This thesis aims to research the art of Swedish painter Stina Forssell (1906-1970) with a special focus on her paintings of interiors from the early half of the 20th century. The theoretical starting point is the interior as an expression of self-definition as proposed by the cultural critic Walter Benjamin in The Arcades Project. The method used is an in-depth analysis of the selected paintings adopted from Tamar Garbs contextual and in-depth analysis in Bodies of modernity: figure and flesh in fin-de-siècle France combined with archival research. The thesis show that the artist’s interior paintings can be understood as expressions relating to the new objectivity, but also that her motives are deeply rooted in the art history. The analysis further shows that Forssells representations of her home and studio paintings can be understood as ”a room of one’s own” in line with Virginia Woolf, and as manifestations of her professional identity. / Den här uppsatsen undersöker den svenska konstnären Stina Forssell (1906–1970) med ett särskilt fokus på hennes interiörer från 1930- och 40-talen. Den teoretiska utgångspunkten för studien är Walter Benjamins teorier om interiören som en skådeplats för individens självdefiniering som den kommer till uttryck i hans bok Passagearbetet. Metoden för studien är djupgående bildanalyser med inspiration från Tamar Garbs metod i Bodies of modernity: figure and flesh in fin-de-siècle France kombinerat med arkivforskning. Resultatet visar att Forssells detaljerade och omsorgsfulla gestaltningar dels kan relateras till strömningen den nya sakligheten men också att hennes gestaltningar är djupt rotade i en konsthistorisk tradition. I arbetet visar jag att konstnärens interiörer från hemmet och ateljén kan förstås som bilden av ett eget rum och som manifestationer av konstnärens professionella identitet. På grund av att konstnären är knapphändigt hanterad i konsthistorieskrivningen finns i uppsatsen också en biografi, som även är tänkt att underlätta för framtida forskning.