No description available.

Dagens svenska korruptionsbrottslagstiftning står nu i begrepp att förändras efter tryck från såväl nationellt som internationellt håll efter att stommen i lagstiftningen har sett i princip likadan ut under de senaste fyrtiofem åren. Under åren som gått har kritiken mot den befintliga lagstiftningen vuxit, vilket kulminerade i att regeringen tillsatte en utredning som 2010 kunde överlämna betänkandet Mutbrott. Enligt direktivet skulle utredningen se över hur lagen kunde moderniseras samt ta fram ett förslag till en kod för näringslivets självreglering. Efter att det sedvanliga remissförfarandet genomförts kunde propositionen 2011/12:79 - En reformerad mutbrottslagstiftning antas av riksdagen och den kommer att träda ikraft den 1 juli 2012. Propositionen innehåller ett flertal reformer där bl.a. korruptionsbrotten konsolideras till 10 kap. i brottsbalken, benämningarna på mutbrott och bestickning byts till givande respektive tagande av muta, nykriminalisering av handel med inflytande och vårdslös finansiering. Den här uppsatsen har genom användning av en klassisk rättsdogmatisk metod bearbetat den historiska utvecklingen, gällande rätt samt utvecklingen som lett fram till den av riksdagen antagna propositionen. Författaren riktar kritik mot att korruptionsbrottslagstiftningen behandlar den offentliga och privata sektorn gemensamt samt anser att lagen behöver bli mer konkret. Regeringens ambition att skapa en kod för näringslivets självreglering är blott en följd av en otydlig lagstiftning och ett osäkert rättsläge. Uppsatsen avslutas med ett förslag om att lagstiftningen för offentlig och privat sektor särskiljs med anledning av att de har så pass olika skyddsintressen.

<p> </p><p> </p><p> </p><p>Officially, Sweden has a very low level of corruption and in 2008 topped Transparency International’s list in terms of the perception of a lack of corruption. However, on closer examination it would appear that the Swedish public sector is not as clean as the Transparency International list suggests. What appears to be relatively common and quite widely accepted in Sweden, especially in local government, are conflict of interest situations in which public officials use their position to obtain advantages for themselves, their friends and their colleagues, in particular with respect to public procurement.</p><p> </p><p>According to the Swedish constitution, the public administration shall be governed by the principles on legality and objectivity. Grave violations of these principles are deemed illegal and contrary to the penal code provisions relating to bribery, public misconduct and breach of confidentiality<em>.</em> This, however, is where the problem arises. The provisions of the law regarding public misconduct only cover those areas involving the exercise of public authority. Although the handling of public matters when a conflict of interest exists is prohibited, there are no sanctions in the penal code for occasions where these provisions are violated. As public procurement is considered to be a contractual matter rather than one that falls within the scope of public authority, there are technically no means, from a criminal law point of view, to address conflict of interest situations, unless the actions taken amount to for example bribery, fraud or a criminal breach of trust.</p><p> </p><p>The aim of this paper is to answer the following questions:</p><p> </p><p>Where does the improper influencing of public decisions due to a conflict of interest fit within the concept of corruption?</p><p>How can improper influence and conflict of interest be tackled from a criminal law point of view under the current Swedish legislation;</p><p>What changes, if any, would be required to permit that improper influence due to a conflict of interest can be properly addressed from a criminal law point of view?</p><p> </p><p>My research established that a situation in which public officials improperly influence the official decision-making process because of private interests falls within most international definitions of corruption, i.e. “the abuse of public office for private gain”. It was also established that this type of behaviour in the Swedish public service is often impossible to deal with through criminal prosecution, although it violates the legal provisions on public conflict of interest. This paper therefore concludes that the improper use of influence due to a conflict of interest should be regarded as corrupt activities and be criminalised, thus safeguarding the constitutional principles of the public administration.</p>

Officially, Sweden has a very low level of corruption and in 2008 topped Transparency International’s list in terms of the perception of a lack of corruption. However, on closer examination it would appear that the Swedish public sector is not as clean as the Transparency International list suggests. What appears to be relatively common and quite widely accepted in Sweden, especially in local government, are conflict of interest situations in which public officials use their position to obtain advantages for themselves, their friends and their colleagues, in particular with respect to public procurement.   According to the Swedish constitution, the public administration shall be governed by the principles on legality and objectivity. Grave violations of these principles are deemed illegal and contrary to the penal code provisions relating to bribery, public misconduct and breach of confidentiality. This, however, is where the problem arises. The provisions of the law regarding public misconduct only cover those areas involving the exercise of public authority. Although the handling of public matters when a conflict of interest exists is prohibited, there are no sanctions in the penal code for occasions where these provisions are violated. As public procurement is considered to be a contractual matter rather than one that falls within the scope of public authority, there are technically no means, from a criminal law point of view, to address conflict of interest situations, unless the actions taken amount to for example bribery, fraud or a criminal breach of trust.   The aim of this paper is to answer the following questions:   Where does the improper influencing of public decisions due to a conflict of interest fit within the concept of corruption? How can improper influence and conflict of interest be tackled from a criminal law point of view under the current Swedish legislation; What changes, if any, would be required to permit that improper influence due to a conflict of interest can be properly addressed from a criminal law point of view?   My research established that a situation in which public officials improperly influence the official decision-making process because of private interests falls within most international definitions of corruption, i.e. “the abuse of public office for private gain”. It was also established that this type of behaviour in the Swedish public service is often impossible to deal with through criminal prosecution, although it violates the legal provisions on public conflict of interest. This paper therefore concludes that the improper use of influence due to a conflict of interest should be regarded as corrupt activities and be criminalised, thus safeguarding the constitutional principles of the public administration.

Mut- och bestickningsreglerna återfinns i 17 och 20 kapitlet i Brottsbalken (1962:700) och reglerar förhållandet när en arbets- eller uppdragstagare fattar ett beslut på grund av otillbörlig påverkan i form av muta eller bestickning. Ursprungligen tillkom reglerna för att kontrollera den statliga sektorns myndighetsutövning men eftersom samhällets utveckling lett till ökade privata inslag har lagstiftningen kontinuerligt uppdaterats och idag omfattas anställda inom både privat och statlig sektor. För att kampen mot korruption ska bli så effektiv som möjligt är det viktigt att angripa problemet på såväl nationellt som internationellt plan. Denna uppsats har undersökt vilka möjligheter som står till buds för att åtala en svensk privatanställd för korruptionsbrott som begåtts utanför Sverige. Uppsatsen indikerar på att lagstiftningen i dagsläget är otillräcklig för att binda privatanställda till mut- och bestickningsbrott. Lagens nuvarande utformning innebär att privatanställda endast riskerar åtal om deras huvudman väljer att anmäla transaktionen, alternativt om åklagaren finner det påkallat från allmän synpunkt. Huvudmannens valfrihet leder således troligtvis till att flertalet fall undgår åklagarens granskning. För att ändå upprätthålla en viss standard har svensk kod om gåvor, förmåner och andra belöningar i näringslivet presenterats i SOU 2010:38. Tyvärr uppstår ingen konsekvens vid kodöverträdelse, vilket gör att koden saknar den tyngd som ur ett straffrättsligt perspektiv krävs för faktisk efterlevnad. Detta betyder dock inte att koden är utan verkan eftersom alla åtgärder i kampen mot korruption är positiva eftersom de bidrar till att skapa en sundare marknad. För att svensk domstol ska kunna beivra ett brott som begåtts utomlands måste domstolen ha jurisdiktion över brottet i fråga. Domstolens får jurisdiktion enbart om anknytning mellan brottet och Sverige kan påvisas. Vidare följer av principen om dubbel straffbarhet att brottet även måste definieras som ett brott i det land där gärningen begåtts. En möjlighet för Sverige, som skulle vidga landet jurisdiktion, vore att prioritera universalitetsprincipen framför dubbel straffbarhetsprincipen. Universalitetsprincipen innebär att ett brott är så allvarligt att det ligger i flertalets intressenters intresse att bekämpa det. Eftersom mut- och bestickningsbrott är av så allvarlig art och hindra länder utveckling fallet mut- och bestickningsbrott troligtvis under denna kategori. Sammanfattningsvis skulle den svenska mut- och bestickningslagstiftningen bli mer effektiv gentemot privata subjekt med verksamhet utomlands ifall lagstiftningens var mer tillämpar på den privata sektorn samtidigt som avsteg från dubbel straffbarhetsprincipen genomfördes. Svensk kod om gåvor, förmåner och andra belöningar i näringslivet kan dock bidra till att öka standarden inom näringslivet vilket på så sätt kan ha en positiv inverkan i kampen mot korruption.