Richard Strauss was only nineteen when he wrote the Serenade and soon the Suite was among his list of compositions. Not until he was nearing the end of his life did he again turn his attention to wind music with the Sonatine and the Symphonie. This paper provides a comparison of sonorities, root movement and representative harmonic progressions, cadences, harmonic rhythm, treatment of dissonances, keys employed, and modulation types in the four works. Its purpose is to determine how works from the years between the Suite and Sonatine may have affected the above parameters in the Sonatine and Symphonie. Included in the intervening years are such works as Elektra, Salome, and others during which time Strauss was most innovative in his use of sonorities, dissonances, and harmonic progressions. This study proves that in later compositions for wind instruments, Strauss did not continue the advances he had made earlier; rather he looked back to the language of the Serenade and Suite. The importance of major and minor triads, and the major-minor seventh remained in the Sonatine and Symphonie; beat duration totals for these three sonorities for the Serenade and Symphonie shows a less than one percent difference between the two works. Although there is less emphasis placed on ascending perfect fourth root movement in the Symphonie than in the other works, it still retains nearly one-fourth the total number. Authentic cadences have a higher percentage in the later Sonatine and Symphonie than in either of the two earlier compositions. Dissonance treatment favors conservative means; passing tones, neighbor tones, leap up-step down and leap down-step up appoggiaturas, suspensions and retardations are most common regardless of time-frame. Regarding modulations: although the widest variety is found in the Symphonie, emphasis is on diatonic and chromatic pivot chords, third relation, and enharmonic diminished seventh chords. One must conclude from the study that conservatism is the hallmark in each of the four compositions.

在過去十年當中，台灣分別成功爭取到三次大型國際管樂節慶活動的主辦權，包括「2000年亞太管樂節」、「2008年亞太管樂節」以及「2011年世界管樂年會」。相較於其他先進國家，台灣無論是在資源、外交地位、或是管樂的發展上，均是處於相對弱勢的狀態。所以，台灣要在這些參與競爭的會員國當中勝出成為主辦國，必須先在內部整合「中央與地方政府」、「民間組織與個人」等各方的目標與資源，並在國際管樂協會的規範下，於適當時機提出有力的方案，才能成功爭取到這些大型國際管樂節慶活動的主辦權。而在這個過程當中，居中負責策動整個爭辦過程的個人或是組織，其整合的工作非常重要也非常複雜，而且直接影響爭辦的成功與否，實有深入探究之價值。

<p>The local wind band in Lilla Edet, <em>Lilla Edets Musikförening</em>, springs from work and activities in the late 19:th century. Since then, the band has developed from a brass sextet to mixed wind band. It has been an appreciated contribution to the society on festive occasions. Yet, it seems like the band more and more has lost it´s useful purpose. Also, the recruiting of new members has ceased, as the music school has trouble with attracting pupils to learn to play wind instruments.</p><p>The reasons for this reduced interest are more then one. One aspect can be lack of atten-tion to the genre in music education, both in the music school and in the regular school. It may also be due to the media not showing enough of the wind music. That this genre, in many purposes, has been replaced by today´s popular music also makes the average Swede unaware of it´s qualities.</p><p>There are, however, places where the wind music tradition is stronger. This can, for example, come from special wind instrument education at an early age. It can also be due to the local band playing a prominent part in the society.</p><p>To help a languishing band activity, the band itself must cooperate with the music school and the society. All parts must do what they can to make sure the business stays alive.</p> / <p>Lilla Edets Musikförening har sitt ursprung ur föreningslivet i slutet av 1800-talet. Musik-kåren har sedan dess utvecklats från mässingssextett till blandad blåsorkester. Den har uppskattats och haft sin givna plats vid högtider i, och i många fall utanför, kommunen. Dock har musikföreningens funktion i samhället med åren successivt blivit mindre befintlig. Därtill har rekryteringen av nya medlemmar avstannat, i takt med att musikskolan lockar färre och färre elever till att spela blåsinstrument.</p><p>Anledningarna till detta minskande blåsmusikintresse kan dels vara brist på uppmärksamhet på genren i musikundervisningen, både i musikskolan och i den vanliga skolan, dels kan det vara att blåsmusiken syns för lite i media. Att blåsmusiken, som underhållnings- och funktionsmusik, ersatts av dagens populärmusik, gör också att kunskapen om blåsmusiken är liten hos medelsvensken.</p><p>Dock finns platser där blåsmusiktraditionen är starkare. Detta kan t.ex. komma sig av att man satsar på särskild blåsundervisning i tidig ålder, eller att musikkårsverksamheten har en väldigt framträdande och självklar roll i samhället.</p><p>För att en tynande musikkårsverksamhet ska överleva krävs insatser från både musikkåren själv, musikskolan och kommunen. Alla parter måste samverka och vara beredda att satsa för att trygga verksamhetens framtid.</p>

The local wind band in Lilla Edet, Lilla Edets Musikförening, springs from work and activities in the late 19:th century. Since then, the band has developed from a brass sextet to mixed wind band. It has been an appreciated contribution to the society on festive occasions. Yet, it seems like the band more and more has lost it´s useful purpose. Also, the recruiting of new members has ceased, as the music school has trouble with attracting pupils to learn to play wind instruments. The reasons for this reduced interest are more then one. One aspect can be lack of atten-tion to the genre in music education, both in the music school and in the regular school. It may also be due to the media not showing enough of the wind music. That this genre, in many purposes, has been replaced by today´s popular music also makes the average Swede unaware of it´s qualities. There are, however, places where the wind music tradition is stronger. This can, for example, come from special wind instrument education at an early age. It can also be due to the local band playing a prominent part in the society. To help a languishing band activity, the band itself must cooperate with the music school and the society. All parts must do what they can to make sure the business stays alive. / Lilla Edets Musikförening har sitt ursprung ur föreningslivet i slutet av 1800-talet. Musik-kåren har sedan dess utvecklats från mässingssextett till blandad blåsorkester. Den har uppskattats och haft sin givna plats vid högtider i, och i många fall utanför, kommunen. Dock har musikföreningens funktion i samhället med åren successivt blivit mindre befintlig. Därtill har rekryteringen av nya medlemmar avstannat, i takt med att musikskolan lockar färre och färre elever till att spela blåsinstrument. Anledningarna till detta minskande blåsmusikintresse kan dels vara brist på uppmärksamhet på genren i musikundervisningen, både i musikskolan och i den vanliga skolan, dels kan det vara att blåsmusiken syns för lite i media. Att blåsmusiken, som underhållnings- och funktionsmusik, ersatts av dagens populärmusik, gör också att kunskapen om blåsmusiken är liten hos medelsvensken. Dock finns platser där blåsmusiktraditionen är starkare. Detta kan t.ex. komma sig av att man satsar på särskild blåsundervisning i tidig ålder, eller att musikkårsverksamheten har en väldigt framträdande och självklar roll i samhället. För att en tynande musikkårsverksamhet ska överleva krävs insatser från både musikkåren själv, musikskolan och kommunen. Alla parter måste samverka och vara beredda att satsa för att trygga verksamhetens framtid.