often impossible to deal with through criminal prosecution, although it violates the legal provisions on public conflict of interest. This paper therefore concludes that the improper use of influence due to a conflict of interest should be regarded as corrupt activities and be criminalised, thus safeguarding the constitutional principles of the public administration.</p>

Officially, Sweden has a very low level of corruption and in 2008 topped Transparency International’s list in terms of the perception of a lack of corruption. However, on closer examination it would appear that the Swedish public sector is not as clean as the Transparency International list suggests. What appears to be relatively common and quite widely accepted in Sweden, especially in local government, are conflict of interest situations in which public officials use their position to obtain advantages for themselves, their friends and their colleagues, in particular with respect to public procurement.   According to the Swedish constitution, the public administration shall be governed by the principles on legality and objectivity. Grave violations of these principles are deemed illegal and contrary to the penal code provisions relating to bribery, public misconduct and breach of confidentiality. This, however, is where the problem arises. The provisions of the law regarding public misconduct only cover those areas involving the exercise of public authority. Although the handling of public matters when a conflict of interest exists is prohibited, there are no sanctions in the penal code for occasions where these provisions are violated. As public procurement is considered to be a contractual matter rather than one that falls within the scope of public authority, there are technically no means, from a criminal law point of view, to address conflict of interest situations, unless the actions taken amount to for example bribery, fraud or a criminal breach of trust.   The aim of this paper is to answer the following questions:   Where does the improper influencing of public decisions due to a conflict of interest fit within the concept of corruption? How can improper influence and conflict of interest be tackled from a criminal law point of view under the current Swedish legislation; What changes, if any, would be required to permit that improper influence due to a conflict of interest can be properly addressed from a criminal law point of view?   My research established that a situation in which public officials improperly influence the official decision-making process because of private interests falls within most international definitions of corruption, i.e. “the abuse of public office for private gain”. It was also established that this type of behaviour in the Swedish public service is often impossible to deal with through criminal prosecution, although it violates the legal provisions on public conflict of interest. This paper therefore concludes that the improper use of influence due to a conflict of interest should be regarded as corrupt activities and be criminalised, thus safeguarding the constitutional principles of the public administration.

No description available.