No description available.

Bakgrund: Akut koronart syndrom (AKS) är samlingsbegrepp för instabil angina, icke SThöjningsinfarkt (NSTEMI) och ST-höjningsinfarkt. AKS är en vanlig folksjukdom hos äldre och ungefär hälften av alla över 65 år har kranskärlssjukdom. Kranskärlssjukdom förorsakar cirka 30% av alla dödsfall och är den ledande dödsorsaken globalt. Huvudorsaken till AKS är ateromatös plack som rupturerar och resulterar en ocklusion av kärlen. Perkutan koronarintervention (PCI) utförs som en terapeutisk procedur för att öppna kranskärlen. Efter PCI med stent behövs dubbel trombocythämning under en begränsad tid (1 månad till 1 år) för att motverka reocklusion, därefter behandlas patienter enbart med acetylsalicylsyra (ASA). ASA är det klassiska trombocythämmande läkemedlet och utnyttjas i stort sätt inom hjärt-och kärlsjukdomar. Syfte: Att undersöka nytta-risk balansen med långtidsbehandling av ASA efter AKS jämfört med avbrytande av behandling efter ett år och om tillägg av PPI kan minska blödningsrisken som ASA medför. Metod: En systematisk litteratursökning gjordes i databaserna Pubmed och CINAHL år 2019 respektive 2020. Relevanta studietyper var metaanalyser, kohort, fallkontrollstudier och observationsstudier. Studiernas relevans och kvalitet granskades med hjälp av SBU:s granskningsmallar. Resultat: Nio studier inkluderades, där studieperioden var mellan 6-48 månader. Kvaliteten på dem inkluderade studierna bedömdes vara medelhög. Det framkom att ASA minskar successivt risken för reinfarkt och kardiovaskulär död med en RR på 0,80 i sekundärprevention. Blödningsrisken som ASA medför är högre hos äldre patienter men genom tillägg av protonpumpshämmare kan detta motverkas. Det framkom även att avbrott med ASA behandling ökar risken för reinfarkt och kardiovaskulär mortalitet med >30%. Slutsats: En livslång ASA behandling är viktigt för äldre patienter som upplevt AKS och avbrott av behandlingen ökar risken för reinfarkt och kardiovaskulär mortalitet. Detta påstående framkom 2 av dem inluderade artiklarna med hög respektiv medelhög kvalite. Ett avbrott av ASA behandlingen bör inte därför vara aktuellt för äldre. ASA:s effekt är viktigt och önskvärd efter AKS hos äldre, den sammanlagda nytta-riskbalansen är positiv och det vetenskapliga underlaget för detta påstående är måttligt starkt. Blödningsrisken kan minskas genom att kombinera PPI med ASA, dock behövs fler studier i större population för att stödja detta påstående.

Transportörer av SLC38 familjen finns i kroppens alla celltyper, men de uttrycks särskilt i celler som växer aktivt eller i celler som utför betydande aminosyrametabolism såsom levern, njurarna och hjärnan. SLC38 familjen delas in i, beroende på transportegenskaper, System A och System N. De  kallas även natriumkopplad neutrala aminosyratranportörer (sodium coupled amino acid transporter), vilket förkortas SNATs. Familjen SLC38 består av 11medlemmar vilka kodas av generna SLC38A1-SLC38A11. SLC38A10 (SNAT 10) är en aminosyratransportör med preferens för l-alanin, l-glutamin, l-glutamat, d-aspartat och l-serin. SLC38A10  uttrycks i både hämmande och  stimulerande nervceller samt uttrycks intracellulärt, till skillnad från många  andra medlemmar av SLC38 familjen. Man har visat att SNAT10 till skillnad från alla andra aminosyratransportörer uttrycks i endoplasmatiskt retikulum (ER) och Golgiapparaten och därifrån utövar en betydande stimulerande effekt på global proteinsyntes. SLC38A10 kan förmedla både upptag och utflöde av aminosyror, bland annat glutamin. SLC38A10 visade sig ha 20-25 % aminosyraidentitet i de transmembrana regionerna med flera medlemmar i SLC38 familjen och förutsägas ha 11 transmembrana helixar. SNAT10 är rikligt uttryckt i mushjärnan i många hjärnregioner. Den här studien har undersökt SLC38A10’s roll i att reglera metabolismen i nervceller. Detta har gjorts genom att undersöka vad som händer med andra proteiner och transskript i cellen när SLC38A10 slås ut. Detta hjälper till att placera SLC38A10 i signalvägar ochgenom att idntifiera vilka signalvägar som påverkas. Studien använde bioinformatiska metoder och sökte  i olika databaser såsom Gene Gards, David, och Reactome för att hitta information om de andra proteiner och transskript vilka ändrades när SLC38A10 slogs ut (KO). Resultaten är baserade på en lista av 47 gener som signifikant hade ändrat uttrycksnivåer som svar på SLC38A10 KO. 14 gener på listan var uppreglerande och 33 var nedreglerande. Studien utgick från den genlistan, identifierade vilka funktioner de har och vilka signalvägar de ingår i. Resultatet blev att tre signalvägar med stor representation av transkript identifierades och dessa var, Proteinöversättning, Aminosyrametabolism och mTOR signalering. Resultaten indikerar en betydande minskning av proteinsyntes och lipidsyntes i celler där SLC38A10 knockades ut, vilket antyder en roll för SNAT10 i protein- och lipidmetabolism

Samtidigt som den biologiska mångfalden fortsätter att minska har urbaniseringen en motsatt trend. Som ett av de största hoten mot den biologiska mångfalden krävs det att städerna anpassas på ett sätt som gör att det finns en möjlighet för att förlusten av biodiversitet kan avta. Syftet med studien har av den anledningen varit att undersöka hur sex städer i Europa arbetar för att gynna biologisk mångfald och framförallt i vilken utsträckning deras strategier stämmer överens med aktuell forskning.Studien består av en litteratursammanställning, där resultatet utgör grunden för en analys och jämförelse av sex europeiska städers naturvårdsplaner. Från sammanställningen kunde fem faktorer och åtgärder identifieras som viktigast för att gynna biologisk mångfald i urbana miljöer – skydd av viktiga habitat, anslutning av grönområden, restaurering av habitat och grönområden, allmänhetens deltagande och ett artspecifikt perspektiv. De sex europeiska städerna som inkluderades i studien är Berlin, Bryssel, Hamburg, Köpenhamn, London och Malmö. Resultatet från jämförelsen av städerna visar att det finns stora skillnader i hur de arbetar för att gynna biologisk mångfald i urbana miljöer, både gentemot varandra och den aktuella forskningen. Ingen av städerna har med samtliga fem faktorer i sina naturvårdsplaner. / While biodiversity continues to decrease, urbanization has an opposite trend. As one of the greatest threats towards biodiversity it demands for the cities to adjust in a way that creates opportunity for the biodiversity loss to stagnate. The purpose of the study is therefore to analyze how six European cities work to support biodiversity and mainly to what extent their strategies correspondent to current research.The study consists of a systematic literature review, where the result constitutes the basis of an analysis and comparison of six European cities strategies for biodiversity. From the review, five factors could be identified as the most important to support biodiversity in urban environments – protection of important habitats, connectivity of green areas, restoration of habitats and green areas, public participation and a species-specific perspective. The six European cities that was included in the study is Berlin, Brussels, Hamburg, Copenhagen, London and Malmö. The result from the comparison shows that there are differences in how the cities work to support biodiversity in urban environments, towards each other as well as to current research. None of the cities include all five factors in their strategies.

No description available.

Stress-specific expression of cellular proteins in responses to exogenous exposure and resulting physiological alteration provides important insight into the field of ecological research. Due to its habitat, feeding, lifestyle and physiologic properties, mussel has become an important indicative measure of aquatic environment pollution in order to assess effect of these pollution in aquatic life. In order to minimize the threats imposed on the aquatic ecosystem and advancement of sustainable lifestyle for human, recent ecological studies are more concern about monitoring different bioindicative properties. In this study, two widely distributed freshwater bivalve mussel species Anodonta anatina and Unio tumidus was used to conduct comparative study on the transcriptome of these species in order to identify and quantify the expressed transcripts on both species and investigate their biomarker properties in mussels for monitoring heavy metal or toxic exposure. mRNA was isolated and converted to cDNA through reverse transcription PCR. Quality and quantity assessments of purity, fragment size and concentration was performed. Each cDNA sample was barcoded and amplified for cDNA library preparation and nanopore sequencing. Basic bioinformatics tools were used to identify the transcripts for transcriptomic analysis. The findings shows some common mitochondrial and ribosomal transcripts along with a wide range of conserved and abundant transcript variants in mussels with important biomarker properties. Some of the transcripts exhibits expression in multiple samples suggesting characteristic bioindicator properties. Also in this study, a pipeline for transcriptomic analysis was generated and critical steps in the procedure were identified and discussed.

During the industrialization period in Sweden, the lake Vättern has been exposed to many different types of trials, in some cases it has caused damage to the lake. Emissions of various substances have affected the aquatic life directly and in the long term also man. The anthropogenic disturbances to which Vättern has been exposed have left an impression on many different levels that still matter today. Understanding what quantity and sources contribute to the amount of supplementation and the amount of loss becomes important in order to better care for Vättern. The aim of the project is to try to describe the loss of the element phosphorus and the environmental toxins: dioxins and dl-PCBs through specific fishing for signal crayfish, char and whitefish in Vättern. A historical basis for fish catches in Vättern has been used together with a compilation of sample data on phosphorus content, dioxin concentration and dl-PCB concentration in the organisms. By combining catch data with the data on substance levels in the organisms, an image is obtained of the annual extraction of these substances via fishing. The results of the project can be used against future catch data from Vättern in order to obtain a continued overview of loss of phosphorus, dioxins and dl-PCBs from the lake through fishing. However, the results only show that the loss of phosphorus through fishing has an extremely small impact on the total amount in the lake. It is not possible to say whether the result over the total loss of dioxins fished and dl-PCBs is of great or little importance to the total amount in the lake due to lack of data. Finally, a discussion regarding a proposal for a future choice of method that can be implemented to enable a broader basis for future projects.

No description available.

No description available.

No description available.