Inaug.-diss.--Munich. / Lebenslauf. "Literatur": p. 79.

Inaug.-diss.--Munich. / Lebenslauf. "Literatur": p. 79.

Förskolan Vulkanen Det här projektet handlar om rum för lärande och mer specifikt en förskoleverksamhet i Vasalund, Solna. Jag har fördjupat mig i Reggio Emilia-pedagogiken och fokuserat på hur den fysiska miljön kan verka som ett pedagogiskt hjälpmedel. Projektet har en stark förankring i det omkringliggande landskapet. Vasalund är ett område i vilket huvuddelen av bebyggelsen uppfördes under 1930-talet. En blandning av mindre flerfamiljshus och 3-4 våningar höga hyreshuslängor gör Vasalund till ett område rikt på variation. Inget hus är det andra likt och den omkringliggande naturen är vild och grön, vilket ger platsen ett starkt upplevelsevärde. När jag besökte tomten för första gången for tankarna direkt till sagornas värld. Utöver den pedagogiska filosofin har jag influerats av sagornas värld, de omkringliggande villahusen och platsens topografi i gestaltningsarbetet. I sagorna är naturen ofta besjälad och det genomsyrar den här förskolan, framförallt dess yttre vulkaniska form. Byggnaden är en förlängning av landskapet och hem åt en förskoleverksamhet som med hjälp av byggnadens form och rumsliga organisation ska stimulera några av Reggio Emilia-pedagogikens grundpelare såsom kreativt skapande, fantasi samt aktiv och självständig lek. Hela förskolan präglas av en lek mellan ute och inne som är tänkt att uppmuntra barnen till att upptäcka sin egen omgivning. Förskolan vulkanen får sin form av ett stort snedvridet tak klätt i träshingel. Inunder taket finns en uppbruten volym i två plan och på markplan löper ett trädäck runt hela byggnaden i linje med taket. På så vis skapas uterum och spännande siktlinjer inuti byggnaden. Rörelsen i byggnaden centreras till byggnadens mitt - både horisontellt och vertikalt. Förskolans hjärta är ateljén på plan två där ett stort takfönster, liknande en vulkankrater, släpper in ljus. De lugnare rummen ligger i linje med trädgården och har utsikt mot den lummiga trädgården där fyra små kojor i barnens skala skapar en spännande lekmiljö; en vulkan, ett berg, en blomma och en gran. Samtliga beklädda i träshingel för att följa samma tema: tak som landskap. / The Volcano This project is about room for learning and more specifically a preschool in Vasalund, Solna. I have focused on the Reggio Emilia approach, which is an educational philosophy focused on preschool education. My aim has been to create a preschool that by its physical environment truly reflects the vision of the educational philosophy. In the design process I’ve been taking a lot of inspiration from the surrounding landscape and the topography of the site. When I first visited the site I directly thought about a fairy tale world, which has been a good source of inspiration when designing for children. In fairy tales nature is often enchanted and my aim has been to reflect that in architecture. This pre-school has a volcanic shape and can be seen as an extension of the landscape. The main structure is a warped wood shingle roof with a large roof window in the middle, shaped like a volcanic crater. The shape of the building as well as its spatial organization stimulate the pillars of the Reggio Emilia approach, such as creativity, imagination and active and independent play. The entire preschool is characterized by a playful relationship between the inside and the outside that is meant to encourage children to discover their own surroundings. In the garden there are four small huts following the same theme; a volcano, a mountain, a flower and a tree.

Katla volcano, South Iceland, is a bimodal volcanic system hosting an unusual high number of silicic rocks within a basaltic rift setting. The petrogenesis of silica-rich rocks at Katla is controversial and two end-member hypotheses have been suggested. One model involves closed-system fractional crystallisation from a basaltic parental magma and the other emphasises partial melting of hydrothermally altered basaltic crust. To contribute to this debate, this study provides new δ18O data from a suite of high-silica eruptive rocks with complementary basaltic eruptive material from the Katla caldera complex. Petrographically, the rocks of this study display evidence of partial melting indicated by symplectites in xenoliths as well as variously extensive resorption features. The new δ18O data display a range of the basaltic suite between +4.3 and +8.5‰ (n=15), whereas the few intermediate samples range between +4.1 and +5.9‰ (n=3). The silicic xenoliths available in the study range between -4.9 and -2.3‰ (n=4) while the silicic eruptive material ranges between +2.7 and +6.4‰ (n=30). The dominant part of the high-silica eruptive material (97%) is considered as low-δ18O (≤5.0‰) and plots below typical MORB-type magmas (5.7‰ ±0.3). The wide range of δ18O values of the Katla silicic suite is not possible to explain by closed-system fractional crystallisation and to determine the origin of the high-silica Katla rocks, the new δ18O ratios were utilised in fractional crystallisation (FC) and assimilation and fractional crystallisation (AFC) modelling. The results indicate that a two-stage magma evolution process can explain the origin of the high-silica low-δ18O Katla rocks. The early-stage involves differentiation at deep- to mid-crustal levels by fractionation and assimilation processes involving both high and low δ18O crustal materials, allowing production of intermediate to felsic magmatic compositions. Following this deep differentiation, evolved magmas experience δ18O modification at shallow crustal levels by assimilation of low-δ18O hydrothermally altered crustal material or interaction with low-δ18O waters. Such a two-stage magma evolution process is consistent with geophysical and geobarometric studies of a two-tiered magma plumbing system beneath Katla that supports a mid- to deep-crustal basaltic magma storage system and simultaneous shallow crustal silicic magma storage. / Vulkanen Katla på södra Island är ett bimodalt vulkaniskt system med ovanligt mycket kiselrika bergarter i en basaltisk riftmiljö. De kiselrika bergarterna från Katla har ett kontroversiellt ursprung och två huvudhypoteser har blivit föreslagna. En modell innefattar fraktionerad kristallisation av en basaltisk ursprungsmagma och den andra modellen betonar rollen av partiell smältning av hydrotermiskt altererad basaltisk skorpa. Som en del i denna debatt bidrar denna studie med ny δ18O-data från en serie kiselrikt eruptivt material med komplimenterande basaltiskt eruptivt material från Katlas kalderakomplex. Det studerade materialet i denna studie påvisar tecken på partiell smältning vilket indikeras av symplektiter i xenoliter samt resorptionstecken av olika omfattning. De nya δ18O-värdena för den basaltiska serien varierar mellan +4,3 och +8,5‰ (n=15), medan de få intermediära proverna varierar mellan +4,1 och +5,9‰ (n=3). De kiselrika xenoliterna i denna studie varierar mellan 4,9 och -2,3‰ (n=4) medan det kiselrika eruptiva materialet varierar mellan +2,7 och +6,4‰ (n=30). Den största delen av det kiselrika eruptiva materialet (97%) har låga δ18O-värden (≤5,0‰) som är lägre än typisk basalt från mittoceanryggar (5,7‰ ±0,3). Det breda intervallet av δ18O-värden hos det kiselrika eruptiva materialet är inte möjligt att förklara genom fraktionerad kristallisation och för att undersöka ursprunget användes de nya δ18O-värdena i modeller för fraktionerad kristallisation (FC) samt assimilering och fraktionerad kristallisation (AFC). Resultatet indikerar att en utvecklingsprocess för magman i två steg kan förklara ursprunget av det kiselrika eruptiva materialet med låga δ18O-värden från Katla. Det tidiga skedet involverar differentiering på medeldjupa till djupa nivåer i skorpan genom fraktionerings- och assimilationsprocesser som involverar material från skorpan med både höga och låga δ18O-värden, vilket bidrar till produktion av intermediära till kiselrika magmakompositioner. Efter denna djupa differentieringsprocess genomgår utvecklade magmor en förändring i δ18O-värden högt upp i skorpan genom assimilation av hydrotermiskt altererat material med låga δ18O-värden eller genom interaktion med vatten med låga δ18O-värden. Denna tvåstegsprocess stöds av geofysiska och geobarometriska studier av ett tvådelat magmasystem under Katla vilka talar för ett medeldjupt till djupt basaltiskt magmalagringsutrymme och ett samtida grunt kiselrikt magmalagringsutrymme.