Det vitryska språket är jämte ryskan ett av de två statsspråken i Republiken Vitryssland. Användning av det ryska språket dominerar dock i de flesta samhälleliga situationer och en minoritet av befolkningen anger att den dagligen talar vitryska. Antalet skolor med vitryska som undervisningsspråk har under många år minskat. Bokutgivning och vissa kulturevenemang på vitryska språket har statligt stöd och det finns även oberoende organisationer som arbetar för främjande av språket. Språkfrågan är dock mycket politiserad och det kan vara svårt att bilda sig en klar uppfattning om den. Denna uppsats syftar till att bringa klarhet kring språkliga förhållanden i dagens Vitryssland. Fokus är relationen mellan språkanvändning och nationell identitet. Särskilt syftar arbetet till att ge svar på huruvida den faktiska användningen av det vitryska språket är i överenstämmelse med uppgifter i officiell statistik om språkanvändning  samt till att förklara varför det vitryska språket som symbol för nationell identitet haft svårt att motivera till ökad användning av det. För att behandla frågeställningarna ovan görs i arbetet en historisk översikt, med särskild betoning på förändringar som påverkat språkpolitik och språkanvändning i Vitryssland. Vidare redovisas aktuella förhållanden, tendenser och debatt vad gäller språkanvändning. Arbetet omfattar även en enkätundersökning  om språkanvändning och nationell identitet i Vitryssland. Enkäten  genomfördes hösten 2013, vid European Humanities University (EHU) i Litauen (EHU är ett vitryskt universitet men sedan år 2005 verksamt i Vilnius). Som respondenter deltog 123 studerande och av inlämnade enkäter kunde 100 användas som underlag. Samtliga respondenter är uppvuxna i Vitryssland. Resultatet av undersökningen redovisas och diskuteras i förhållande till arbetets syfte.