Studien redogör för hur ett ingenjörsmässigt tillvägagångssätt, kan optimera en komponent mot en lägre vikt samtidigt som hållfastheten bibehålls. En detalj kan på så sätt tillverkas med mindre materialåtgång än först tänkt men ändå klara av lika stora eller större laster. Förbränningsmotorers bränsleeffektivitet är direkt kopplad till verkningsgraden. Vikten av rörliga komponenter ger upphov till tröghetsmoment som i sin tur motarbetar rotationen av ventilmekanismen. Genom ökad verkningsgrad reduceras bränslekonsumtion och utsläpp, vilket ur ett miljöperspektiv förhåller sig till en hållbar utveckling. Studien visar och reflekterar kring hur viktreducering av ventillyftare till Volvo B20 kan genomföras för att effektivisera verkningsgraden genom minskat tröghetsmoment. Hypotesen är att undersöka och beräkna om viktreducering är möjlig utan reducerad hållfasthet. Utifrån resultaten har vikt och hållfasthet inga parallella samband. De koncept som testas påvisar att viktreducering genom hål främst bygger på spänningsflöden från spänningskoncentrationerna, och inte enbart tvärsnittsarea. Genom viktoptimering kan hållfastheten i konstruktionen bibehållas samt till och med även ökas. Slutligen kan företaget tillämpa det färdigställda konceptet till produktion. Vid applicering av viktoptimerade ventillyftare kan även förbränningsmotorns verkningsgrad gynnas. Läsaren ska efter studien kunna erhålla en fördjupad kunskap kring förbränningsmotorer, optimering av konstruktion samt verkningsgrad.