No description available.

Titel: ”Vem ansvarar för en effektiv citylogistik? - En komparativ fallstudie om hur kommuner arbetar med citylogistik och eventuella intressekonflikter” Nyckelord: Citylogistik, Stadsplanering, Hållbarhet, Intressekonflikter, Konflikthantering, Kommunikation Problembakgrund: Till följd av pågående urbaniseringsprocess ställs högre krav på städers utveckling. Effektiv citylogistik har beskrivits som en nyckelfaktor för att möjliggöra städers tillväxt. Samtidigt är stadsplanering och citylogistik ämnen som omfattar ett flertal olika aktörer med olika intressen i stadskärnan, vilket kan leda till intressekonflikter. Städers planeringsansvariga anses vara den aktör som ansvarar för att tillgodose övriga aktörers intressen, vilket beskrivs som problematiskt. Umeå och Sundsvall är två mellanstora svenska kommuner som mött utmaningar i denna uppgift. Central frågeställning: Hur arbetar Umeå och Sundsvalls kommun för att planera och utforma citylogistik med hänsyn till intressekonflikter som kan uppstå? Syfte: Studiens syfte är att undersöka eventuella intressekonflikter inom kommunerna vid planering och utformning av citylogistik. Vidare syftar studien till att analysera vilka konflikter som uppstår vid arbetet med citylogistik. Studien är en jämförelse mellan Umeå och Sundsvalls kommun med stöd i städernas likheter. Teori: De teoretiska utgångspunkterna i denna studie berör teorier inom citylogistik, hållbarhet, planering, intressekonflikter och konflikthantering, vilka presenteras tillsammans med en teoretisk modell. Genom studiens gång bearbetas den teoretiska referensramen där teorier om samverkan mellan organisationer och kommunikation adderas. Metod: Studien är en komparativ fallstudie med ett angreppssätt som är en systematisk kombination av deduktiv och induktiv. Empiri har samlats in från de två studerade fallen genom semistrukturerade intervjuer med anställda inom respektive kommun. Vidare har studien skapat dimension genom intervju med en representant från respektive näringsliv. Slutsats: Studien resulterar i en omfattande analys som avslutas med en modifierad teoretisk modell där kommunikation inkluderas. Resultatet visar på kontextens relevans vid optimering av hållbar citylogistik. Utifrån de två studerade kommunerna identifieras fler likheter än skillnader. Likheterna är nära kopplade till det konkreta planeringsarbetet med citylogistik. Uppkomna intressekonflikter identifierats som en skillnad då dessa grundar sig i städernas olika kontexter. Vidare bör intressekonflikter hanteras och studeras lokalt, då dessa grundar sig i kontexten. Ett identifierat verktyg för konflikthantering är kommunikation.

En av de mest framstående fördelarna med skiljeförfarande som tvistlösningsmetod är att parterna har möjlighet att utse skiljemän som de känner förtroende för och som har sär- skild kompetens för tvistens avgörande. Enligt 8 § lagen (1999:116) om skiljeförfarande (LSF) ska en skiljeman vara opartisk, och om det finns omständigheter som rubbar förtro- endet för skiljemannens opartiskhet ska denne skiljas från sitt uppdrag. Om en skiljeman är partisk kan även skiljedomen klandras och upphävas. Denna uppsats syftar till att utreda skiljemäns (o)partiskhet enligt 8 § LSF samt att försöka fastställa gällande rätt för partiskhet i relationen mellan skiljeman och partsombud. Relationen mellan skiljeman och partsombud är inte reglerad i LSF men i rättspraxis finns vägledning för vilka omständigheter som kan vara av förtroenderubbande karaktär. HD har fastslagit att en hög standard ska gälla för den aktuella relationen. Enligt domstolen är det förtroenderubbande om en advokatbyrå där skiljemannen är anställd har en affärsmässigt betydelsefull relation med en part eller närstående till part i skiljeförfarandet. Vidare har HD anfört att det även kan vara förtroenderubbande för skiljemannens opartiskhet om en advokatbyrå medverkat till att en viss skiljeman ofta får skiljeuppdrag. Svea hovrätt har konstaterat att det även är förtroenderubbande om en delägare i en advokatbyrå tjänstgör som skiljeman i ett skiljeförfarande där ena parten är motpart i en annan tvist till ett annat företag som har skiljemannens advokatbyrå som ombud. Vidare har advokatetiska regler en preventiv funktion för att motverka partiska skiljemän. En advokat som handlar i strid med sådana regler är dock inte automatiskt att anse som partisk enligt 8 § LSF. / One of the most prominent advantages of arbitration as a form of dispute resolution is that the parties may appoint arbitrators who they have confidence in and that have particular expertise in the question of the dispute. According to 8 § of the Swedish Arbitration Act (SAA), an arbitrator must be impartial and an arbitrator shall be discharged if there exists any circumstance which may diminish confidence in the arbitrator's impartiality. The arbi- tration award may also be challenged and set aside, if the arbitrator is biased. This thesis aims to examine the arbitrators’ (im)partiality according to 8 § SAA, and to de- termine when the relationship between an arbitrator and a legal counsel is considered to undermine the confidence in the arbitrator's impartiality. The relationship between an arbitrator and a counsel is not regulated by SAA but circum- stances that diminish the confidence of the arbitrator’s impartiality have been subject to ju- dicial review. The Supreme Court has set high standards for the relationship in question. For example, it is according to the Court confidence diminishing if the arbitrator’s law firm currently has a significant commercial relationship with one of the parties in the arbitration as well as when a law firm contributes to that a particular arbitrator often receives assign- ments as an arbitrator. In addition, attorneys’ codes of conduct have a proactive function to prevent biased arbi- trators. However, a lawyer who violates such rules is not automatically seen as biased ac- cording to 8 § SAA.

Under 2009 och 2010 infördes nya bestämmelser gällande strandskyddet i Sverige vilka delvis syftade till att främja utvecklingen av landsbygden genom att tillåta vissa lättnader i strandskyddet. Det är genom denna lagändring som kommunerna numera har möjlighet att i sin översiktsplan eller genom tematiska tillägg peka ut områden för landsbygdsutveckling i strandnära lägen (LIS). För delar av landet gäller vissa begränsningar där kommunen bör vara mer restriktiv vid utpekande av LIS än i landet i övrigt. Detta gäller bland annat kring Vänern, Vättern, Mälaren och Siljanområdet i områden där det finns en stor efterfrågan på mark, alltså ett bebyggelsetryck. Det råder emellertid stor osäkerhet kring vad som egentligen avses med högt bebyggelsetryck. Detaljerad kunskap om det faktiska exploateringstrycket eller exploateringsintresset inom nuvarande strandskyddszon saknas på lokal nivå, vilket gör tillämpningen och bedömningen problematisk. Det huvudsakliga syftet med detta arbete är att undersöka hur bebyggelsetrycket hanteras och bedöms i samband med den kommunala planeringen av LIS. Syftet är även att belysa den problematik som kan uppstå då begreppet används i gällande strandskyddslagstiftning och hur bedömningen eventuellt skulle kunna underlättas. I arbetet studeras Mora kommun och Karlstad kommun mer ingående med avseende på hur de hanterat och bedömt bebyggelsetrycket i samband med den kommunala LIS-planeringen. Båda de studerade kommunerna ligger intill någon av de större insjöarna i Sverige och berörs därmed av restriktionen för LIS i det fall ett bebyggelsetryck råder. De frågeställningar som arbetet ämnar ge svar på är: • Hur hanteras och bedöms bebyggelsetrycket i samband med LIS-planeringen? • Behöver bedömningen av bebyggelsetrycket underlättas och i så fall hur? • Hur påverkas strandskyddets syften av svårigheten att bedöma bebyggelsetrycket och kommunernas hantering av begreppet? Resultatet visar att bebyggelsetrycket både bedömts och hanterats i samband med planeringen av LIS, men att det inte varit den mest styrande parametern för lokalisering. Istället har frågor om hållbarhet, så som förtätning och kollektivtrafikförsörjning, till stor del varit de viktigaste styrparametrarna för hantering av bebyggelsetrycket och för lokalisering av LIS. Sammantaget visar även resultatet att det föreligger ett behov av att underlätta bedömningen av och förtydliga syftet med det i lagstiftningen angivna begreppet bebyggelsetryck. Snarare än att från ett statligt håll försöka definiera begreppet, är slutsatsen som dras i detta arbete att det framförallt krävs en bättre lokal kunskap om bebyggelsetrycket inom nuvarande strandskyddszon samt om friluftslivets utnyttjande inom strandskyddade områden. Detta skulle kunna bidra till att intresseavvägningar underlättas och att eventuella konflikter lättare kan förutses. Om det egentliga bebyggelsetrycket är svårt att bedöma eller förutse, vilket resultatet av detta arbete pekar på, blir det också svårt att avgöra vilka konsekvenser en dispens från strandskyddet faktiskt medför ur ett långsiktigt perspektiv. Om bebyggelsetrycket över huvud taget inte bedöms eller tas hänsyn till, finns risken att det allmänna intresset som strandskyddet utgör undermineras. Samtidigt anses exploateringsmöjligheten i LIS-områden stärka både det enskilda intresset i form av privat ägande och det lokala intresset av att kunna erbjuda attraktiva bostäder. Frågan blir alltså vilka värden som ska prioriteras samt hur stora arealer som kan tas i anspråk för exploatering utan att strandskyddets syften urholkas - en fråga och en avvägning som till stor del ligger på planeringstjänstemännens bord.

Den här studien undersöker beslutsmotiven i samband med inrättande av vattenskyddsområden. Överklagade domsbeslut har analyserats och presenterat överklagandes perspektiv på beslutet samt motiv av beslutstagande. Studien undersöker om motiven skiljer sig från år 1991 till 2016. Efter en kvalitativ analys dras slutsatsen att överklagande ofta anser att beslutet inte tar hänsyn till enskilda intressen och begränsar eller hindrar enskilda och näringsidkare att kunna driva sin verksamhet inom ett vattenskyddsområde. Beslutstagande motiverar framtida vattenförsörjning och vill säkerställa råvattenkvalitén för kommande generationer. Den kvantitativa analysen undersöker orden ”enskilda” och ”allmänna” samt ”hälsa” och ”klimat” om hur ofta de förekommer i äldre domar (1991-2005) samt nyare domar (2005-2016) . Resultatet visar att enskilda och allmänna intressen utgör lika stor del i beslutsdokumentet men att hälsa och klimat inte är ett återkommande argument vid inrättandet av vattenskyddsområdet. / This is a study of decision justification in the establishment of a water protection area. Appealed verdicts have been analyzed to reveal the arguments of the appealing part as well as the arguments for the decision of the provincial government and what argument for the final decision of the Government. The study examines the difference in the justifications of the years 1991 to 2016. A qualitative analysis indicates motivations that the appeal decision does not take individual interests into account when making a decision, which is limiting or preventing the individual land-owner to operate within a waterprotection area. The decisionmakers justify their verdict by future watersupply and want to ensure raw-water for future generations. The quantitative analysis examines the words “private”, “public”, “health” and “climate” of how often they occur in older verdicts (1991-2005) and the more recent verdicts (2005-2016). The results show that individual and public interests represent an equal part in the decision document, but that health and climate is not a recurring argument in the establishment of water protection.

Syftet med den här studien är att ta reda på om naturkunskapsundervisning i en svensk mellanstadieklass kan dra fördel av att elever får samtala kring en samhällsfråga med naturvetenskapligt innehåll. Utöver detta syftar studien till att försöka förstå om elever, genom bidrag till diskussioner, visar upp en handlingskompetens. Studien ställer upp två frågor. Vad talar eleverna om när en samhällsfråga med naturvetenskapligt innehåll är fokus för en lektion? Vad i samtalen kan tyda på utveckling av handlingskompetens? Femton elevpars respons på sju påståenden kretsat kring kärnkraft och fossila bränslen har analyserats i en modell som bygger på nyckelord och som gett output i form av nio teman. I ett andra led har temanas grad av förekommande mätts och slutligen har temana kategoriserats in i dimensioner för handlingskompetens. Mest framträdande i elevsamtalen visade sig temat ämneskunskaper vara. Det är ett motsatt utfall jämfört med vad andra forskningsresultat på samma område visar. Den här studien berör möjliga orsaker till detta. Dimensionerna i handlingskompetens utgörs av ett kognitivt-, ett socialt-, ett personligt samt ett värderingsbaserat perspektiv. Alla dessa dimensioner finns representerade i elevsamtalen. Eleverna hanterar verklighetsförankrade och icke-tillrättalagda frågor med mer eller mindre självständigt tänkande och reflekterande handling. I detta kan lärare se möjligheter i sitt arbete att uppfylla styrdokumentens krav och dra nytta av detsamma i bedömningsaspekter. Diskussioner i studien leder fram till nya obesvarade frågor för vidare forskning på området. Vad kan påverka vad elever samtalar om i SNI-undervisning och är lärare rätt rustade för att bedriva undervisning såsom denna?

<p>I denna studie har utveckling av sportfisket i Motala ström, den del som rinner genom Norrköpings centralort, studerats. Det finns i dag hinder för fisken som gör att den inte kommer upp till sina forna lek- och uppväxtplatser. Motala ström avvattnar Vättern vid utloppet i Motala och fortsätter sedan österut mot Bråviken. Strömfårans fall genom Norrköping är betydande och i naturligt tillstånd består av den av strömmande vatten. De nedre delarna av Motala ström och anslutande delar av Bråviken lämnar en särskilt gynnsam miljö för laxartade fiskar. </p><p>Fisket i Motala ström har pågått i flera hundra år men i början av 1900-talet försvann den vilda populationen på grund av föroreningar och en hård reglering av strömmen. I dag finns det två kraftverk som har större kapacitet än någon av de tidigare. Kraftverken producerar varje år 122 GWh eller lika mycket ström som går åt för att förse Norrköping med hushållsel. </p><p>När man talar om tvister mellan olika intressen och när denna konflikt handlar om en naturresurs, kommer man lätt in på etiska och moraliska frågor. Det finns en gren av etiken som hanterar miljöetiska frågor. Denna gren har två olika huvudinriktningar kopplade till hur de ser på förhållandet mellan människan och naturen. Det gäller antropocentrism, som hävdar att bara människor har ett inneboende värde. Medan icke- antropocentrister anser att det finns varelser förutom människan som har ett instrumentellt värde. </p><p>I fallet med Motala ström och dess flöde genom Norrköping är det framförallt tre olika intressen som agerar mot varandra. Jag har koncentrerat mig på att göra intervjuer med representanter från dessa intressegrupper och försöka få en uppfattning om hur de ser på saken. Intervjuerna har varit öppna och de inledande frågor har varit samma för alla informanterna. </p><p>Jag har även tagit del av de vattenhushållningsbestämmelser som gäller för Motala ström och den del som rinner genom Norrköping samt andra dokument för att få en uppfattning om de tvister som finns kring Motala ströms passage genom Norrköping. </p><p>Resultaten från studien visar att vattenkraften i Motala ström kommer att brukas som elproducent under lång tid. Det skulle kosta för mycket pengar att ändra vattenflöden så att en självreproduktion av fisk kan ske, och det har varken kommunen eller kraftbolaget råd med. Det ökade vattenflödena som en planerad självreproduktion skulle innebära, kan även påverka kulturmiljön och de estetiska värdena på ett oönskat sätt. </p><p>I denna studie har jag kommit fram till att det inte går att både ha en vacker och en levande stad. I alla fall inte om man ska följa de lagar som är uppsatta. Det finns vattenflödesbestämmelser och det finns miniminivåer för vattnet. Dessa är reglerade av lagar och de är svåra att ändra på.</p>

<p>På sistone har debatten om högskoleutbildningars koppling till näringslivet - i samband med främst Bolognaprocessen och Lissabonstrategin - intensifierats i europeiska länder. Medan arbetslösheten bland nyutexaminerade akademiker tilltar uttrycker exempelvis företagare behovet av mer näringslivsrelevanta utbildningar där studenterna ges bättre förutsättningar att komma ut på arbetsmarknaden.</p><p>Föreliggande uppsats behandlar därför universitet / högskolors samverkan med näringslivet utifrån Bolognaprocessen och Lissabonstrategins mål om att skapa ett europeiskt, konkurrenskraftigt kunskapsområde. Hur anpassas högre utbildningar till arbetsmarknaden i länder som Sverige, Frankrike och Tyskland? Syftet består av tre dimensioner: att undersöka arbetsgivarorganisationers krav och förväntningar gällande upplägg och genomförande av utbildningar, jämföra utbildningars struktur där samverkan mellan näringsliv och akademi fokuseras samt analysera om och i så fall varför det brister i kopplingen mellan näringsliv och akademi i Sverige, Frankrike och Tyskland.</p><p>Data i uppsatsen baseras på sekundära källor, enkätsvar från och i viss mån telefonintervjuer med respektive lands centrala näringslivsorganisationer och sammanlagt nio lärosäten (tre universitet / högskolor i Sverige, Frankrike och Tyskland). Ingenjörsutbildningen ’bioteknik’ valdes för djupare analys och undersöks utifrån bland annat upplägg och syfte samt näringslivsanknytning. Även arbetsgivarrepresentanters ståndpunkter kring högre utbildning inbegrips.</p><p>Högskolevärlden i Sverige och Europa tenderar att frångå Humboldts bildningsideal och konceptet om ”akademisk frihet” för att istället utöka kontakten med verkligheten i näringsliv och samhälle. Kraven från bland andra regering, arbetsgivare och studenter på att inbegripa omvärlden i utbildningar ger dock samtidigt upphov till intressekonflikter mellan akademi och näringsliv. Trots att de undersökta utbildningarna visar sig knytas till arbetsmarknaden på skilda sätt och i olika utsträckning förekommer brister i samverkan - dels beroende på kultur- och normskillnader mellan parterna. En för nära relation mellan universitet och näringsliv befaras leda till kortsiktighet samt till att den vetenskapliga utvecklingen fördröjs eller drivs in i alltför kommersiella utvecklingsfåror.</p><p>I undersökningen dras dessutom slutsatsen att utbildningspolitiken i respektive land hänger ihop med i vilken mån kopplingar till arbetsmarknaden byggs upp. Även lärosätenas traditionella ställning i samhället avgör hur och i vilken grad utbildningars förankring i näringslivet tillåts.</p>

<p> </p><p> </p><p> </p><p>Officially, Sweden has a very low level of corruption and in 2008 topped Transparency International’s list in terms of the perception of a lack of corruption. However, on closer examination it would appear that the Swedish public sector is not as clean as the Transparency International list suggests. What appears to be relatively common and quite widely accepted in Sweden, especially in local government, are conflict of interest situations in which public officials use their position to obtain advantages for themselves, their friends and their colleagues, in particular with respect to public procurement.</p><p> </p><p>According to the Swedish constitution, the public administration shall be governed by the principles on legality and objectivity. Grave violations of these principles are deemed illegal and contrary to the penal code provisions relating to bribery, public misconduct and breach of confidentiality<em>.</em> This, however, is where the problem arises. The provisions of the law regarding public misconduct only cover those areas involving the exercise of public authority. Although the handling of public matters when a conflict of interest exists is prohibited, there are no sanctions in the penal code for occasions where these provisions are violated. As public procurement is considered to be a contractual matter rather than one that falls within the scope of public authority, there are technically no means, from a criminal law point of view, to address conflict of interest situations, unless the actions taken amount to for example bribery, fraud or a criminal breach of trust.</p><p> </p><p>The aim of this paper is to answer the following questions:</p><p> </p><p>Where does the improper influencing of public decisions due to a conflict of interest fit within the concept of corruption?</p><p>How can improper influence and conflict of interest be tackled from a criminal law point of view under the current Swedish legislation;</p><p>What changes, if any, would be required to permit that improper influence due to a conflict of interest can be properly addressed from a criminal law point of view?</p><p> </p><p>My research established that a situation in which public officials improperly influence the official decision-making process because of private interests falls within most international definitions of corruption, i.e. “the abuse of public office for private gain”. It was also established that this type of behaviour in the Swedish public service is often impossible to deal with through criminal prosecution, although it violates the legal provisions on public conflict of interest. This paper therefore concludes that the improper use of influence due to a conflict of interest should be regarded as corrupt activities and be criminalised, thus safeguarding the constitutional principles of the public administration.</p>

Officially, Sweden has a very low level of corruption and in 2008 topped Transparency International’s list in terms of the perception of a lack of corruption. However, on closer examination it would appear that the Swedish public sector is not as clean as the Transparency International list suggests. What appears to be relatively common and quite widely accepted in Sweden, especially in local government, are conflict of interest situations in which public officials use their position to obtain advantages for themselves, their friends and their colleagues, in particular with respect to public procurement.   According to the Swedish constitution, the public administration shall be governed by the principles on legality and objectivity. Grave violations of these principles are deemed illegal and contrary to the penal code provisions relating to bribery, public misconduct and breach of confidentiality. This, however, is where the problem arises. The provisions of the law regarding public misconduct only cover those areas involving the exercise of public authority. Although the handling of public matters when a conflict of interest exists is prohibited, there are no sanctions in the penal code for occasions where these provisions are violated. As public procurement is considered to be a contractual matter rather than one that falls within the scope of public authority, there are technically no means, from a criminal law point of view, to address conflict of interest situations, unless the actions taken amount to for example bribery, fraud or a criminal breach of trust.   The aim of this paper is to answer the following questions:   Where does the improper influencing of public decisions due to a conflict of interest fit within the concept of corruption? How can improper influence and conflict of interest be tackled from a criminal law point of view under the current Swedish legislation; What changes, if any, would be required to permit that improper influence due to a conflict of interest can be properly addressed from a criminal law point of view?   My research established that a situation in which public officials improperly influence the official decision-making process because of private interests falls within most international definitions of corruption, i.e. “the abuse of public office for private gain”. It was also established that this type of behaviour in the Swedish public service is often impossible to deal with through criminal prosecution, although it violates the legal provisions on public conflict of interest. This paper therefore concludes that the improper use of influence due to a conflict of interest should be regarded as corrupt activities and be criminalised, thus safeguarding the constitutional principles of the public administration.