<p>I och med 1902 års lag angående vanartade och i sedligt avseende försummade barn blev det lättare för myndigheterna att påverka ett barns uppväxt. I Nyköping bildades barnavårdsnämnden, som hade denna lag som rättesnöre, år 1907. Barnavårdsnämnden innehade en stor makt då de kunde påverka ett barns liv. Under åren 1907 till 1916 anmäldes 40 barn till barnavårdsnämnden i Nyköping. Dessa barn ansågs avvika från normen om en ideal barndom. Den ideala barndomen i början av 1900-talet ansågs från myndighetshåll vara att växa upp med en försörjande far och en vårdande mor. Det ansågs bättre att växa upp på landet än i staden där nöjen som biografer och Folkets park kunde skada barnen moraliskt.</p><p>Med hjälp av handlingar från barnavårdsnämnden i Nyköpings arkiv, tidigare forskning och en makt- och normaliseringsteori analyseras i uppsatsen barnavårdsnämndens arbete mellan åren 1907-1916.</p><p>Barnavårdsnämnden hade olika disciplineringsåtgärder att vidta vid fostran av de till dem anmälda barnen. Dessa åtgärder var varning, aga, att ställas under uppsikt eller att skiljas från hemmet. Även barnens föräldrar kunde av barnavårdsnämnden förmanas att sköta sina uppfostringsplikter bättre. Skolan hade stort inflytande i hur dessa dicsiplineringsåtgärder tillämpades. Detta då de anmälda barnens lärare fick uttala sig om barnet ifråga inför nämnden. Många av de barn som anmäldes till nämnden ådrog sig fler än en åtgärd. Den vanligaste disciplineringsåtgärden var varning. Den vanligaste anledningen till att barnen anmäldes var olika former av tjuvnadsbrott och den vanligaste anmälaren var polisen.</p>

I och med 1902 års lag angående vanartade och i sedligt avseende försummade barn blev det lättare för myndigheterna att påverka ett barns uppväxt. I Nyköping bildades barnavårdsnämnden, som hade denna lag som rättesnöre, år 1907. Barnavårdsnämnden innehade en stor makt då de kunde påverka ett barns liv. Under åren 1907 till 1916 anmäldes 40 barn till barnavårdsnämnden i Nyköping. Dessa barn ansågs avvika från normen om en ideal barndom. Den ideala barndomen i början av 1900-talet ansågs från myndighetshåll vara att växa upp med en försörjande far och en vårdande mor. Det ansågs bättre att växa upp på landet än i staden där nöjen som biografer och Folkets park kunde skada barnen moraliskt. Med hjälp av handlingar från barnavårdsnämnden i Nyköpings arkiv, tidigare forskning och en makt- och normaliseringsteori analyseras i uppsatsen barnavårdsnämndens arbete mellan åren 1907-1916. Barnavårdsnämnden hade olika disciplineringsåtgärder att vidta vid fostran av de till dem anmälda barnen. Dessa åtgärder var varning, aga, att ställas under uppsikt eller att skiljas från hemmet. Även barnens föräldrar kunde av barnavårdsnämnden förmanas att sköta sina uppfostringsplikter bättre. Skolan hade stort inflytande i hur dessa dicsiplineringsåtgärder tillämpades. Detta då de anmälda barnens lärare fick uttala sig om barnet ifråga inför nämnden. Många av de barn som anmäldes till nämnden ådrog sig fler än en åtgärd. Den vanligaste disciplineringsåtgärden var varning. Den vanligaste anledningen till att barnen anmäldes var olika former av tjuvnadsbrott och den vanligaste anmälaren var polisen.