I detta examensarbete undersöker vi vilka bilder av barn som konstrueras i julkalendern Storm på Lugna gatan (2018). Vi studerar dessa bilder genom att analysera hur olika relationer mellan kategorin barn och kategorin vuxna uttrycks och förhåller sig till varandra. För att studera hur bilder av barn konstrueras inom kategorin barn i sig analyserar vi två barnkaraktärer för att undersöka hur dessa kan förstås utifrån sina egna uttryck och även i relation till hur dessa uttryck mottas av deras omgivning. Diskursteori utgör studiens teoretiska ramverk. Detta innebär att vi kan se programmet som en text och undersöka de utsagor som finns kring barn där. Visuell metodologi och begreppen konnotation och denotation används för att skapa ett analysunderlag utifrån programmet. Detta analyseras sedan utifrån diskursanalytisk metod. Vi använder i analysen begrepp som diskurs, bild, kategori, kommentar samt diskursanalytiska frågor för att undersöka vad som sägs och inte sägs, vad som visas och vad som inte visas om barn i programmet. Detta ger oss ett resultat i form av bilder av barn som framställs i materialet vilka bildar ett spänningsfält för vad barn enligt diskursers ramar bör vara. I relation till kategorin vuxna framställs bilder av kategorin barn som självständiga och kompetenta, barn som motståndare mot vuxenauktoritet, barn som i behov av skydd och begränsningar samt barn som jämbördiga vuxna. I dessa relationer samt inom kategorin barn finner vi en komplexitet i hur barn konstrueras. De konstrueras i relation till varandra där en bild av barn framträder som ett ideal. Bilden av det självständiga, kompetenta och trotsiga barnet framstår som mer önskvärd i kontrast till det rädda, bräckliga och lydiga barnet. Detta tolkar vi som att några bilder av barn tycks tillhöra en annan diskurs än den dominerande eftersom de uttrycks som mindre önskvärda.