Syftet med uppsatsen var att belysa hur de kulturella och sociala praktikerna kring ICE HOT, en plattform för samtida dans, var formade och konstituerade. Vår analys grundar sig i hur aktörerna på fältet formas av sannings regimer. Detta undersöktes genom en diskursanalys av primärdata, i form av intervjuer av aktörer i fallet samt publicerade dokument av ICE HOT som sekundärdata. De senaste decenniernas styre av offentlig sektor, har starkt påverkats av influenser från näringslivet, även känt som New Public Management (NPM). Sedan en tid tillbaka går det att skönja hur mål- och resultatstyrning, ökande kontroll, användandet av ekonomiska incitament och köp-och-säljmodeller präglat den offentliga sektorns kultursfär och inte minst kulturpolitiken.  Vi har använt oss av Cornelius Castoriadis ontologisk institutionell teori, Michel Foucaults utgångspunkter om sanning, maktrelationer och governmentality. Samt Eva Bejeroth och Hans Hasselbladhs modell om interventioner. NPM har blivit den hegemoniska diskursen på fältet. Aktörerna tycks i mångt och mycket befinna sig mitt i diskursens bubbla, men i vissa fall finner vi en konkurrerande diskurs. Dock verkar den konkurrerande diskursen ha svårt att undanröja NPMs instrumentella rationalitet, då den förespråkar den kulturella logiken.