<p>Sakrätten är ett rättsområde som är sparsamt reglerat i svensk lag. Vad som gäller i de sakrättsliga konflikterna är huvudsakligen reglerat i praxis och doktrin. När det gäller aktiebolag som är inblandade i sakrättsliga konflikter med en kontrahents kontrahent eller med en kontrahents borgenärer, är rättsläget tämligen oklart. I denna uppsats ämnar jag lämna en redogörelse för huruvida jag anser att ett aktiebolags rätt att återfå egendom på grund av en värdeöverföringsmottagares eller en kontrahents återbäringsskyldighet bör vara sakrättsligt skyddat och därmed om ogiltighet bör ha sakrättsliga verkningar. Frågan om det finns ett sakrättsligt skydd är likställd med frågorna om det existerar en vindikationsrätt eller en separationsrätt hos bolaget. Jag ämnar även utreda rättsläget gällande sakrättsliga verkningar, eftersom det inte är givet i vilka situationer ett aktiebolag kan hävda sakrättsligt skydd, samt att en sådan utredning kan vara nödvändig för min redogörelse för hur jag anser att det bör vara. Vid en bedömning huruvida ogiltighet bör ha sakrättsliga verkningar eller inte, är det nödvändigt att väga de intressen som finns mot varandra. På bolagets sida är det huvudsakligen intresset av att skydda borgenärerna som inverkar på bedömningen, men i förekommande fall även aktieägarskyddet. På andra sidan finns det ett intresse hos värdeöverföringsmottagarens/konkursgäldenärens borgenärer vid separationsfrågan och vid vindikationsfrågan framträder huvudsakligen omsättningsskyddet som en faktor som kan inverka på bedömningen.</p>

Sakrätten är ett rättsområde som är sparsamt reglerat i svensk lag. Vad som gäller i de sakrättsliga konflikterna är huvudsakligen reglerat i praxis och doktrin. När det gäller aktiebolag som är inblandade i sakrättsliga konflikter med en kontrahents kontrahent eller med en kontrahents borgenärer, är rättsläget tämligen oklart. I denna uppsats ämnar jag lämna en redogörelse för huruvida jag anser att ett aktiebolags rätt att återfå egendom på grund av en värdeöverföringsmottagares eller en kontrahents återbäringsskyldighet bör vara sakrättsligt skyddat och därmed om ogiltighet bör ha sakrättsliga verkningar. Frågan om det finns ett sakrättsligt skydd är likställd med frågorna om det existerar en vindikationsrätt eller en separationsrätt hos bolaget. Jag ämnar även utreda rättsläget gällande sakrättsliga verkningar, eftersom det inte är givet i vilka situationer ett aktiebolag kan hävda sakrättsligt skydd, samt att en sådan utredning kan vara nödvändig för min redogörelse för hur jag anser att det bör vara. Vid en bedömning huruvida ogiltighet bör ha sakrättsliga verkningar eller inte, är det nödvändigt att väga de intressen som finns mot varandra. På bolagets sida är det huvudsakligen intresset av att skydda borgenärerna som inverkar på bedömningen, men i förekommande fall även aktieägarskyddet. På andra sidan finns det ett intresse hos värdeöverföringsmottagarens/konkursgäldenärens borgenärer vid separationsfrågan och vid vindikationsfrågan framträder huvudsakligen omsättningsskyddet som en faktor som kan inverka på bedömningen.

Förmögenhetsrättens allmänna del består av två delar, sakrätten och obligationsrätten. Denna allmänna del hanterar problem som är gemensamma för olika typer av avtal. Problemen som uppstår berör ofta både krav på betalning och krav på egendom varför det är av vikt att se till både obligationsrätten och sakrätten. Den typ av avtal som utreds i uppsatsen är depositionsavtal, vilka är föga reglerade i lagtext. Handelsbalken, där deponering delvis är reglerat, kan upplevas som svårförståelig för gemene man eftersom texten inte förändrats sedan sjuttonhundratalet. Deponering av gods förekom dock redan på den tiden och på grund av det är lagtexten fortfarande fullt tillämpningsbar. I en deponeringssituation deponerar deponenten godset hos depositarien, som har till uppgift att förvara och vårda godset enligt avtal parterna emellan. Deponenten är fortfarande ägare av godset och kan därmed när som helst tillämpa sin vindikationsrätt, det vill säga hämta ut godset. Enligt lag har dock depositarien retentionsrätt i godset, vilket innebär en rätt att hålla inne godset till dess att betalning erhållits för depositariens nödvändiga kostnader. Lämnar depositarien godset vidare till tredje man uppstår en kontraktskedja i vilken parterna har olika anspråk och skyldigheter mot varandra. Lämnar depositarien ifrån sig godset utan deponentens vetskap föreligger det ett kontraktsbrott. Tredje man besitter då deponentens gods trots att det inte föreligger något avtal parterna emellan. Deponenten har en möjlighet att tillämpa vindikationsrätten direkt mot tredje man. Tredje man har dock haft utlägg för nödiga kostnader och har därmed en fordran på depositarien. Fordran leder till att tredje man har retentionsrätt i godset. Retentionsrätten, en obligationsrättslig rättighet, är i scenariot starkare än den sakrättsliga vindikationsrätten. Följden blir att deponenten inte kan få ut godset förrän tredje man ersatts för nödvändiga kostnader.       Problematiken har utökats då lagen avtalas bort och standardavtal istället tillämpas. I standardavtalet NSAB 2000 regleras det att tredje man har panträtt istället för retentionsrätt i godset. Panträtt är en mycket starkare säkerhetsrätt än retentionsrätt eftersom panträtt ger realisationsrätt. Rätt att hålla inne annans gods har därmed övergått till en rätt att sälja annans gods. Problem som uppstår i kontraktskedjor, där rättigheter ställs mot varandra och det föreligger anspråk och skyldigheter mot olika parter, behöver utredas. Ett annat problem är att handelsbalken, vilken reglerar området, är ålderdomlig och svår att tillämpa. Handelsbalken har fått en sekundär betydelse då den avtalas bort och området istället regleras genom standardavtal.

<p>Förmögenhetsrättens allmänna del består av två delar, sakrätten och obligationsrätten. Denna allmänna del hanterar problem som är gemensamma för olika typer av avtal. Problemen som uppstår berör ofta både krav på betalning och krav på egendom varför det är av vikt att se till både obligationsrätten och sakrätten.</p><p>Den typ av avtal som utreds i uppsatsen är depositionsavtal, vilka är föga reglerade i lagtext. Handelsbalken, där deponering delvis är reglerat, kan upplevas som svårförståelig för gemene man eftersom texten inte förändrats sedan sjuttonhundratalet. Deponering av gods förekom dock redan på den tiden och på grund av det är lagtexten fortfarande fullt tillämpningsbar. I en deponeringssituation deponerar deponenten godset hos depositarien, som har till uppgift att förvara och vårda godset enligt avtal parterna emellan. Deponenten är fortfarande ägare av godset och kan därmed när som helst tillämpa sin vindikationsrätt, det vill säga hämta ut godset. Enligt lag har dock depositarien retentionsrätt i godset, vilket innebär en rätt att hålla inne godset till dess att betalning erhållits för depositariens nödvändiga kostnader.</p><p>Lämnar depositarien godset vidare till tredje man uppstår en kontraktskedja i vilken parterna har olika anspråk och skyldigheter mot varandra. Lämnar depositarien ifrån sig godset utan deponentens vetskap föreligger det ett kontraktsbrott. Tredje man besitter då deponentens gods trots att det inte föreligger något avtal parterna emellan. Deponenten har en möjlighet att tillämpa vindikationsrätten direkt mot tredje man. Tredje man har dock haft utlägg för nödiga kostnader och har därmed en fordran på depositarien. Fordran leder till att tredje man har retentionsrätt i godset. Retentionsrätten, en obligationsrättslig rättighet, är i scenariot starkare än den sakrättsliga vindikationsrätten. Följden blir att deponenten inte kan få ut godset förrän tredje man ersatts för nödvändiga kostnader.</p><p> </p><p> </p><p> </p><p>Problematiken har utökats då lagen avtalas bort och standardavtal istället tillämpas. I standardavtalet NSAB 2000 regleras det att tredje man har panträtt istället för retentionsrätt i godset. Panträtt är en mycket starkare säkerhetsrätt än retentionsrätt eftersom panträtt ger realisationsrätt. Rätt att hålla inne annans gods har därmed övergått till en rätt att sälja annans gods.</p><p>Problem som uppstår i kontraktskedjor, där rättigheter ställs mot varandra och det föreligger anspråk och skyldigheter mot olika parter, behöver utredas. Ett annat problem är att handelsbalken, vilken reglerar området, är ålderdomlig och svår att tillämpa. Handelsbalken har fått en sekundär betydelse då den avtalas bort och området istället regleras genom standardavtal.</p>