Syftet med studien var att undersöka imitationsförmågan för auditivt och visuellt presenterat material hos typiskt utvecklade barn mellan fyra och åtta år. Den visuella imitationen undersöktes i form av meningsfulla samt icke-meningsfulla handlingar. Den auditiva imitationen undersöktes i form av meningsfull meningsrepetition samt icke-meningsfull nonordsrepetition. Ytterligare ett test gjordes för att undersöka barnens icke-verbala intelligens. I studien deltog 10 typiskt utvecklade barn med svenska som modersmål, sjuflickor och tre pojkar mellan 4;11␣8;0år. Studiens  huvudfynd  var  att  barnens visuella uppmärksamhet var en avgörande faktor för hur barnen klarade av att imitera handlingarna. De meningsfulla handlingarna med objekt var lättare för barnen att utföra i jämförelse med de icke-meningsfulla handlingarna utan objekt. Resultatet på det icke-verbala intelligenstestet korrelerade med barnens ålder och de icke- meningsfulla handlingarna. Även nonord och meningsrepetition korrelerade med varandra. Vid analys av den auditiva modaliteten visade det sig att två- och fyrstaviga icke-meningsfulla nonord var något lättare att imitera än trestaviga. Ett konstaterande vid meningsrepetitionen var att barnens prestation såg olika ut beroende på meningens längd. Resultaten i denna studie måste tolkas med reservation för att undersökningen gjorts på en mycket liten grupp och vidare forskning inom ämnet vore önskvärt för ett mer tillförlitligt resultat. Slutsatsen är att det troligtvis inte förefaller finnas någon underliggande imitativ förmåga som medierar förmågan att imitera för visuellt och auditivt presenterat material. Ett samband mellan barnens visuella uppmärksamhet och deras prestation av imitativa handlingar kan dock konstateras.