Distansarbete är ett fenomen som till följd av covid-19-pandemin utvecklats från att vara en relativt sällsynt företeelse till att bli vardag för en stor del av Sveriges förvärvsarbetande befolkning. Distansarbete har på så sätt inneburit en markant förändring i hur människor bedriver sitt arbete likväl som hur de strukturerar sina vardagliga liv. Mot bakgrund av hur distansarbete påverkat människors liv under pandemin syftar denna kandidatuppsats till att undersöka hur distansarbete kan påverka förutsättningarna för regional arbetsmarknadsutveckling och regionförstoring, samt hur distansarbetet kan påverka förutsättningarna för kommunal och regional samhällsplanering. Utgångspunkten är här att distansarbete ökar graden av tillgänglighet till arbetsmarknader genom att utgöra ett virtuellt alternativ till fysisk arbetspendling. Problemområdet studeras genom kvalitativa metoder i form av dokumentstudier och semistrukturerade intervjuer med tre offentliga tjänstepersoner på kommunal, regional och storregional planeringsnivå. Resultatet av studien visar att distansarbete kan förändra konceptualiseringen av regionförstoring genom att arbete på distans gör att samtliga variabler som regionförstoring traditionellt är beroende av ersätts av nya variabler. Traditionellt utgår förståelsen för regionförstoringsprocessen från fysisk mobilitet och tillgänglighet genom arbetspendling. När distansarbete integreras som perspektiv baseras förståelsen för regionförstoring istället på virtuell tillgänglighet och mobilitet genom användandet av elektroniska kommunikationsverktyg. Studien visar att distansarbete stimulerar regionförstoring genom att tillgängliggöra fler arbetstillfällen inom en större geografisk yta. Kopplat till regional arbetsmarknadsutveckling har studien även visat att distansarbete kan bidra till förbättrade konkurrensfördelar och effektiviserad kompetensförsörjning. Studien visar även att distansarbete kan påverka förutsättningarna för kommunal och regional samhällsplanering genom att skapa nya möjligheter likväl som utmaningar för framtida utveckling. Distansarbete kan ge upphov till befolkningstillväxt inom landsbygdsområden och mindre tätorter, och därigenom bidra till en mer geografiskt jämlik ekonomisk utveckling. Utmaningar som kan kopplas till detta är bibehållandet av sociala gemenskaper inom glesbebyggda geografier likväl som landsbygdsgentrifiering. Avslutningsvis har studien visat att distansarbete kan innebära att strategier för fysisk planering likväl som strategier för platsutveckling kan komma att behöva förändras och utvecklas. Exempelvis genom att på ett tydligare sätt integrera sociala hållbarhetsperspektiv och platsattraktivitetsaspekter, likväl som att integrera behovet av digital infrastruktur och alternativa arbetsplatser i form av kontorshubbar.