Den här studien är en uppföljning av föryngringsresultatet efter maskinell sådd av contorta ( Pinus contorta Dougl. var. latifolia Engelm.) i Härjedalen. Efter tre växtsäsonger uppgick det totala antalet såddplantor till 3 700 per ha och antalet huvudplantor uppgick till 1 800 per ha. Andelen nollytor uppgick till 2 %. Det var ingen skillnad i föryngringsresultat mellan låg och hög altitud. Generellt gav maskinell sådd av contorta ett tillfredsställande föryngringsresultat. På mindre bördig mark var såväl det totala antalet såddplantor som antalet huvudplantor högre än på bördigare mark. / Mechanical regeneration by seeding of lodgepole pine (Pinus contorta Dougl. var. latifolia Engelm.) in the province of Härjedalen in Sweden was studied. After three growing seasons the total number of seedlings were 3 700 per ha and the number of main seedlings were 1 800 per ha. 2% of the sample plots had no plants within 3 m. No difference could be found between objects on high and low altitudes. In general mechanical seeding gave satisfactory regeneration. On low fertile soils the total number of seedlings as well as the future main seedlings was higher than on more fertile soils.

No description available.

I takt med ett varmare klimat har behovet att kunna studera marktäckesförändringar, så som vegetationens utbredning och förändringar av trädgränsen i alpina klimat, ökat. Förändringar i vegetationen och trädgränsens förflyttning i den svenska fjällkedjan skulle kunna bidra till en negativ inverkan på de växter och djur som återfinns där, då deras utrymme att sprida sig minskas. Detta examensarbete syftar till att undersöka vegetations- och trädgränsförändringar i Sarek nationalpark under perioden 1990 – 2023, samt undersöka förändringar av årsmedeltemperaturen i området. Vidare undersöks om resultaten går att applicera på temperaturökningar som presenteras i RCP (Representative Concentration Pathways) scenarion. Indata för examensarbetet bestod av 18 Landsat-bilder tagna under perioden juni – augusti åren 1990 – 2023 och medeltemperatur- och vegetationsperiodsdata från SMHI:s väderstationer belägna i närheten av nationalparken. De satellitbilder som användes genomgick en förbearbetning i form av bandnormalisering då de var från tre olika Landsat-serier, 5, 7 och 8. Temperaturdata korrigerades för höjdskillnader mellan station och nationalparken, där temperaturen i snitt sjunker med 0,65 °C per 100 höjdmeter, vartefter medeltemperatur per år beräknades. De analyser som genomfördes under examensarbetet var NDVI-beräkningar, klassificering av NDVI och klassövergångsanalyser, analys av trädgränsen och den övre trädgränsekotonen, trendberäkning samt analys av klimatdata. Vidare beräknades en förväntad utveckling av medel-NDVI baserat på temperaturökningar från de fyra olika RCP-scenarierna. Under perioden 1990 – 2023 observeras ett signifikant högre medel-NDVI under perioden 2002 – 2023 jämfört med 1990 – 2001, vilket indikerar en ökning av vegetationen. Vidare observeras att områden med snö/vatten hade minskat med 46 % under hela perioden. Av de övergångar som observeras var den främsta förändringen under perioden 1990 – 2006 övergången från kalfjäll till låg vegetation, 7 % av totalytan. Under perioden 2006 - 2023 utgjorde övergången från snö/vatten till kalfjäll den största andelen (6 %). Trädgränsen och den övre trädgränsekotonen i området har förflyttats i snitt 118 höjdmeter respektive 16 höjdmeter under hela studieperioden.   Temperaturjämförelse mellan normalperioderna 1961 – 1990 och 1991 – 2020 visar på att den senare perioden var 1,51 °C varmare. Sambandet (r = 0,473) mellan stigande årsmedeltemperatur och medel-NDVI applicerades på de temperaturförändringar som presenteras i RCP-scenarion där en ökning av medel-NDVI kunde observeras i varje scenario. Resultaten i examensarbetet visar på att klimatförändringarna kan börjat ha en inverkan på vegetationen i Sarek nationalpark, där en ökande vegetation och förflyttningar kan observeras. Detta kan med en signifikant svag positiv korrelation härledas till stigande medeltemperaturer i området. / The period from 2011 to 2022 saw a 1.09°C increase in temperature compared to 1850-1900 (preindustrial time), highlighting the urgency to understand its impact on land cover changes, especially in alpine climates like Sweden’s mountain ranges. This thesis investigates vegetation and tree line dynamics in Sarek National Park from 1990 to 2023, alongside local temperature shifts. Utilizing Landsat imagery and weather station data, analyses encompass NDVI calculations, class transitions, and tree line ecotone assessments. Results show a notable rise in mean NDVI from 2002 to 2023 compared to 1990 to 2001, indicating increased vegetation, while snow/water coverage decreased by 46% over the whole period. Shifts in land cover types were observed, notably transitions from barren land to low vegetation. Tree line movements were also noted. Correlation analyses suggest a link between rising temperatures and vegetation changes. Overall, findings may suggest early signs of climate-induced vegetation shifts in Sarek National Park.

À partir des années 1970 et notamment à travers les travaux de Tüxen (1978) puis de Géhu & Rivas-Martínez (1981), la phytosociologie dynamico-caténale a permis de mieux intégrer la dynamique des végétations en décrivant plus finement les trajectoires dynamiques des séries de végétation. Si les méthodologies d’étude des dynamiques des végétations se sont multipliées depuis les dernières décennies en Europe, de tels travaux restent peu nombreux en France. Un programme national de Cartographie des Habitats naturels et semi-naturels (CarHAB), lancé par le Ministère de l’Écologie, du Développement Durable et de l’Énergie, à partir de 2011, a pour objectif de cartographier les végétations et les séries de végétation de France métropolitaine à l’échelle du 1 : 25 000 d’ici 2025. Dans ce contexte, la Corse a été choisie comme région "pilote" pour les particularités de ses végétations méditerranéenne et alticole. Au-delà de cette singularité, l’évolution de la société agropastorale au cours du XXe siècle a profondément marqué le paysage végétal de Corse et constitue une des problématiques fondamentales permettant d’appréhender les changements des trajectoires dynamiques des végétations. La démarche méthodologique repose sur une méthode inductive et semi-déductive qui permet de décrire les systèmes de végétation de la Corse, à partir d’une approche phytosociologique. Notre étude, d’abord consacrée à l’approche bioclimatique, géomorphologique et phytogéographique, permet de typifier et de spatialiser les unités écologiques (géologie, géomorphologie, pédologie et bioclimatologie) afin de mieux appréhender les patrons écologiques qui régissent l’agencement et les zonations des végétations et plus largement les séries et les géoséries de végétation. Les fondements de la phytosociologie paysagère ont été révisés et adaptés aux objectifs de gestion conservatoire et d’aménagement du territoire, dans le cadre du programme CarHAB. 78 unités, soit 34 séries, 14 minoriséries et 30 géopermaséries sont décrites selon plusieurs critères : écologie, chorologie, structure et nomenclature de la tête de série, trajectoires dynamiques et conservation. Une méthode cartographique a été élaborée pour spatialiser les unités sigmétales et géosigmétales. L’ensemble des travaux cartographiques est présenté sous la forme d’un atlas cartographique concernant huit vallées et plateaux (Asco, Cap Corse, Niolu, Castagniccia, Haut-Vénacais, Plateau du Cuscione, Plateau calcaire de Bonifacio) et 31 sites littoraux.Quelques méthodes de bioévaluation sont testées et discutées, pour répondre aux enjeux de conservation des séries et des géoséries de végétation ainsi que de territoires protégés (étang de Biguglia, massif du Haut-Vénacais). / Since the 1970’s and particularly through the works of Tüxen (1978) and Géhu & Rivas-Martínez (1981), the dynamico-catenal phytosociology allowed to better integrate vegetation dynamics, by describing more precisely the dynamic trajectories of vegetation series. If vegetations dynamic study methodologies have been developped over the recent decades in Europe, such works still remain scarce in France. A national program of habitat mapping (CarHAB), launched by the Ministry of Ecology, since 2011, aims to map the vegetation and vegetation series of metropolitan France at the scale of 1: 25 000 up to 2025. Within this context, Corsica has been chosen as a "pilot" region, due to its peculiarities regarding mediterranean and alticole vegetations. Beyond this singularity, the evolution of agropastoral society over the twentieth century caused main changes the landscape of Corsica and represents a major issue to understand the changes of dynamic trajectories of vegetation. Our methodology, based on an inductive and semi-deductive phytosociological approach, allows to describe vegetationsystems of Corsica.This study, firstly focused on bioclimatology, geomorphology and phytogeography, allows to typify and spatialize ecological units, in order to better understand ecological patterns that govern the layout and the zonation of vegetation and more widely vegetation series and geoseries. The principles of landscape phytosociology have been revised and adapted to the conservation management aims and spatial planning of the CarHAB program. 78 units, 34 series, 14 minoriseries and 30 geopermaseries are presented according to several descriptive criteria: ecology, chorology, serie head structure and nomenclature, dynamics trajectories and conservation.A mapping method was developed to spatialize sigmetal and geosigmetal units : the outcomes are presented in a mapping atlas concerning eight valleys and trays (Asco, Cap Corse, Niolu, Fium-Alto, Haut-Vénacais, Cuscione, Bonifacio) and 31 coastal sites.A few bioevaluation methods are tested and discussed to match the challenges of conservation series and vegetation géoséries, as well as evaluation protected sites (Biguglia, Haut-Vénacais).

Time series data are of great importance for monitoring vegetation phenology in the dry sub-humid regions where change in land cover has influence on biomass productivity. However few studies have inquired into examining the impact of rainfall and land cover change on vegetation phenology. This study explores Seasonal Trend Analysis (STA) approach in order to investigate overall greenness, peak of annual greenness and timing of annual greenness in the seasonal NDVI cycle. Phenological pattern for the start of season (SOS) and end of season (EOS) was also examined across different land cover types in four selected locations. A significant increase in overall greenness (amplitude 0) and a significant decrease in other greenness trend maps (amplitude 1 and phase 1) was observed over the study period. Moreover significant positive trends in overall annual rainfall (amplitude 0) was found which follows similar pattern with vegetation trend. Variation in the timing of peak of greenness (phase 1) was seen in the four selected locations, this indicate a change in phenological trend. Additionally, strong relationship was revealed by the result of the pixel-wise regression between NDVI and rainfall. Change in vegetation phenology in the study area is attributed to climatic variability than anthropogenic activities.

Time series data are of great importance for monitoring vegetation phenology in the dry sub-humid regions where change in land cover has influence on biomass productivity. However few studies have inquired into examining the impact of rainfall and land cover change on vegetation phenology. This study explores Seasonal Trend Analysis (STA) approach in order to investigate overall greenness, peak of annual greenness and timing of annual greenness in the seasonal NDVI cycle. Phenological pattern for the start of season (SOS) and end of season (EOS) was also examined across different land cover types in four selected locations. A significant increase in overall greenness (amplitude 0) and a significant decrease in other greenness trend maps (amplitude 1 and phase 1) was observed over the study period. Moreover significant positive trends in overall annual rainfall (amplitude 0) was found which follows similar pattern with vegetation trend. Variation in the timing of peak of greenness (phase 1) was seen in the four selected locations, this indicate a change in phenological trend. Additionally, strong relationship was revealed by the result of the pixel-wise regression between NDVI and rainfall. Change in vegetation phenology in the study area is attributed to climatic variability than anthropogenic activities.